Hittade en hårsnodd på golvet.
Sophies hårssnodd.
Jag böjde mig ner och plockade upp den, spände och sköt i väg den över golvet.
Katten spratt till, sprang efter och petade in den under en matta.
...och så kom tårarna igen...
Prylarna i vårt badrumsskåp har minskat drastiskt. Det hänger återigen bara två handdukar på badrumskroken, antalet kattassar i lägenheten har halverats och det ligger inte några mössor, tjocksockor och vantar utspridda på golvet som Stella släpat runt på.
Det finns inga bananer i fruktskålen märkta med "SB" och det sitter inte längre någon tjej i vår soffa och tittar på Top Model.
Nog visste jag att det skulle bli jobbigt när hon farit, men jag hade inte räknat med det skulle bli så här jobbigt.
Det är tomt och jo, vi saknar henne redan, massor.
Men samtidigt är jag glad.
Glad för att de får vara tillsammans igen.
Jag har själv provat på särbolivet och även om man vet att det är under en begränsad period så är varje dag utan den man älskar jobbig.
Jag är dessutom glad för att de båda vågar ta steget och göra det som många bara drömmer om.
Att de ger sig iväg och gör verklighet av sina drömmar och inte låter de förbli något i livet som man borde gjort men som aldrig blev av.
Jo, jag är glad för deras skull. Även om jag för min egen, högst egoistiska, skull just nu tycker att det är ledsamt och tomt.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar