Efter att ha tillbringat ett par dagar i Eskilstuna och Stureby ihop med Sophie, Dennis, Linus och Tove packade vi in vår lilla kissekatt i buren och åkte de resterande 80 milen hem.
Stackars kisse var uttråkad och jamade alltsomoftast hela vägen hem.
Lyckligtvis sov hon bort en del av tiden så att det blev tyst iallafall några gånger.
Men jag säger bara det, kära mullavänner i söder, visst är ni duktiga på att jama, men jämfört med Zelda ligger ni i lä.
MJAU!! (9 timmar i sträck, med bara korta uppehåll...suck)
Sedan jag kom hem har jag tillbringat mycket tid med min vän hästen.
...och det känns idag kan jag säga.
Ont i varenda muskel som tydligen inte fixar 1.5 veckas vila från stalljobb och ridning.
Börjar förstå att Zeb Machahan gick som han gick.
Idag har vi även hunnit med en tur till Noliamässan i Piteå.
Där fick Håkan äntligen tag i sin efterlängtade hatt... som han suktat efter en längre tid.
Utvald och köpt av ingen mindre än Robinson-Björn himself.
Ni vet, "Schläpp int ut VARANEN"-Björn.
Resten av eftermiddagen spenderade vi i solen på balkongen i ett försök att låtsas att det fortfarande är sommar. Men så fort solen gick i moln försvann även värmen så det är väl bara att inse faktum. Sommaren börjar lida mot sitt slut.
/Maria
1 kommentar:
hehe, pappa ser himla nöjd ut i hatten!
Skicka en kommentar