Bonnpajken

Att Håkans små gossefötter under de första åren av hans liv trampade jordbruksmark blev idag väldigt tydligt.
När vi selat på Leo och satt oss upp i rockarden tog han nöjt över tömmarna och körde häst som han aldrig gjort annat.
Den här gången hette inte hästen Norma och var ingen nordsvensk brukshäst på den lilla gården i Åfors. Men att köra häst verkar vara som att cykla för min sambo och vad gäller området hästkörning är han en naturbegåvning.
Vilket känns skönt eftersom jag själv fortfarande känner mig mer trygg sittandes på hästen än bakom.

Vädret hade dock kunnat vara lite bättre.
Snöblandat regn, som förutspåtts, och våra kinder piskades röda i fartvinden.
Men... en härlig tur blev det och förhoppningsvis vill han följa med mig fler gånger.
Körningen är ett mycket bra komplement till den akademiska träningen där Leo får sträcka ut och springa av sig ordentligt.
Dessutom är det mysigt att kunna göra något tillsammans med hästen båda två.

Första advent har invigts med glögg, pepparsnask och lussebulle.
Tre hela arbetsveckor återstår innan jul...

/Maria

K A L L T

Man får vara bra galen för att vistas utomhus i 16 minusgraders kyla frivilligt i sex timmar.
Galen eller närmare bestämt hästgalen.
Trots flera lager kläder frös jag så jag skakade efter mitt första träningspass så Gun-Britts golvvärme vid lunchtid var en välkommen räddning för mina isklampar till fötter.

Träningen gick för övrigt väldigt bra.
Han är så fantastiskt duktig Leo.
Tyvärr börjar jag komma till det där läget som jag tror många av de som rider Akademiskt så småningom gör. Att hästen utvecklas snabbare än ryttaren.
De övertydliga hjälper jag använde i början för att formge honom i öppna, sluta och renvers är way too much nu. Så istället för att föra mina händer åt ena eller andra hållet räcker det numera nästan med att bara tänka formen så går han rätt.
Men det är svårt att lära om och lätt att förböja honom.
Så det blir att träna, träna och åter träna.
Min tålmodiga vän får stå ut med mycket.

Tyvärr blev det inga kort tagna denna vackra vinterdag, med den enkla förklaringen att det inte var läge att ta av sig vantarna för att kunna fota. Jag prioriterade att ha kvar mina fingrar oförfrusna.

Hemmet är julpyntat klart med det lilla julpyntskrafs vi har. Vi är som bekant inga fans av att överdriva pynt, så det gick fort.
I morgon ska Håkan och jag ge oss ut tillsammans med Leo i rockarden. Det ska bli kul men jag betvivlar starkt väderprognosen som spår snöblandat regn.
Så kallt som det varit i dag kan det omöjligt bli plusgrader i morgon.
Vi får väl se.

/Maria

Veckan

I måndags kom jag hem, tågresan gick bra och jag var glad att jag inte flög med tanke på att snön påverkade trafiken mer i luften än på marken.
Tåget (SJ!!) var i tid både på ner- och uppvägen och ja... att resa med tåg är faktiskt väldigt trevligt.

Trevlig var förresten hela resan. Kvalitetstid tillsammans med mina föräldrar, min bror och Lotta, med vännerna i Uddevalla samt med min Lillasyster i Göteborg.

---> Intressant variant av skylt på Guldheden i Gbg.

Resten av veckan har flutit på fort.
Det har blivit vinter på riktigt. Mycket snö och massa kallt.
Jag har fortfarande inte satt täcke på Leo och dygnetruntutevistelsen gör att han allt mer börjar likna en mammut. :-D

Väldigt, väldigt skönt att det är fredag.

I morgon har vi kurs i akademiskt.
Längtar...

/Maria

She's back!

Så skönt.
Maria är tillbaka från sin resa till de gamla hemtrakterna.
Livet återgår i de normala hjulspåren igen, vilket är av godo för mig.
Har en tendens att bli lite oföretagsam när det bara är katterna som pockar på uppmärksamhet.
Ja, jag är i grunden en lat människa...
:-)
Men, ändå rätt tillfreds.
Jajustja, jag har, fast jag inte behöver, skottat hela gårdsplanen idag på morgonen.
Inte för att det ger några pluspoäng hos hyresvärden, utan bara för att jag tycker det är roligt.
Och dessutom ger det lite gratismotion.
Gratis är gott!!
/ Håkan
Ps. Tack för den trevliga inflyttningsfesten Anna & Mikke!!
Pps. Och TACK för the Doggy bag from heaven. Det var så gott så jag nästan grät! /Maria

På resande fot

I går påbörjade jag min resa söderut, till mina hemtrakter.
Denna gång med tåg.
Håkan var snäll och skjutsade mig till Bastuträsk och vi kom i tid trots att vi i mörkret råkade köra fel och hamnade i Finnforsfallet samt att undertecknad hade missat att den biljettvariant jag köpt på SJ krävde incheckning.
Men, med på tåget kom jag i alla fall och ca 16 timmar senare var jag framme i Göteborg,

Med mig på resan hade jag en lånad bok som var så bra att resan gärna hade fått vara längre.
Flyga Drake av Khaled Hosseini.
Sanslöst bra bok som nu är utläst... synd eftersom jag hade räknat med att ha boken hela resan.
Men jag får trösta mig med att den är filmatiserad, en film som omöjligt kan vara lika bra som boken men som jag ändå tänker se snarast möjligt.

Nu ska jag snart krypa till sängs, även om jag sovit bra på tåget är man ändå slut efter så många timmars resande.

/Maria

Mellan vakenhet och sömn

Det var länge sedan det hände nu, men det jag upplevde i natt är ett av de värsta psykologiska fenomen man kan vara med om näst efter panikångest.
Jag vet inte vad det kallas eller om det är vanligt men det är troligtvis genetiskt.
Andra i min familj har berättat om liknande upplevelser.

Fenomenet kan inträffa sekunderna innan jag somnar och är fruktansvärt obehagligt.
Ett slags stadie mellan vakenhet och sömn, där man uppfattar rummet i vaket tillstånd men med inslag av drömmar eller... som i natt, mardrömmar.
Jag är medveten om att jag befinner mig i denna zon och gör allt för att komma därifrån, dvs. skriker och försöker röra mig, men även om hjärnan är vaken sover kroppen och lyckas jag få ljud ur mig så är det inte "HJÄLP" utan snarare en svagt "ööööuöööuu".
Jag har meddelat Håkan att skulle han höra detta från mig strax efter jag somnat måste han skynda sig att väcka mig, men i natt när det hände sov han djupt min älskade och kunde inte rädda mig.

Det som hände i natt var att jag låg vaken i sängen, hade antagligen vaknat tillfälligt för klockan var 1:30.
Då kommer det in någon, eller något, i rummet och stoppar om mig.
En ganska behaglig känsla som inte gjorde mig speciellt rädd när den till synes välvillige karaktären stoppade täcket mjukt runt min kropp.
Men sen...
Vad eller vem det nu var som befann sig i rummet kom sedan och lade sig i sängen, mellan mig och Håkan och där började det bli obehagligt. Jag fick en stor arm om mig som inte var Håkans och ungefär här började jag "skrika", varpå den/det som låg bredvid mig tog ett rejält stryptag på mig så jag inte fick luft.
Jag kämpade för mitt liv i något som kändes som en evighet och det var då hon kom till min räddning...
Vår lilla lånekatt.

Stella, som nattetid är en ganska aktiv katt, förstod kanske att jag kämpade för mitt liv och såg till att jag blev väckt. Hur hon bar sig åt vet jag inte men när jag äntligen tog mig ur mardrömmen satt hon och pep alldeles intill mitt ansikte.
Kanske hade hon knuffat en bok i huvudet på mig för den låg bredvid kudden och inte på sänghyllan där den var innan jag somnade.
Skräckslagen gick jag på darrande ben upp och satt länge med Stella mitt på vardagsrumsgolvet och höll om henne.
Hon var antagligen bara överlycklig att hon äntligen lyckats få en av oss att gå upp mitt i natten för att gosa med henne.
En timme senare vågade jag gå och lägga mig igen och då med Stella tätt intill mig.
(Vår egen katt sov i lugn och ro och brydde sig föga om oss nattvandrare...)

De få gånger det här händer mig har jag oftast haft feber eller varit på väg att bli sjuk.
Och mycket riktigt, efter lunch idag gick jag hem efter att ha suttit i feberfrossa hela förmiddagen.
Föll i en djup och drömlös sömn och vaknade strax innan Håkan kom hem.
Nu mår jag faktiskt bättre och måtte det bli en mer behaglig natt den som kommer.
Och tack, Sophie och Dennis, för att ni har en så duktig katt! :-)

/Maria

Ryttonykterhet

Helgen är slut och den gick som vanligt alldeles för fort.

Fredagen var hästledig och ägnades åt vinpimpling och utekväll på Club Soda.
Minns inte när vi var ute sist och mycket dans och mingel skulle tas igen.
Påföljden blev sängdags kl. 2:30 och en mycket tung dag i stallet under lördagen med en smärtsam insikt att det faktiskt finns en anledning till att det var länge sedan jag var ute.
Festande med hästskötsel dagen efter är ingen lyckad kombination.
Men, jobbet måste göras och efteråt blev det 2 timmars middagssömn och tidig sängdags på lördag afton.

Dagens stalljobb blev betydligt mer effektivt med körning av Leo tillsammans med Inger, omhändertagande av storbal som blivit förstörd av den uteblivna vinterkylan samt hämtande av ett halvt ton torrhö hos bonde.

I övrigt har denna helg återigen varit en smula sönderhackad av jobb.
Jag har den senaste tiden försökt skruva till vårt backupsystem för att få optimal prestanda av de backuper som går varannan helg och detta kräver en del övervakning med uppkopplling 3-4 gånger per dag.
Ett jobb jag är SÅ J Ä K L A LESS PÅ!
Tyvärr visade det sig att ändringarna jag gjorde i fredags fortfarande inte är optimala vilket gör att jag om två veckor får ytterligare en helg av uppkoppling.
Blä!
Men... det tar vi då. Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagens arbetspass.

/Maria

Mobilnummer

Läste att en ny serie mobilnummer ska öppnas upp i Sverige, 072.
I Sverige finns just nu 29,3 miljoner mobilnummer.
På ca 9 miljoner invånare...!
Det ger ca 3.26 mobilnummer per varje svensk.
Hur är det möjligt?!

Helgen är snart slut och gick som vanligt alldeles för fort.
Om tre veckor är det första advent vilket innebär att den mörkaste och lite tunga tiden på året snart är över.
Det känns bra, mycket bra.

/Maria
p.s. Nu vet jag att min bror kommer att kommentera detta inlägg med att jag själv har 14 olika mobilnummer, men detta är inte sant.
Jag har bara två.
Problemet är att du sparat alla mobilnummer jag någonsin haft i din adressbok :-)

Lördagsrapport

Leo delar ju numera hage med sin tjej, Trixi, under dagarna.

---> Inflyttningsfest - för två veckor sedan.

Att de tyckte om varandra innan Trixi flyttade till Bodan var ganska tydligt, men att de skulle bli så kära som de verkar vara nu hade ingen kunnat ana.
Kärlek ska respekteras och ingen är gladare än jag att min vän har den samvaro han har tillsammans med en annan häst, jag hoppas bara att deras beroende av varandra inte skapar problem framöver.
Idag hade jag faktiskt svårt att få in honom i stallet eftersom hon stod i hagen och gnäggade i förtvivlan och han verkade stå och välja mellan henne och mig.
Mja...vi får väl se. In kom han iallafall.

I dag har vi lekt på ridplanen.
Till största delen hade jag honom lös. Jag känner mig mest bekväm med att slippa ha en lina mellan honom och mig. Mest för att jag inte har rätt teknik med linan och har lätt att trassla in mig i den, tappa fokus och då ge fel signaler till honom.
Har insett vilken känslig häst han är och jag måste verkligen vara koncentrerad och fokuserad på hur jag använder mitt kroppsspråk, vilket verkligen inte är enkelt.

Dagens framsteg är att jag kunde skicka ut honom , få honom att trava runt mig och sedan kalla in honom (även i vänster varv... det svåra varvet).
Dagens misslyckande var när vi skulle lämna ridplanen och han vägrade gå över en nyligen nedgrävd elkabel. Underlaget var lite gropigare mot vad det brukar vara och det var tydligen mycket läskigt.
Måste betyda att han ännu inte litar på mig fullt ut... :-/
Men, det är bara att fortsätta träna på att följa mig över läskiga underlag.
Någon som har bra fantasi och tips så tar jag gärna emot detta...

Håkan har varit på innebandymatch idag och efter förmiddagens aktiviteter for vi till det stora köpcentret för att leta whiteboard och handla mat.
På Ica, ungefär mellan grönsakerna och mejeriprodukterna, hamnade jag i storköpskoma och ville bara därifrån. Stackars Håkan, fick styra upp handlingen och valla mig ut.
Till slut kom vi ändå därifrån med varor som resulterade i dagens middag.

Håkan hade dessutom under dagen varit på stan och shoppat kläder, till sig själv - men även till mig. Jag har aldrig varit speciellt shoppingbenägen, och det har definitivt inte ökat sedan jag blev med häst.
Mitt senaste egna klädinköp bestående av stålhätteförsedda kängor samt signaljacka och byxor i knallgult med reflex från Blåkläder är tyvärr inte brukbart på vare sig kontor eller fest.
Min älskade sambo ser till att jag slipper gå naken eller i gamla trasor och det är jag innerligt tacksam för. Att han dessutom har lättare att hitta snygga kläder jag tycker om än jag själv är kanske en smula tragiskt, men dock ett faktum.

/Maria

Mörkt

Det fanns en tid då jag verkligen uppskattade de mörka, kulna höstkvällarna.
När man kom hem efter jobbet och kurade ihop sig i soffan framför TV'n med lite tända ljus och en kopp te.

Mitt liv ser annorlunda ut nu.
När jag gjort mina arbetstimmar på kommunen går jag hem i det sedan länge fallna mörkret, byter om till stallkläder, skrapar rutorna på bilen och åker den dryga milen för att sköta om min älskade vän.
Min vän som antagligen stått ute i den strålande höstsolen och undrat varför hans tvåbenting är så jäkla korkad att hon inte kommer till honom på dagen när det är ljust utan behagar komma först när det är becksvart och sovdags.

Och hur rätt har han inte...

Just nu är min högsta önskan att jag hade ett jobb som jag kunde lämna några timmar mitt på dagen för vara med Leo under dygnets ljusa timmar, åtminstone ett par dagar i veckan.
Denna tid på året som egentligen är väldigt behaglig.
Ännu inte för kallt, inga mygg och (hittills oftast) vackra soliga dagar.

Men egentligen spelar det ingen roll.
Trots mörkret är det alltid med glädje och längtan jag sätter mig i bilen på kvällarna.
Hittills har det aldrig en enda gång känts jobbigt att åka till Bodan för att ta hand om Leo.
Det ger mig så mycket energi och glädje att få arbeta i stallet och umgås med de underbara hästar och människor som är där.

Och helgerna, då man får lov att vistas ute i dagsljus, har blivit en underbar lyxvara som jag verkligen ser fram emot.
Idag har jag dock ledigt från stalljobbet.
Jag har kurat ner mig i soffan framför TV'n och mja, lite mysigt är det nog ändå med höstmörkret. (Man slipper iallafall se våra smutsiga fönster :-)

Men jag längtar redan till morgondagen... då får jag träffa honom igen.
---> Världens finaste...!


/Maria

Helg

Vi hade en liten ABBA-fest, eller vad man nu ska kalla det, på jobbet i torsdagskväll. Riktigt trevligt faktiskt. Måste lägga in ett foto på discjockeyn, han såg helt underbar ut. Har "blurrat" fejset på honom, man vet ju inte om han vill figurera på denna blogg utan vidare.

Linus är ju här och hälsar på i helgen, men är under dagen i Byske och hälsar på sin mormor, samt mor, som åkt ner från Luleå för att träffa dem båda. Maria har AR-kurs i Bodan, så, idag tog jag en liten promenad på stan, besökte museet och gick strandpromenaden hem, riktigt fint väder idag. Tog några mobilbilder på vägen hem.

Håll till godo...

--> Älvsbild.

--> Och åt andra hållet...

--> Parkbron.

--> Småbåtshamnen i älven.

--> Det så kallade polkagrishuset. Byggt i trä, ingen betong här inte.

/ Håkan

Länge sedan sist

Detta, mina eventuella läsare, är historisk läsning.
Den 29 september 1988. Då ledde Skellefteå AIK elitserien i ishockey senast.
Men nu är det dags igen, och hela stan rumlar runt i ett förvirrat glädjerus.
Hur gick det till?
Är det sant?
Och, framförallt (man är ju norrländskt skeptisk): Hur länge ska det hålla?
Begrunda detta:

Tabell Elitserien 2008-2009

1 Skellefteå AIK 17 9 4 4 52-39 32
2 MoDo 17 8 4 5 56-44 30
3 Linköpings HC 17 8 5 4 50-40 30
4 Rögle BK 17 8 5 4 52-44 30
5 Brynäs IF 17 8 2 7 39-45 27
6 Färjestads BK 17 8 2 7 36-37 26
7 Djurgårdens IF 18 5 7 6 46-50 25
8 HV 71 18 5 5 8 50-53 23
9 Frölunda HC 17 5 5 7 42-46 22
10 Timrå IK 17 4 5 8 48-56 21
11 Luleå HF 17 5 4 8 43-49 19
12 Södertälje SK 17 3 6 8 42-53 17

Det gäller att gotta sig medans man kan...
:)

/Håkan

Novemberkåsa i hagen

Vi hade medarbetarsamtal igår...
...Leo och jag.
Ang. olämpligheten att varje dag, VARJE DAG, rulla sig i lera.
Visst har det hänt någon gång om sänder att han valt att grisa ner sig, men sedan han flyttat ihop med tjejen så tränas det gyttjebrottning för jämnan.

Jag vill in i det längsta undvika att sätta täcke på honom (vill att han ska använda sina egna pälsresurser så länge det går), men detta innebär ca 45-60 minuters ryktning varje dag.
Eller ryktning är kanske fel att kalla det.
Först får man karva bort 5 cm intorkat lager lera och reda ut lerhärvorna ur man och svans för att därefter rotviska bort allt damm, torka med handduk alla blöta fläckar och därefter rykta honom blank med borste och stövskrapa.
Leo står under tiden och hånflinar och njuter av ompysslingen.

Igår hade han t.o.m ett tjockt lager gegga mellan frambenen och under magen!
Hur går det till?
Tar han sats längst upp i backen, går ner i spagat med frambenen och åker kana?
Ibland hade man velat ha en webkamera för att se vad som egentligen händer i hagen under dagarna.

Men... jag har ju alltid skrävlat om vilken terapi det är att rykta så jag ska väl bara tiga och njuta ;-)
Och vad som än händer i hagen under dagarna så verkar de iallafall ha roligt.

/Maria

Äntligen Fredag!

Då var det gjort.
Vi har återigen skrivit kontrakt Håkan och jag.
Den 1 januari styr vi kosan och vårt möblemang till en ny lägenhet.
Samma hus dit jag flyttade ihop med min älskade sambo för drygt 4 år sedan.
T.o.m samma adress, samma trappuppgång, inte samma lägenhet - utan en trappa ner.
Cirkeln är sluten.
Den här gången med något jag alltid velat ha... ett fönster över diskbänken ut mot skogen.
Det ska bli skoj att flytta, men 2 år på samma ställe innebär även 2 års gediget samlande av bröte som måste gås igenom och rensas.
För att inte tala om alla böcker som inhandlats under denna tid... böcker är roligt att ha men tunga när de klumpas ihop i lådor.

Övrigt under veckan...

Biljetterna till Melodifestivalen i Skellefteå släpptes idag.
Innan vi ens hann diskutera om vi ev. skulle bevittna spektaklet var de slut.
Skönt - Då slapp man fundera på det.

Prison Break startade med ny säsong i måndags.
Nu ska grabbarna ägna sig åt att bryta sig in istället för att bryta sig ut.
Omväxlande.
Hade hela gänget hamnat i ett tredje fängelse hade jag skippat den fortsättningsvis.

AIK fortsätter att sparka stjärt. 3:a i serien känns tryggare och ger mer harmoni i vårt hem än när de ligger och nöter runt slutspelsstrecket.

I morgon flyttar Trixi, Leos stora kärlek, ut till Bodan.
Det kommer att bli väldigt, väldigt trevligt.

Håkan firar för övrigt fredag genom att framkalla senadrag (kramp) i vaden, låret och hålfoten.
Vi har alla våra sätt att glädjas åt en stundande helg.
Må den bli trevlig för er alla - med eller utan kramp.

/Maria

Börje

Det är måndag igen och arbetsdagen har spenderats i det lilla, kvalmiga och gravt ångestframkallande konsultrummet tillsammans med två kollegor och en konsult, uppdaterandes vårt backupsystem.
Förhoppningsvis var det en lyckad operation - det får vi se i morgon bitti.

Helgen var skön och välbehövlig.
Lördag eftermiddag och kväll var vi i stallet Håkan och jag. Pysslade på och tog en promenad medan vi väntade på att Inger och Stig skulle komma med höbollar.

--- > Utsikt över Bodaträsket, makalöst vackert.

Bollarna gick bra att få av lastbilen... till slut. De var fastgnekade i varandra och Håkan och Stig fick slita tungt innan de var ute.
Nu väntar vi bara på kyla och frost så att bollarna kan sprättas och mumsas upp av hästapållen.
---> De är tyngre än vad de ser ut, de vita myräggen.

Söndagsmorgonen var tidig med uteritt (4 pigga(!) hästar) och därefter kalas hos Mikke och Anna där sistnämnda fyllt 28 (visst var det så?) och bjöd på smörgåstårta.
Gott!

Kattsystrarna där hemma har fått lite huvudbry senaste tiden.
Huvudbryet heter Börje, är grannkatt och brukar sitta utanför vårt köksfönster och spana in tjejerna på insidan.
Stella, som är en social och trevlig katt, tittar nyfiket på honom medan Zelda, som är en mer rasistisk och ovänligt inställd individ, fräser så fort hon ser honom.
--->Börje, on the outside - upprörd Zelda, on the inside.

Annars har de det bra, systrarna katt. De har sina lekstunder, sovstunder, matstunder...och numera även Börjestunder.

--->Systrarna katt vilar ut på lekställningen.

Det är väldigt skönt att ha två katter hemma som trivs tillsammans. Som matte har jag nu en betydligt mer avslappnad tillvaro.

Ja, bortsett då från att den större av de två tränar tramp på min urinblåsa på morgonen. Något nytt hon kommit på för att få mig att vakna på morgonen.
Mer effektivt än uppskattat. ;-)

/Maria

Ryggklonkarfredag

Efter en tämligen stressig vecka, som jag inte riktigt vet vars den tog vägen, begav jag mig under eftermiddagen till min sedan tidigare bokade massagetid.
Jag har tänkt gå dit under hela året utan att det blivit av, men efter att den senaste tiden haft lite muskelsmärta i min högra arm tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att utnyttja min friskvårdspeng till en stunds skön massage.

Efter att ha förklarat läget med smärtan i armen granskade massören mig en stund och sa sen."Okej, då har du alltså ont här och här och troligtvis även här och här."
Han tryckte på ett antal punkter i nacken, på ryggen och armen och jo... det kändes som han körde in spik i musklerna på mig.
Skickligt!
På bara några sekunder såg han att problemet i armen i själva verket satt i ett par låsningar i nacken och i bröstryggen och att jag hade tennisarmbåge (orsak till min vän klunsen).
En stunds knådande och sen skickade han in en kiropraktor (som jag egentligen inte hade bett om...men, men) som bröt rätt min skeva lekamen.
Och jodå, han gjorde det där genomvidriga nackbrytarklonkandet som jag avskyr och som man sett att de gör på film för att på ett effektivt sätt ta folk av daga.

Sen fick jag ju även den sedvanliga tillrättavisningen om hur jag ska sitta när jag arbetar och förmaningar om att datorarbete ihop med stress inte är en bra kombination...
Hah! (1), Mig veterligt är datorarbete och stress en ljuv förening som gått hand i hand allt sedan datorn uppfanns.
Hah! (2), När jag förklarat att jag hade häst sa massören att ridning är mycket bra träning... "ungefär som rodd!" :-D Om han bara visste att akademisk ridning inte kräver någon som helst muskelansträngning från ryttarens sida utom möjligtvis det tungan får anstränga sig när man smackar för att plocka fram energi i hästen.
Men, "he lönsch int å förklar för en som int begrip"

Nåväl, efter ryggklonkandet kände jag plötsligt hur jag kunde dra djupa andetag igen och jag kan återigen lyfta upp min arm ovanför huvudet.
Underbart!

