Det har varit en renoverande vecka.
Mer utförlig veckorapport finns på Mickes och Annas bloggar.
Det har varit jättekul att få vara med och stöka på.
Framförallt har man smålett mest hela tiden över lägenhetsinnehavarens oerhört breda uttrycksregister.
Både då det gått honom väl och oväl.
Under middagen idag så konstaterades dock att uttryck som:
- "Attans, där sågade vi fel, ojoj så det kan toka till sig"
- "hoppsansa, där slog jag mig på tummen igen."
- "Det var rackarns så hårt det här skåpet satt fast"
...inte existerar.
Nej, uttrycken som används är aningen annorlunda och nej, de passar sig inte i skrift.
I morgon är det dags för flyttning och det kommer att bli så fint.
För övrigt känner jag att jag måste få klaga lite.
Något som gör mig mer och mer vansinnig för varje gång det händer.
Antingen har jag inte tänkt på det tidigare eller så är det med detta som med cykelvandalisering, trottoarcykling och glaskross på dansgolv - En Skelleftegrej.
Det gäller kvinnorna i den här stan, och deras oförmåga att uppmärksamma huruvida det kommer någon bakom dem när de går in genom en dörr.
Nu ska jag generalisera, kraftigt, men eftersom jag själv är av kvinnokön så känner jag att jag kan göra det utan att förtrycka.
Kommer man gåendes bakom en kvinna i den här stan och är på väg mot samma dörr så händer följande.
Framförvarande snabbar märkbart på sina steg så att hon får ett avstånd på minst fyra meter till bakomvarande.
Därefter tar hon tag i handtaget och öppnar dörren minimalt, precis så mycket så att hon själv lyckas klämma in sin lekamen. När dörren går igen bakom henne sneglar hon lite snett bakåt för att försäkra sig om att den som kommer efter får ställa ner sina kassar, lådor, PC-skärmar och dylikt och öppna dörren själv samt efter bästa förmåga kånka sig igenom dörröppningen utan hjälp.
Extra njutningsfullt verkar det vara om det, som på Brinken, handlar om dubbeldörrar så att de kan få jävlas riktigt ordentligt.
Sista momentet är flykten. Efter avslutat verk så trippar de på snabbare än en 100 meterslöpare, oavsett klackhöjd.
För att slippa höra svordomarna från den som utsätts för attentatet?
För att de inser att de gör fel?
Ska man jävlas med andra kan man väl stå för det!!?
Min vän Anna kan intyga att detta stämmer då vi häromdagen, efter ett besök på färgaffären kom kånkandes med händerna fulla med målarfärg, tapetlim och tapetlådor.
Kvinnan före oss gjorde precis som ovan och jo, vi svor, högt.
Nej, skärpning säger jag bara!
Håll upp dörren för den som kommer bakom!
Nu är det sovdags, Stieg Larssons nya bok är inköpt men den får inte läsas förrän flytten är klar.
Har man väl börjat kan man inte sluta. :-)
Men den som väntar på nått gott...
Gonatt!
/Maria
Dagens Googleträff: "resa + höga kusten + tonåring"
... vad var tanken med den sökningen - egentligen?
4 kommentarer:
Håller fullständigt med! Både att de verkliga uttrycken inte passar sig i skrift och att Skellefteås kvinnor borde skärpa sig. Men nog skämdes hon när vi svor i trappuppgången så att det ekade upp på tredje våningen. Kram, ses imorn
Jag tror gränsen till det beteendet går någonstans i Stockholm. Här står man nästan och väntar i dörren 2 minuter för att se om någon kommer bakom. Kanske en fråga om energibesparing uppe i era kalla trakter? Man vill ju inte släppa ut all värme ur byggnaden?
Vi har också Stieg Larsson som ligger och väntar, mamma och jag. Hon får inte läsa den i helgen, för då ska det sys klänning, och jag måste vänta ända tills min uppsats är färdig på torsdag. Men från och med nästa helg kommer jag inte att vara kontaktbar, då blir det jag och Lisbeth Salander för hela slanten.
Hej
Jag kunde inte hålla mig då ljudboken kom ut för en månad sedan. Reine Brynolfsson läser och det gör han fantastiskt! Ska jag avslöja hur det slutar?
Skicka en kommentar