Det regnar i Skellefteå idag.
Man är väl aldrig riktigt nöjd när det regnar, men faktum är att det behövs.
Det har varit torrt länge och jag tycker redan att träd och gräsmattor ser grönare ut.
Idag har vi blivit bjudna på middag hos Håkans mamma.
Lax med romsås, jättegott.
Under middagen kom vi att prata om gamla tider och Gunnel tog fram ett brev hon sparat.
Brevet var daterat 4 juni 1943 och var skrivet med snirklig skrivstil på ett gulnande papper.
Så oerhört fascinerade att få hålla i och läsa något som författats för så många år sedan.
Och så oerhört sorgligt att det mesta av det vi idag skriver till varandra inte kommer att vara tillgängligt för eftervärlden om 60 år.
Dagens unga förälskade utrycker inte sina känslor i handskrivna brev till varandra utan skickar sina kärleksförklaringar i form av mail, sms och annat.
Eller som vår blogg...
1.5 år av dagliga betraktelser och funderingar ur vårt liv.
En dagbok som bara genom en liten serverkrasch kan raderas på nolltid.
För att inte tala om alla foton, alla de kort man tar med sin digitalkamera och som man då och då förbannar sig själv för att man inte skickat till framkallning, som aldrig blir av.
Tänk så många brev, så mycket kommunikation mellan människor idag som bara lever för stunden. Praktiskt och snabbt, men faktiskt... lite sorgligt.
/Maria
Dagens Googleträff: "sunbeam cykel"
3 kommentarer:
Sant, men du om någon borde väl ta backup på bloggen! ;-) Kram, vi ses imorn!
Haha, jo, men det är väl kanske så... Bagarens barn får inga bullar :-)
Kram!
Man kan ju skriva ut bloggen och spara i en pärm. Har själv funderat på det. Hur länge sparas inläggen på våra bloggar?
Skicka en kommentar