B12

Ibland blir man lite lagom less på sjukvården.
Mer än en gång har man förstått, både av egen erfaranhet och andras, att man måste vara frisk för att vara sjuk.

För 6 år sedan sökte jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte, till vårdcentralen för mina magproblem. Hade turen att träffa en stafettläkare som ville ta en massa prover. Listan var lång, provrören blev många och ett par veckor senare fick jag ett brev hem att jag skulle infinna mig och hämta ut ett recept på B12-sprutor som snarast skulle börja injiceras.
Varför hade jag då B12-brist?
Ja, först trodde de att jag hade någon tarmsjukdom, vilket resulterade i remisser till en mängd mindre trevliga undersökningar som inte visade något fel.
Under ett halvår gick jag till sköterskan som stack mig i rumpan, receptet tog slut och mitt värde steg till normal höjd.

Men sen då...?
Ingen läkare kontaktade mig och talade om hur eller om jag skulle behandlas för bristen även i framtiden.
Stafettläkaren som remitterade mig var sedan länge förflyttad till annan ort.
Magen har givetvis fortsatt att krångla och självbevarelsedrift som jag har så har jag med jämna mellanrum uppsökt läkare på eget initiativ och bett dem testa just B12.
Inte för att jag känt av någon brist, men eftersom jag läst att de som har tarmar som inte klarar av att ta upp B12 oftast får medicineras resten av livet.
Varenda läkare jag träffat har gnölat och tyckt att det varit onödigt (provtagning måste vara fruktansvärt dyrt) men oftast gett med sig och tagit prov...på homocystein.
Homocysteinvärdet är tydligen något som vid värden utanför gränsen tyder på B12-brist.
Jag har då försökt förklara för dem att den gången jag hade brist på B12 var homocysteinvärdet normalt men de har bara fnyst och troligtvis tyckt att jag som lekman inte ska lägga mig i deras metoder. Homocysteinvärdet de kollat har alltid varit normalt.

Nåväl, före jul sökte jag återigen läkare för min trassliga mage och passade som vanligt på att be om ett B12-prov. "Javisst, då testar vi homocystein".
BAAAAH! Jo, visst gör gärna det, men är det MÖJLIGT att även testa bara B12.
"Jovisst, inga problem".
Äntligen en läkare som lyssnade.
En vecka senare fick jag ett brev hem, för låga B12-värden (men normalt homocystein, vilket tydligen är jättejättekonstigt!!) och recept på B12, denna gång för ett år framöver.

Sånt här gör mig så innerligt trött.
Vad hade hänt om jag inte själv tjatat till mig denna provtagning?
Det tar tid innan kroppen urlakas på B12, men följderna av det låter inte så roliga.
Så här står det på en läkarsida jag hittade:
"Behandlar man bristen och täcker vitaminbehovet blir blodvärdet normalt och eventuell påverkan på nervsystemet går tillbaka. Vid sent insatt behandling, finns en risk för bestående skador på nervsystemet."

Hösten som gick har varit jobbig och när man läser symptomen för brist på B12 så känner jag mig ganska träffad. Man tappar mer hår än vanligt, man känner sig frusen, yr och man får hjärtklappning vid ansträngning (läs mina tidigare inlägg om min onormalt höga puls vid träning). Dessutom kan magen komma i obalans (!) och man blir trött, håglös och nedstämd.
Haha, läste t.o.m på en sida att "Förr hamnade ofta B12 patienter på sinnessjukhus", vilket i sig förklarar en hel del! ;-)

Det är så oerhört viktigt att man besiktigar bilen varje år, men vore det inte lika viktigt att vi även fick besiktiga våra kroppar lite då och då.

/Maria