Bokinlägg

Det har inte blivit så tätt med bloggandet senaste tiden, men jag är inne i ett bokläsarstim och ägnar därför detta blogginlägg till lite bokrecensioner.
Så ni som tråkas av sånt kan sluta läsa här ;-)

Har nyss läst ut (kämpat mig igenom) Snabba Cash av Jens Lapidus.
Bra, jovisst, men jag har svårt för böcker där alla karaktärer mer eller mindre är osympatiska kräk.
Där det inte finns någon god sida att luta sig mot.
Böcker där man mer eller mindre undermedvetet tvingas till sympati för det moraliskt felaktiga.
Boken handlar om Stockholms undre värd - Knark, trafficing, mord och total brist på moraliska spärrar. Allt för pengar, pengar och hämnd.
Dock skapades ingen sympati hos mig för någon av karaktärerna i boken, den var bara mörk... mörk och tragisk.
Men det var i och för sig annorlunda att läsa en bok som inte handlade om en hypokondrisk, nära pensionen, halvfet polis som löser mord.
Mordet på Harriet Krohn (Karin Fossum) som jag läste förra sommaren var däremot värre.
När man läser och tänker "Hoppas mördaren kommer undan", blir man svart i hjärtat.

Parallellt med Snabba Cash har jag lyssnat till Människa utan hund, av Håkan Nesser.
Spännande mordgåta av typ 1a. Den har allt en kriminalroman ska ha.
Tragisk familj med svarta hemligheter, svårlösta mord och en stereotyp kriminalinspektör som för samtal med Gud och delar ut existenspoäng beroende på om hans böner slår in eller inte.
Att gå till och från jobbet blev ett nöje med inspektör Gunnar Barbarotti i öronen.
Hörböcker är ett trevligt komplement till pappersböcker som jag nog ändå föredrar.

Igår fick jag låna en bok av min chef.
Hade tänkt köpa den själv på bokrean, men kom för sent.
Svinalängorna av Susanna Alakoski.
Jag läste och grinade, läste och grinade och gav inte upp förrän boken var slut.
Vissa böcker är bara sådana, man bara måste läsa klart dem direkt.
Som en film...för att få veta hur det går.

Boken handlar om en 7-årig flicka som med sin familj flyttar från Finland till Skåne, till nybyggda hyreshus som kallas "Svinalängorna".
Det är 70-tal, det är fattigdom, det är svek, svordomar, knytnävar och det sups å det grövsta.
Hon beskriver sin barndom i helvetet, men lyckas ändå göra det med viss värme, kärlek och konstigt nog, humor.
En beskrivning av ett barn som berövas sin barndom, axlar ansvaret och bär skulden.
Men även en beskrivning av omgivningens vuxna (magistern) som finns där då föräldrarna sviker samt den starka vänskap som växer fram hos de tre flickor i kvarteret som alla delar samma typ av helvete.
Jag förutsätter att det hon skriver är självupplevt, allt annat skulle förvåna mig, eftersom hon gör det med en sådan grym inlevelse.
Kort sagt, klart läsvärd bok.

Nästa bok på läslistan är även den en lånad bok. Gentlemen, av Klas Östergren.
Har inte läst så mycket ännu, men jag njuter redan.
En "långsam" bok.
Motsatsen till Svinalängorna...
Det känns som om varje mening i boken är genomtänkt och formulerad med kärlek till det svenska språket och den går helt enkelt inte att läsa fort.
Eller vad sägs om detta exempel:
"Hotet om brutal förändring är ju ett grundläggande villkor för den mänskliga existensen och så pass ofta som hotet blir verklighet kan man med all rätt kalla denna existens för i grunden tragisk. Detta skulle snart stå klart för mig personligen, med all önskvärd tydlighet."

Snart börjar Lost, detta ska ses. Håkan vill ha kvällsmacka, det ska han få.
Kram!

/Maria