För många år sedan satt jag på en plats och sa:
"Om jag någon gång skulle behöva flytta härifrån är denna plats den jag skulle sakna mest av allt".
Mycket vatten har sedan dess runnit förbi klipporna i min dåvarande bygd, Havstensund.
Numera bor man 115 mil norrut och saker som man då tog för givet är inte lättillgängligt och självklart längre.
Hav, klippor, skaldjur och framförallt, platsen, som jag då hade så nära till.
Men igår var vi där.
Mitt gudbarn, hennes föräldrar och hennes lillebror bjöd oss och Lillasyster på middag...
Vid Sjöbastun i Näs.
För att ta sig dit traskar man fem minuter från deras hem genom skogen, förbi de perfekt placerade tallarna där vi spelat skogsbrännboll genom åren. Efter några hundra meter skymtar man havet och via en klippa med stentrappsteg tar man sig ner till sjöboden med vedeldad bastu. Numera utrustad med en fin veranda, regnskydd, dusch och t.om. diskho på utsidan.
Ca 20 meter från sjöbastun breder Sannäsfjorden ut sig med en badbrygga där ett gäng båtar ligger förtöjda.
Det luktar hav och tång, gamla humertinor, stearin och härlig bastusvett.
Platsen går inte att beskriva med ord, eller ens med bild (om jag nu hade kommit ihåg den där förbannade kabeln) och känslan den väcker är troligtvis olika för var och en som är där.
Men för mig så är denna sjöbastu så starkt förknippad med så oerhört många fina minnen.
När vi kom ner och jag stod på klippan och blickade ut över havet kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Hur rätt hade jag inte, då - för så många år sedan - att denna plats var något jag skulle sakna så mycket.
Det blev en väldigt trevlig kväll vid havet. Med sanslöst god mat. Det finns ingen, och då menar jag verkligen INGEN som kan marinera kött som Rulle och Ewa.
Kött som var så mört att det smälte i munnen innan man börjat tugga.
Vi bastade och badade (t.om. Håkan badade) och när mörkret lagt sig traskade vi hemåt igen.
I bilen hem satt jag och log och kände mig lycklig.
En kväll jag kommer att leva länge på...
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar