Visst är det trevligt med komplimager.
Att någongång få höra att man är söt, att man passar i sin nya frisyr, de nyinköpta skorna är snygga eller att de nya jeansen sitter perfekt.
Men idag har jag fått en komplimang som smäller högre än de flesta.
Det var när jag iklädd blåställ, gummistövlar, toppluva och gasmask stod och slet med det sista som var kvar av den äckliga, oätliga höbalen som skulle ut ur höladan och upp på släp.
Ingers make stannade upp och ställde sig med höjda ögonbryn och båda händerna i sidan och sa "Herregud Maria, du jobbar ju som en riktig arbetskarl".
Han är jägare, skogsägare och jobbar på Rönnskär. Jag har aldrig sett honom i annat än arbetsoverall. Mao, en riktig grovarbetare.
Jag växte en halvmeter och blev oerhört stolt.
Som den jantelagsstyrda människa man kanske borde vara skulle jag kanske ha sagt "äsch, inte då, men lägg av"
Men näää, får man en sådan komplimang ska man baske mig sträcka på sig.
Jag må vara en klen, kontorsarbetande "datanisse". Men när det gäller jobb som jag klarar av med den lilla muskelstyrka jag har så drar jag mig inte för att lägga in en snus, spotta i nävarna och knega på.
Nu är höladan mer städad än den någonsin har varit och att stå med svetten rinnande och ryggen värkande och titta på resultatet är mycket tillfredställande.
Det slår patchning av servrar och uppdatering av antivirusprogram med hästlängder!
Jobb som aldrig syns, som man ägnar många timmar och mycket huvudvärk åt, för att någonting inte ska hända som troligtvis aldrig hade hänt iallafall.
Nyduschad och aningen slutkörd har jag nu möxat ner min trötta lekamen i soffan.
Nu blir det stallfritt några dagar (om jag kan hålla mig därifrån).
Två semlor väntar i kylen och snart börjar Lost.
Over and out!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar