Det blev en härlig skogstur med Annika och Gun-Britt idag.
Vi for ut runt 8-tiden och det var då fortfarande mörkt, men det ljusnade eftersom.
Träden var nedtyngda av nysnö och hästarna var pigga.
Detta var nog Leos sista tur ut i skogen med grabbarna på ett tag så jag var tacksam att vi fick följa med.
Väl tillbaka till stallet spottade vi i nävarna/hovarna Leo och jag och hjälptes åt att städa unkarlslyan till koja han har.
Hjälptes åt = Jag skottade ut blöthalm och skit, han hjälpte till att bädda med nytt och rent för att därefter göra fint och platta till genom att sträcka ut sig i halmen och ta igen sig en stund medan matte fortsatte slita.
Det skulle ju komma kvinnfolk till hagen som dessutom skulle sova över.
När Karina kom ut till stallet flyttade vi över Trixi till Leos hage och mötet mellan våra hästar gick över förväntan bra. Leo blev barnsligt överlycklig och hade lite svårt att behärska sig en stund. Sprang fram och tillbaka, småskrek, kastade med huvudet och avslutade med att rulla sig i middagen vi ställt fram.
Tant Trixi däremot strosade mest runt i godan ro, sneglade på sin barnsliga kamrat och såg ut att bara må gott och ha det mysigt.
Hoppas, hoppas, hoppas att det fungerar att ha våra hästar tillsammans nu. Allt blir så mycket enklare då. Jag har haft ett allvarligt snack med min häst att oavsett hur mycket Trixi tjatar om fölungar så får han inte försöka hjälpa till.
Jag har inte sagt åt honom att han inte kan bli pappa, det känns onödigt att "rub it in his face", men jag har sagt åt honom att Trixi's bakben inte mår bra av välbyggda hästpojkar.
Och det köpte han.
"Bara hon får bo i min hage så lovar jag att lämna henne i fred, lovar, lovar, hovis på det..."
Mmmmhm, hoppas han går att lita på!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar