För andra gången på en månad har jag blivit liggandes i sjuksängen här hemma.
Sedan jag tog bort mina halsmandlar har förkylningar blivit ett sällan förekommande fenomen och jag är inte riktigt van.
Att ligga i timmar och fokusera på en punkt i taket och invänta nästa nysning, se berget av snorpapper liggandes bredvid sängen växa sig större och långsamt samla kraft för att orka ta sig upp och göra en macka.
Allmedan jag har en ilsket rastlös katt sittandes bredvid eller på mig med den jobbiga "dåligt samvete"-blicken som säger att jag är dödens tråkig som bara ligger stilla och inte leker.
I bästa fall... oftast försöker hon få igång mig genom att klösa på möbler eller klättra på speglar och garderober.
Har inte djur ett sjätte sinne?
Borde hon inte känna att jag har feber, är sjuk och inte är upplagd för lek och bus?
Måste kravla mig till stallet idag.
Som tur är har jag underbara stallkollegor som har tagit hand om honom ett par dagar, men själv lider nu av så kraftig hästlängt att jag måste få träffa honom idag.
Två panodil och långsamma rörelser så ska det nog gå vägen.
Måtte det snytits klart för i vår nu...
Atjoo!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar