10 juli 2008

Åskådare

Jag har så'n otur.
Brukar ju då och då gå och se när Sunnanå spelar hemmamatch i Damallsvenskan.
Som regel riktigt trevlig underhållning, och nej, man ska inte jämföra dam- och herrfotboll. Det ska ses som de olika typer av matcher som det de facto är.
Men det var inte det inlägget skulle handla om, utan att jag de senaste matcherna haft otur och hamnat bredvid riktiga gnällspikar. Jag menar, om man nu har betalat in sig för att se en match, varför sitter man då och klagar på allt som händer på planen? För det kan jag säga, så mycket finns det inte att klaga på, tjejerna spelar riktigt bra emellanåt.
Men om jag tar den 145 kilos man i 60-årsåldern som jag hamnade bredvid igår som exempel. Följande fel lyckades han hitta under matchen:
* För lösa pass.
* För hårda pass.
* För lösa skott.
* För höga skott.
* För dåliga målvakter. (Varav en av dem bland annat knep en straff vid stolproten...).
* För korta inkast.
* För långa inkast.
* För dålig bollteknik.
* För mesigt spel.
* För ojust spel.
* För orutinerade spelare (detta sagt om en som spelat 126 matcher i damallsvenskan, men
det visste han nog inte...).
* För dåliga domare och linjemän.
* Osv osv.
Och ändå vann Sunnanå matchen, man undrar hur det gick till om man har läst ovanstående.
Suck...
Sedan fanns där en kvinna som jag vet spelade fotboll på 70-talet, och tydligen tyckte att man skulle spela som på den tiden även i dessa dagar. Det vill säga sparka-och-spring-fotboll.
Så fort det slogs en boll till en anfallare eller mittfältare och denna spelade tillbaka bollen för att laget skulle hinna fylla på med fler spelare framåt i planen, blev hon som förbytt. "SPELA FRAMÅT... INTE BAKÅT!!", ekade med jämna mellanrum vid dessa tillfällen. Att det kan vara svårt att ta sig förbi fyra försvarare om man är ensam på topp verkade aldrig föresväva detta fotbollstaktiska geni.
Nä, nästa gång får man se till att hamna bredvid några vettigare åskådare.

/ Håkan

Inga kommentarer: