En måndag att minnas

En fördel med att jobba på schema är att man då och då är tvingad att börja tidigt och därav med gott samvete kan sluta klockan tre.

15:30 var jag i stallet och hade ca 2 timmar på mig innan mörkrets inbrott.
Gjorde i ordning Leo och ut i skogen bar det.
Vi borde ha tränat böjningar på volten för att bygga akademiska muskler men ingen av oss kände för att vara duktiga idag.

Han var lugn utan att vara slö och precis så där fin som bara han kan vara.
Han fick skritta på lång tygel, gå i sin egen takt och stanna och lukta på varenda hästbajshög.
Som en lycklig hund gick han i zick zack över grusvägen och snusade in aromerna från alla artfränder som släppt sitt tarv i det fria.
Jag sjöng högt och falskt för honom och för skogens alla kryp.
Leos öron viftade i takt.

När vi kom till ett parti med svagt uppförslut lät jag honom sträcka ut.
Precis då, i behaglig galopp genom den höstvackra skogen, var jag ett med honom och ett med naturen, och det slog mig att jag verkligen var där och då och ingen annanstans.
Att jag just då levde i nuet helt utan tanke på annat än alla de känslor som bubblade i mig och fartvinden som ven i mina kinder och i Leos man.

För er som aldrig förstått tjusningen med hästar är detta säkert ofattbart och fjompigt.
Men den som upplevt en höstdag i skogen i samvaro med en lycklig häst förstår precis vad jag menar.

En dag jag kommer att leva länge på. :-)
Väl hemma utnyttjade vi teknikens under och köpte matchen MODO-AIK på Canal plus.
Vi anslöt datorn till TV'n och kunde till priset av en biobiljett sitta hemma i soffan och avnjuta 2,5 timmes elände.
MODO's revansch var tung och skoningslös och med all tid som AIK fick tillbringa i utvisningsbåset var det ett under att det inte blev förlust med mer än två mål.
Duktig målvakt - sa Bill.
Dålig match - sa Bull.

Prison Break är tillbaka i rutan men osmakligt nog visas det efter sängdags.
Vår gamla VHS får återigen göra en insats.
Har vi tur hinner vi se det inspelade avsnittet innan nästa går.

/Maria