Något fattas mig.
Njure, tarmar, magsäck eller annat, vad vet jag.
Vad det än är, så är det borta - utbytt, mot en fånig plasttratt!!
Något hände i fredags.
Matte tog fram åklådan, den där man ska sitta i när man åker mellan hemma och systers hemma. Den här gången var det dock två åklådor, en till mig och en till Syrran.
Skönt tänkte jag, att slippa trängas med sin tjocka syster.
Däremot for vi inte till syster som jag först trodde utan till det där vidriga stället, där det luktar djurångest och där en elak tant sticker vassa saker i nackskinnet och klämmer på magen.
Mycket mer än så minns jag inte. Jag sov och när jag vaknade satt den där tratten där, jag var yr, jag hade ont och jag var fruktansvärt arg.
Dessutom fick jag inte komma ut ur åklådan när jag kommit hem, trots att vi var framme.
En katt som var skrämmande lik mig själv satt i åklådan bredvid och av någon anledning som jag inte minns, fick jag för mig att det var den kattens fel att jag mådde skit.
Så, några timmar senare då matte behagade släppa ut mig ville jag inget hellre än att ödsla mina sista krafter på att stryka upp den.
Matte höll dock emot och kattfan försvann.
Så här i efterhand har jag lite ångest.
Något säger mig att den där andra katten faktiskt var min egen syster, eller var det kanske jag själv...jag vet inte, jag mådde ju så illa.
Resten av helgen har varit konstig. Jag har varit fruktansvärt trött och sovit i mattes knä mest hela tiden.
Det gör förvisso ont i magen men att få 110% uppmärksamhet av husse och matte känns ändå skönt.
Jag får äta direkt ur hand, de lyfter upp vattenskålen så att jag kan dricka (trattfan är ju i vägen) och när jag fastnar i dörrar och väggar är de där och hjälper mig loss.
De har bäddat i en fåtölj åt mig bredvid mattes huvudända av sängen så att jag kan ligga nära och få kli på kroppen där jag inte längre kommer åt.
Matte har t.o.m tvättat mig med ljummen trasa (trattfan är ju i vägen) och låtit mig äta bara gelén i kattmatsburken. Lyxigt värre.
I dag har de dock inte varit lika hjälpsamma. "Tratt-träning" kallas det. Antar att de lämnar mig i morgon som de brukar på dagarna och då måste jag kunna klara av att gå med den själv.
Men jag tror jag skiter i det.
I morgon tänker jag inte göra många knop, jag tänker ligga där jag ligger och vänta tills de kommer hem och passar upp på mig.
Så, nu ska jag tvätta.
Jag är faktiskt katt, med ett instinktivt behov av att tvätta, och då tvättar jag det jag kommer åt, för närvarande en ful plasttratt.
/Zelda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar