Så här kan hon sitta, vår lilla katt, utan problem hur länge som helst.
Och bara blåstirra på mig.
Hennes direkta uppmaning med denna blick är att jag borde resa mig upp och springa mellan rummen med favoritleksaken (se bild), bestående av 1 st plastpinne lagad med silvertejp med tillhörande lurvsvans. Kompletterad med 0.5 m björntråd och därtill ditpåsatt avklippt rensvans, dekorerad med 1 st. hårsnodd, 1 st. gummiflärp från klädesplaggsprislapp av det material som skapar det rätta ljudet då tingesten dras över parkettgolv samt en liten kartongbit som ger den ultimata tyngden då föremålet svingas fram och tillbaka.
Om jag, då jag snickrade ihop detta kattmotionsredskap av noga utvalda produkter, hade vetat att det skulle skapa ett sådant beroende hade jag nog låtit bli.
Så, nu säger mitt hjärta att jag borde publicera detta inlägg och börja springa fram och tillbaka i lägenheten med delar av ett renkadaver i släptåg.
Men mina ben vill bara gå raka vägen i säng och sova.
Men, okej då, en kort lekstund ska jag nog orka.
Mjau!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar