Med kommunen som arbetsgivare har man förmånen att jobba halvdag dag före röd dag. Halvdagen blev dock något lång, men vid halv tre var jag hemma och tvärvilade i soffan en stund med katt och bok.
Det var då det började...
Ljudet!
Det lät ungefär som om grannen ovanpå välte runt en gigantisk stenbumling i köket... eller att en mycket tung möbel föll ner från ett par decimeters höjd.
EN duns kan man ju vänta sig, om t.ex. ett vitrinskåp välter eller ett köksbord rasar ihop.
Men ljudet återkom, med jämna intervaller, UNDER TVÅ TIMMARS TID.
Min fantasi skenade vilt i försök att komma på vad det var som lät.
Var de ovänner och höll på att slå sönder varandra och inredningen?
Var Roomservice där och rev väggarna?
Var Obelix där och spelade kula med sin bautasten?
Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte springa upp och fråga vad de höll på med, alternativt rädda livet på någon som höll på att tas av daga.
Efter ett par timmar som sagt, gick jag ut på vår balkong... eftersom det lät som om ljudet stundtals även kom utifrån.
DÅ inser jag, att jag glömt lägga på haspen på vår lilla balkonggrind.
Grinden stod och slog i -den för Norrland tämligen kraftiga- vinden med en sådan smäll att det skallrade i hela huset.
Med skammens rodnad på mina kinder lade jag skyndsamt på haspen och gick in.
Tyst!
Pinsamt tyst!
Så tacksam jag är nu över att jag inte hann springa upp till grannen och ställa till en scen...
:-D
Sitter just nu och funderar på om jag ska vara glad över att det var en så kort vecka och nu är helg eller ledsen över att helgen är så kort och att jag ska jobba på fredag igen eller glad att fredagen går fort och det då blir helg igen.
Tror jag nöjer mig med att vara glad! :-)
Puss och Kram!
/Maria
Dagens Googleträff: "kletet på morotskaka" (hur f-n kan man söka på det och förvänta sig en vettig träff :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar