Har haft en välbehövlig hästledig kväll tillsammans med Håkan och Sara.
Gårdagens stallkväll var nämligen aningen kaosartad och tog lite musten ur mig.
Mörkrets inbrott närmar sig lunchtid här uppe i Norrland och pga rådande snöbrist är mörkret onödigt kompakt.
Den första syn jag möts av i mörkret var ett gäng höbalar kringkastade i leran. "Märkligt, Gun-Britt måste haft bråttom innan hon for", var min första tanke. När jag sedan ser två grimmor med tillhörande grimskaft ligga nedtrampade i geggan samt att det fattades övertråd i en av hagarna börjar jag ana oråd.
På insidan den trasiga hagen står tre hästar och ser förvånade och lätt påkomna ut.
Vänder mig om och ser då Trixi vid sin hage, dock inte på den sida av hagen hon borde befinna sig. Hon står vid grinden och verkar tycka att det är mitt fel att hon inte kommer åt höet som ligger på insidan.
Vi leker tafatt en stund och till slut tröttnar hon och låter sig ledas in i stallet för okulär besiktning av ev. rymningsskador.
Den gode Leo kommer så traskande ur mörkret i sin hage och har givetvis hanterat, den troligtvis nervösa situationen, på sitt sätt. Dvs. försökt gömma sig i lera.
Hela hästen var nedsmetad till oigenkännlighet!
Så, kvällen ägnades åt att känna igenom Trixi, laga trasig hage, i förtvivlan, med pannlampa och utan resultat försöka hitta "hålet" där det 600kg stora halvblodet lyckats ta sig ut för att tvingas inse att teleportering tydligen är något hon behärskar samt att det är hål i mina stövlar, utfodra alla djur, skotta skit och slutligen försöka borsta fram min häst ur lerhögen han klätt sig i.
Ett kort ridpass senare var jag helt slut och lämnade över till Karina som fick fara ut och fixa resten . (Tack)
I morgon hoppas jag att alla djur står där de ska!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar