Jag har ångest!
Djup, innerlig, etisk ångest.
I morgon är det dags. Katten ska kastreras.
Eller katterna, vi tänkte att det är lika bra att låta systrarna få genomlida eländet tillsammans.
Den bistra tanken snurrar oavbrutet i mitt huvud.
VAD ger mig rätten att beröva en annan individ förmågan att få barn?
Samvetskvalen fanns även då vi kastrerade Lilleman för många år sedan och han har troligtvis inte förlåtit mig ännu.
Han straffade dock sin matte med att bli rekordeligt fet.
Nu är det honkatter som ska kastreras och ingreppet är större vilket oroar mig.
Men, jag tröstar mig med att risken för livmoderscancer är skithög om man inte gör det och skulle hon få cancer skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Detsamma om jag tvingades slå ihjäl hennes barn för att ingen velat ta hand om dem.
Nej, det här blir nog bra.
De kommer dock att vara mycket arga på mig åtminstone 10 dagar framöver då de tvingas ha en löjlig tratt på huvudet.
Förlåt katterna.
:-(
/Maria
2 kommentarer:
En sådan typisk "Mariatanke" ;-) Du gör dem en tjänst. Du skyddar dem mot cancer OCH mot att måsta våndas under löpen. Det är ju för deras eget bästa juuu :-)
Kram!
Nja, jag tycker allt allt du skall lida lite. Detta är ju i stil med tvångssteriliseringslagarna. Att du skyddar katterna mot cancer är ju inget annat än en dåres försvarstal.
Skämmes Maria, det luktar gammal skånsk raslära om hela ide´n. Tänk på att jag är gravid och ser på det här med mycket allvarliga ögon.
Skicka en kommentar