Snö

Jag hade bett om frost och vit, fluffig, ren snö. Den vita fluffiga och rena snön kom i går kväll, dock utan frost så geggan finns kvar under snön. Dock lyser det upp en hel del för stunden iallafall. Och känner jag Norrland rätt så är det inte sista snön vi får i år.

Leos träningsvecka som varit har ägnats åt mycket akademisk ridning. (Upplyst ridbana är fantastiskt på hösten.) En hel del energiskt flams, som i torsdags faktiskt slutade med ett par riktigt fina och kontrollerade galoppsteg.
Men när helgen kommer är det konditionsträning som gäller så då blir det att spänna för rockarden.
Roligt, tycker både Leo och jag.
Och jag slås av häpnad hur lättränad han är. Rundan som vi knatade runt på 1 timme och en kvart förra året i mestadels skritt, är nu avverkad på 40 minuter, mestadels i trav. Och han blir inte ens svettig.

Jag kör alltid utan att pressa honom, han får trava när och om han vill (dock aldrig så fort som han vill, jag är fortfarande lite farträdd). Travarbetet är suveränt i kombination med vår akademiska träning. Och skönt för honom att slippa ha mig studsande uppe på ryggen.
Nu kan jag få honom att minska och öka traven mjukt och fint utan att det blir passgång. Visst händer det att han väljer galopp eller pass ibland, men nu kan han oftast byta gångart till trav utan att först sakta in till skritt.
Jag passar även på att träna in röstkommandon för trav som jag sedan kan använda i ridningen.
Från skritt till trav fungerar klockrent men vad gäller trav till skritt är stoppsträckan fortfarande på tok för lång.

---> Travselen har många remmar som ska surras.

---> Leos kattkompis stannade hemma (inne på höbollarna)

---> Träden är så vackra vintertid.

---> Pustpaus efter långa uppförsbacken.

---> Leo inspekterar skogsavverkningen.

---> Kalvkompis som tror att Leo är Mamma Mu (fotat förra helgen, innan snön).

Nu ska jag städa. I morgon kommer nämligen min älskade Lillasyster på besök. Hon ska stanna i en och en halv vecka och det känns underbart att få ha henne här.

/Maria