/Maria

Ewert Bäckström

Det var länge sedan jag skrev ett bokinlägg, av den enkla anledningen att jag inte har så mycket tid för bokläsning längre.
Eller jo, tid har jag, men så fort jag placerar mig i horisontalläge för att läsa tvärsomnar jag.

Men, snart har jag avslutat de fristående men ändå sammanhängande böckerna om Palmemordet av Leif GW Persson.
Makalöst bra böcker.
Mellan sommarens längtan och vinterns köld, En annan tid ett annat liv och Faller fritt som i en dröm. En sanslöst bra berättad historia om vårt lands mest omdiskuterade mord.

Som kontrast till denna, oroväckande trovärdiga "teori" om hur det kan ha gått till, figurerar även den mest otroliga karaktär jag någonsin läst om.
Den gode herr Persson måste ha samlat hela sitt livs erfarenhet av rötägg och svin, tagit vara på varje drag av avskyvärdhet han någonsin stött på i sitt yrkesliv, knådat ihop alla ingredienser till en äcklig, fetdrypande bulle, kastat in den i ugnen och ut kom han...
Kriminalinspektör Ewert Bäckström.
En vedervärdig karaktär som är så hemsk att man stundtals skrattar så tårarna rinner.
Han är ett rasistiskt, homofobiskt, kvinnoföraktande, elakt praktarsel som är sanslöst självgod, självömkande, osympatisk och lat. Han är så genomled och så...fel, att man ibland undrar hur han ens kan existera i någons fantasi.
Men rolig, väldigt rolig :-D
(Och det slår mig att det kommer att bli många lustiga google-uppslag på ovanstående stycke...HAHA.)

Både min sambo och jag har samma sjuka humor och man hoppas vid Gud att ingen hör oss när vi ibland drar av några Bäckströmska citat när andan faller på.
Troligtvis någon form av Tourettes som är befriande att få släppa lös ihop med någon man älskar och som förstår.

Så, min käre bror, detta är det boktips du får.
Läs dem, jag vet att du kommer att gilla dem.

När GW-böckerna är klara har jag ett 20-tal nyinköpta böcker att läsa under höstmörkret, för att om möjligt komma ikapp Håkan som numera plöjer litteratur som en utsvulten bokmal.
Att våra flyttkartonger kommer bli många och tunga den dagen vi byter hem är inte längre enbart mitt fel.

Apropå det. Var på lägenhetsvisning idag. Fint läge men omöjlig planlösning och, otroligt nog, inrökt även denna. Så - det blir inget nytt boende denna vecka iallafall...

/Maria

Nytillskott i flocken

Är gräsänka i helgen och när ingen saknar mig här hemma, förutom katterna som mest ser mig som en matmaskin, passar jag på att frossa i stallvistelse.

Och idag kom en potentiell flockmedlem på besök och det ville jag inte missa.
Ett svart, vackert, äldre halvblodssto som ingår i vår träningsgrupp och som förhoppningsvis kommer att flytta in.
Efter att ha varit särade ett tag och när alla var mätta och nöjda släpptes hon ut i den stora hagen med de andra och det var väldigt intressant att se hur Mosse (ledarhästen) hanterade situationen.
Återigen bevisade han vilken bra chef han är, och inom kort sänkte sig lugnet återigen över hästhagen i Bodan.
Det kommer att ta tid innan alla hittat sina roller igen, men det faktum att han lyckas hålla ordning på sin flock så att de inte far illa och skadar varandra när en ny medlem gör entré är ganska otroligt.

Leo är väldigt förälskad i den nya tjejen (eller tanten - hon är dubbelt så gammal). De har träffats förr och Leo har visat tydligt intresse.
Detta verkar Mosse ha snappat upp och lät Leo få gå med henne i lugn och ro medan han höll undan de andra.

Så Leo var måttligt road när jag hämtade in honom för att förbereda körturen vi planerat Inger och jag. Jag kände mig som en bov som slet honom från hans första date med hästtjejen i hans liv.
Nåväl - körturen blev ändå väldigt trevlig, Leo travade på duktigt och när vi red förbi en travhästägare som frågade om Leo var ett halvblod sträckte jag på mig lite extra.
Varmblodsdragen mattas av allt mer i och med vår träning i akademiskt.

Nog trodde jag att flytten till ett nytt stall skulle bli bra, men aldrig hade jag trott att det skulle bli så här bra.
Varje dag jag är där tänker jag "Det är så här det ska va", "Det är så här en häst ska leva".
Många fina kompisar, en bra chef, mycket utevistelse och snart, förhoppningsvis... en egen tjej.
Han är en del av en gemenskap bland artfränder som jag som människa aldrig kommer att kunna ge honom.
Han har en plats i en harmonisk grupp på snart 5 medlemmar och det gör mig så gott att se hur bra han mår i sitt nya liv.

Resten av kvällen ska spenderas slappandes i soffan.
Se på Stjärnor på is, om jag står ut med programledarna Berg och Gynning.
Men, man kan ju zappa mellan paren så man slipper lyssna på det hysteriska pladdret.

/Maria

Bekymrande viktnedgång

Det började för drygt ett år sedan och till att börja med blev jag överlycklig.
Efter att ha legat på samma matchvikt sedan jag var 18 började jag plötsligt tappa ett kilo då och då.
Absolut inget viktras utan en långsam men säker nedgång... utan att jag ändrade kostvanor.
Kläderna blev för stora och jag köpte ett gäng nya, billiga jeans.
Billiga eftersom jag var övertygad att jag snart skulle gå upp till min normalvikt igen.
Som kvinna har man det så inbankat i huvudet att man ska vara smal och att kunna köpa kläder i storlek 36 och small kändes väldigt trevligt.

Men sen har det fortsatt... och fortsatt.
Räknade ut mitt BMI häromdagen och insåg att går jag ner ca ett kilo till hamnar jag under strecket och klassas som underviktig. :-(
Så nu är det inte lika roligt längre.
Att oprovocerat gå ner i vikt känns inte normalt.

Vi har för länge sedan skippat allt vad lightprodukter heter och när det lagas mat här hemma är det smör och vispgrädde som gäller. Håkan gör det bästa för att öka mitt fettintag och när han brer kvällsmackor åt mig är det nästan tjockare lager smör än bröd.
Men det hjälper inte.

Men faktum är att jag mår väldigt bra (bortsett från att jag blivit mer frusen).
Till och med min kroniskt, sedan barnsben, trasslade mage är betydligt bättre än vad den någonsin har varit.
Jag känner mig pigg och stark och det fysiska jobb jag har med hästen är inga som helst problem att orka.
Stalljobbet kan givetvis vara en bidragande orsak till att jag gör av med mer energi, men det har funnits perioder i mitt liv då jag tränat löpning flera mil i veckan utan att tappa ett enda kilo.

Ja, märkligt är det. Snart återstår bara en sak att göra men som alltid har fungerat.
Går jag och köper ett par jeans för 2000 spänn i min nuvarande storlek så kommer jag garanterat att gå upp två storlekar i vikt.

/Maria

Tålamodsprövande jobb

Sitter och väntar på att en SAN-disk av modell stor ska initieras klart så att jag kan få formatera den.
Om den inte är klar innan 23:00 måste jag upp före skam i morgon och göra jobbet kl. 7, vilket ändå kommer att innebära att jobbet vi ska göra på disken i morgon inte kan påbörjas förrän arbetsdagen är slut och resten av veckan ska jag göra annat så då blir det inte av den här veckan alls.

Så ju längre jag sitter här och tittar efter en disk som inte finns, desto tröttare kommer jag att vara i morgon för att göra ett jobb som ändå inte kommer kunna slutföras förrän Gud vet när.
Planeringen sprack redan i morse och det finns noll utrymme för omplanering.

Återigen undrar jag vad det är för jobb jag har.
Ibland känns det så ofantligt meningslöst att jobba med IT.
Och all denna väntan på att saker ska gå klart...

Suck.

Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.

En gång till, sen skiter jag i det här.

Rescan discs....

/Maria, påbörjar dumpning av fysiskt minne.... Godnatt!