Jag har sett alla Sagan om Ringen-filmerna, samt hela eller delar av Harry Potter-filmerna, och här kommer det:
Jag förstår inte storheten.
Vi tar det igen: Jag förstår inte storheten!
Om vi tar Ringengrejen först.
De knatar omkring över berg och dalar och en och annan skog, för att se till att Ringen inte ska hamna i orätta händer. Tar dessutom kål på ett gäng inte alltför fagra Orcher, eller vad de nu kallas, när de ändå håller på. Okej, det är väl bra, men mitt engagemang är ungefär lika med noll.
Förlåt mig, men så är det.
Se'n har vi den här snubben Harry, som går någon typ av magikerskola, since he's a chosen one, och fightas med olika typer då och då, i olika grader av allvar. Och återigen: Mitt engagemang är lika med noll eller mindre än så.
Så frågan är: Vad är det för fel på mig? Är jag fullständigt fantasilös, eller är jag bara allmänt korkad?
Jag har verkligen försökt att fatta grejen med Ringentrilogin, men har skändligen misslyckats. Förvisso kan jag skönja ett visst mått av story i den, men det blir bara, för mig alltså, oerhört långdraget.
Harry Potter-storyn fattar jag inte alls. Jag menar vad är meningen med den egentligen? Eller finns det ingen djupare mening? Ska man bara gripas av hur himla spännande det är att flyga omkring på kvastar till höger och vänster?
Värst av allt (enligt vissa) jag har aldrig, egentligen, fattat grejen med Star Wars heller.
Herregud vilken tråkig människa jag måste vara...
/ Håkan
1 kommentar:
Skönt att höra. Varenda människa utom jag har sett Sagan om ringen. Efter din recension så slipper jag :) Det finns en parodi på Starwars som heter "thumbwars" och den är mycket bättre än originalet. Rekommenderas. Den bästa filmen som någonsin producerats är dock fortfarande "Pistvakt"
Skicka en kommentar