Nu tror ni som läser vår blogg att jag istället för att skriva inlägg ägnat kvällarna åt att fylla i siffrorna 1-9 i dagstidningar som sedan slängs.
Men, si det har jag inte...
Jag har bara varit för trött för att skriva.
Förra torsdagen kom det en equiterapeut till stallet. Hon skulle titta på Dixie som snubblat till sig helgen innan och jag passade på att höra om hon hade tid att se över Leo.
Vilket hon hade och redan samma kväll hade min pålle blivit både grundligt genomsökt och fått behandling.
Mina frågor till denna oerhört duktiga tjej var många, svaren hon hade ännu fler och jag försökte febrilt notera allt hon sa och memorera de olika massage- och stretchövningarna hon visade.
Leo hade en låsning i vänster höft (SI-leden), var tydligt svagare i muskulaturen på vänster bogsida samt visade viss ömhet i en framkota (dock ingen hälta).
Dessutom behövde han tandvård!
Om det ligger något i teorin att hästar har en förmåga att överta våra krämpor eller vice versa vill jag låta vara osagt.
Men det är nästan lite komiskt om man drar parallellen mellan Leos höftproblem och min egen vänstra SI-led som går ur läge då och då.
Hans försvagade vänsterben med mina låsningar som gjorde att jag inte kunde lyfta vänsterarmen samt hans ömmade kota med klunsen jag har på min hand.
Men när veterinären som var där och raspade hans tänder igår påtalade att han skyddade sina kinder mot de vassa tandkanterna genom att knåda ihop gräsklägg och peta inemellan, "ungefär som en snus" hade jag svårt att hålla mig för skratt.
Härmapa, är vad han är!
Hoppas dock att han låter mig ha mina magproblem ifred.
Nu är det te-dags med semla och sedan Lost och läggdags.
Mycket skönt med kortvecka.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar