"SKÅL - Om ett halvår sitter vi inte här"

...frasen som vår vän Ulf brukar skåla in midsommar med... samt nyårsafton.

Det har varit en lugn och behaglig midsommar.

En tidig morgon i stallet, lite traditionellt midsommarfirande nere i Bonnstan - där vi som alltid missade folkdansuppvisningen - tradition, även det, en timmes tupplur, trevlig grillmiddag hos Carina & Magnus, hemkomst före 20:00 och en slapparkväll med film i soffan.
Utan en endaste regndroppe under dagen.
Precis som jag ville ha den.
Kallt och myggigt, givetvis - men det hör till en norrländsk midsommar.

Ännu har jag inte kommit in i den behagliga semesterlunken.
Jag är fortfarande gristrött på kvällarna (trots middagstupplur) och vaknar lite för tidigt på morgonen. Men det kommer att rätta till sig eftersom.

Hoppas nu att yr.no har rätt i sitt vädersieri.
Vi kan nog tänka oss att leva med vädret i Uddevalla/Färgelanda den kommande veckan:


Trevlig midsommar allihop.

Maria

Kärlekspar

Leo's tjej Trixi har gjort slut och hittat en ny kille.
En gul...

Men Leo lider inte så mycket av det. Hon sover fortfarande hemma på nätterna så i beteshagen gör det inget om hon slarvar runt med andra grabbar... så länge han får äta i fred.

Attans så synd för min hockeytokiga stallkollega som äger Trixi att den gule är valack. Tänk vilken bedårande liten avkomma dessa förälskade tu hade kunnat få. En gul/svart-randig korsning halvblod, fjording, arab. ;-)















Maria

Bästdagen på året

Så kom den då till slut.
Dagen man längtat efter sedan augusti i fjol, sista arbetsdagen före semestern.
Bästdagen.
Alla lediga dagar ligger framför och semestern är aldrig så lång som just idag.

Känslan av att göra min lilla vrå i Helpdesken semesterpyntad är en av de bästa känslorna som finns. Jag följer samma mönster och tradition som alltid, bestående av:
- Kolla stämplingar i självservice och städa bort alla ev. *-tecken. (=missade stämplingar)
- Gå igenom mailen i min inkorg, sortera och radera tills inga finns kvar. Antal = 0.
- Lägga frånvaromeddelande i Outlook, Semester - åter 20 juli.
- Stänga telefonen, Semester - åter 20 juli.
- Damma av skrivbordet ordentligt med lätt fuktad trasa.
- Torka av skärmarna med skärmrengörning.
- och slutligen, stänga av datorn och diska tangentbordet. Denna gång med ett nytt sorts skum som lade sig som en fluffig, blöt kletmassa över alla tangenter som gör mig ytterst tveksam till att det någonsin kommer bli skrivbart igen.

Därefter en rundvandring med lätta steg för att säga "hare bra" till de kollegor som fortfarande befolkade vår avdelning, utstämpling och hemcykling.
En cykelfärd som kändes mycket skön och lättsam, där jag såg de gröna träden, kände doften av syrenerna och hörde fåglarna sjunga ...på riktigt.
Blev nästan inte ens arg för att en bilist tutade på mig vilket annars kan skapa viss pulshöjning och irritation (vilket var tur eftersom det inte var någon elak, nackstel kepsgubbe som störde sig på att jag vinglade uppför vägen alt. för att jag existerade, utan bara en trevlig kollega på väg hem från sitt värv).

Lägenheten är nu städad, tvätten tväddad och i morgon ska jag sova tills jag vaknar.
Håkan har en dag kvar... men i morgon kväll kan vi tillsammans luta oss tillbaka och utbrista ett förnöjsamt:
BEH!

Maria

Vi må ha det körigt på jobbet...

...men just nu är jag glad att jag inte jobbar på Swedbanks IT-avdelning.

/Maria

Nöjd

Följer yr.no's vädersida med deras langtidsvarsel och mungiporna åker längre och längre upp för var dag som går.

Vi kommer att åka ner till mina hemtrakter på måndag och alla våra nära och kära verkar ha gjort sitt bästa för att beställa det go'väder vi bett om.



Ser med spänning fram emot att trenden i luckorna för fredag, lördag och söndag fortsätter åt rätt håll.
Detta gör mig nöjd!

Annat som gör mig nöjd;
Leo är nyverkad sedan igår och Cavallobootsen jag köpte åt honom sitter lika bra på hovarna nu som när hovarna var overkade.
Det är mer sömsmån än annars, men konstruktionen med en bred lädersida fäst med kardborre gör att den ändå smiter åt bra runt hoven.
Dock är han något öm i baktassarna just nu så vi har valt att traska i gräskanten idag.
Men det funkar det oxå.

Och magen hans har kommit igång igen.
Tänk att man kan bli så glad över att få se en saftig, hästbajshög i perfekt konsistens.
Skitglad!! (Haha!) Och nöjd!

Och nu börjar Desperate Housewives, sen dubbelavsnitt med Lost (ja, jag sitter uppe och ser det ikväll - det är bättre att stanna uppe till 00:30 än att stå upp kl. 03:00).
Dennis kokar kaffe och i morgon...
i morgon är det sista arbetsdagen inför semestern.

Då ska jag göra som alla andra - glömma varendaste lösenord!
Och känna mig nöjd!!

Kram!
Maria

Mer Lost än vanligt!

Jag gjorde en så vansinnigt barnslig grej i natt.
Ställde klockan på 03:00 för att stå upp och se det dubbelavsnitt av Lost jag missade förra tisdagen.
Allt för att jag vägrar ställa mig i ledet bland piraterna och ladda hem serier över nätet.
Allt för att jag vägrar byta ut VHS:en som numera bara fungerar varannan gång och inte är att lita på.
Allt för att jag inte vill missa ett endaste avsnitt av en fånig TV-serie som spårade ur efter de tre första avsnitten och nu är inne på säsong 5.

När avsnittena var slut var klockan 04:30. Väckaren ringde kl. 05:00
Att jag dessutom var korkad nog att somna denna halvtimme gjorde att jag var mer död än levande när det var dags att stiga upp.
Ett tillstånd som höll i sig till strax efter lunch.

Att jag ägnar mig åt obegåvade handlingar som ovanstående kan bara tyda på en enda sak.
Jag behöver semester!

Två tidiga morgnar kvar!

/Maria

Snart, snart, snart...

3 arbetsdagar återstår nu, för mig, Håkan ska jobba 4 dagar till.
Sedan har vi fyra härliga semesterveckor framför oss.
Första veckan ska vi tillbringa nere i mina hemtrakter, resten kommer vi slappa sönder hemmavid.
Ett gäng böcker är redan inhandlat och det ska bli så sanslöst skönt att få vila.
Det vore trevligt med lite sol och värme oxå, men det är inget måste.
Även om jag dock önskar att dagens skyfall inte är en försmak på hur vädret ska bli framöver.
Vi vill kunna köpa bra hö till hösten...

Godnatt.
3 tidiga arbetsmorgnar kvar...

/Maria

Helgbilder

Mycket häst har det blivit denna helg.
Fredag och lördag red vi ut Karina och jag. Hittade den perfekta galoppvägen och våra hästar fick springa av sig.
Leos nya boots fungerar väldigt bra och det bästa av allt är att han verkar fixa att vara barfota på bakhovarna... och vips har man "tjänat" 1500 kronor.

När hästarna inte varit på ridtur har de ätit gräs, annars så gör de så lite som möjligt.
Tror de längtar efter semester lika mycket som vi.

---> Skavfötters kojmysare.

---> Trixi trynar ner mulen i halmvärmen...

---> ...och Leo håller sig inne i skuggan.

---> Vi hade bästa utsikten under fikat.

---> Vissa hästar kan man aldrig se sig mätt på.

---> Ordningsvakterna i flocken diskuterar taktik.

---> Leo helgar vilodagen.

---> Tankeöverförig.

---> Nej, han är inte död, bara väldigt, väldigt pömsig.


Håkan har varit och hämtat Dennis som ska bo hos oss ett tag. Mycket trevligt.
Zelda blev dock lite besviken för att han glömt en liten rosa väska innehållande syster.
Men hon får ge sig till tåls ett tag till.

/Maria

Skämslåten

Det här är ett inlägg man kanske inte borde skriva, iom att man blottar sina dolda sidor.
Eller i allafall en dold sida.
Vet inte om ni minns det där programmet som leddes av Kristian Luuk, hette väl "Videokväll hos Luuk" om jag inte minns fel. Där hade han en gäst på besök som bar med sig ett gäng videoband med låtar som denne någon tyckte om, eller som betytt mycket för gästen.
I slutet på programmet skulle gästen också presentera en "skämslåt" som han/hon (eller som det i modernt könsneutralt språkbruk heter: hen) gillade, alternativt hatälskade, men tyckte att det var aningens skämsigt att så var fallet.
Så, även jag har en skämslåt, det är bara att erkänna.
En gammal melodifestivallåt med Arvingarna.
Så håll tillgodo, jag blottar strupen:



Och detta ska då jämföras med sonen och hans sambo som nu är nere i Sthlm och ska se Bruce Springsteen. Hade jag också gärna gjort, jag gillar Bruce också, och det känns inte det minsta skämmigt... I jämförelse med ovanstående alltså...
:)
/ Håkan

Foderångest

Jag älskar böcker och läser mycket och gärna.
Men det finns en bok jag emellanåt dras till men som är rent skadlig för mig.
Den står och lockar mig i bokhyllan, tjock och faktafylld.
Men varje gång jag tar fram och bläddrar i den slutar det med minst en sömnlös natt.

Läkarboken!

Om jag funderar och känner efter kan jag nämligen känna igen symptomen från varenda för människan känd åkomma, allt från bakterieangrepp och bristsjukdomar till svåra hjärtfel och alla möjliga former av cancer.

Men sedan jag börjat ta hand om hästen har jag den senaste veckan insett att det finns annan litteratur jag oxå å det bestämdaste bör hålla mig ifrån.
Allt som handlar om utfodring till hästar.

Ni anar inte hur sanslöst mycket man kan krångla till och komplicera kring hästutfodring.
Det får raketforskning och hjärnkirurgi att framstå som Duplo.
Det finns en uppsjö av olika sorters foder och tillsatser man absolut måste ge sin häst... som sedan i andra artiklar, skrifter och forum anses fullständigt uteslutet och på gränsen till djurplågeri att ge dem.
För att inte tala om alla sjukdomar och problem din älskade häst kan få om du inte utfodrar med just det där fodret... eller om du gör det.

Igår satt jag uppe till 01:20 och läste mig smått galen och panikslagen om hästfoder.
Tills jag gråtfärdig stupade i säng efter att ha hamnat på en hemsida med bilder på missbildade fånghästhovar.

...allt för att Leo har varit lite hård i magen ett par dagar.

Men nu är det slutläst.
Leo mår bra och är en mycket frisk häst.
Sådeså!

/Maria

Betesfilm

Här kommer kortversionen av filmen Årets betesutsläpp.
Först blev det lilla russet introducerad och han försökte bokstavligt talat ganska uppnäst slå sig in i sin nya flock. Den vackra araben fick jobba hårt.
Notera sedan hur det stora snabba varmblodet (Leo) gör en dundrande entré, man håller andan för att se en gigantisk sammandrabbning mot... närmsta grästuva.
Sist, men definitivt inte minst, att komma in i gänget är Trixi, det svarta högblanka halvblodet.

Därefter följer en intressant sekvens då fem hästar gör upp och fightas medan den sjätte hästen, varmblodet, springer åt fel håll och långt ifrån, för att i slutet av filmen placera sig mitt i stormens öga och ägna sig åt gröngräset.

Man borde kanske vara orolig över att han beter sig lite lengräddat och helt annars mot de andra hästarna. Men jag tycker att han är klokast av dem alla som undviker konflikter och passar på att äta.
Ingen av de andra verkar bry sig om att bråka med honom eftersom han är så underbart oförarglig.
Dessutom håller han sig skadefri som sagt och det är jag mycket nöjd över.



Maria

Sommarbete

Dagens betessläpp har gått bra. Det blev en hel del spring och den som förvånade mest var det nya lilla russet som inte alls var så vän och tafatt som man kunde tro av första intrycket.
Likt en torped tacklade han sig in i gruppen och drog sig inte för något.

Leo däremot borde byta namn till Ferdinand, eftersom han höll sig undan alla dispyter och ägnade sig helhjärtat åt att lukta på blommor och äta gräs.
Han sprang förvisso en del han oxå, men en bra bit ute i periferin och åt motsatt håll som de andra.
Långt från sparkande hovar och vassa tänder.

Det finns mycket film att redigera men dagen har varit lång med en mycket trevlig grillkväll utanför stallet så det blir bara några bilder nu. Men en filmsnutt kommer så småningom.
---> Världens vackraste varmblod.

---> Varför springa när man kan äta.

---> Lillrusset ute i höger inför en ny attack mot flocken...

---> ...men jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt...



Idag kom sommaren till Skellefteå.
25 grader och vi är tacksamma för att det ändå varit lite svalkande vind.
I morgon ska det bli ännu varmare...

/Maria

Ledig fredag

Hela förmiddagen spenderades i stallet. Håkan följde med och bar ut fler stenar ur hagen medan jag skurade hyllor och krattade i hagen.
Därefter en liten tur i skogen på barfotakillen.
De steniga partierna höll vi oss ifrån och red mest på skogsstigarna.
Det gick riktigt bra, även om det far en del flisor ur hovarna så verkar han inte ömma speciellt mycket.

---> Är du verkligen säker på att det inte ligger vassa stenar under riset?

---> Leo siktar in sig på en ätbar(?) snitsel.

---> Håkan och Leo kör samma stil, 3-dagars skäggstubb. Snyggt!

---> Och ibland fick vi duktighetsgodis.

---> Varför går han där framme baklänges?

---> Trixi talar om för Leo att det är dags att gå in i kojan och sova middag.

---> Världens finaste Mosse...

... och världens finaste Zem.

I morgon är det dags för sammanslagning.
Lag syd möter lag nord och för att göra det lite extra spännande skickar vi in en joker, ett litet russ som kom i måndags.
Men det blir inga ö-råd och ingen ska behöva röstas ut.

Däremot blir det en spännande studie i gruppdynamik och hästkommunikation.

Maria

Dugnadsdag

Stämplade in på jobbet 05:55 i morse, för att jobba tre timmar och därefter stämpla ut.
For därefter direkt ut till Bodan för operation Dugnadsdag.

När jag flyttade Leo i augusti förra året rafsade jag bara ihop hans grejer, packade upp dem i lagom ordning med tanken att "det där går jag igenom sen". Men det där "sen" har skjutits upp och inte riktigt velat infinna sig samtidigt som oredan vuxit sig större och större.
Är det något jag har svårt för så är det oreda bland grejer, men efter en hel dags pysslande är det äntligen genomgånget, städat, rensat och packat så att jag hittar.

Hann dessutom med ett ridpass samt tvätta och smörja in delar av allt lädermaterial, bara en bråkdel förvisso, men det som är klart är klart.
Och när jag ändå hade farten uppe körde jag ut några skottkärror med otäcka stenar som krupit upp ur marken i hagen.

Mot slutet av dagen kom hovslagar-Peter och ryckte skorna på Leo.
Något förvånad häst som blev utsläppt barfota.
Viktförlusten av järnskorna fick honom till att börja med att lyfta hovarna väldigt högt. :-)
Men väl ute i hagen såg han riktigt nöjd ut. Tog en liten löprepa upp i backen för att testa hur det kändes för att sedan återgå till favoritsysselsättningen - äta!
Åh, vad jag vill att det här ska fungera.
Har redan tittat ut bootsen jag vill ha. Men måtten ska tas när han är nyverkad så vi får klara oss utan några veckor. Men det gör inte så mycket. Han kan behöva lite sommarlov och vila från det akademiska och det finns gott om härlig skogsmark att rida i.

9 timmars stalljobb vart det iallafall till slut.
Tyvärr har det stormat hela dagen så det var med en viss huvudvärk jag till slut stämplade ut från dagens andra arbetspass.

Men nöjd med dagen är jag!
Och i morgon är vi lediga Håkan och jag.

/Maria

Barfotahäst

Jag är i valet och kvalet...
På lördag ska vi släppa ihop hela hästflocken i Bodan.
För att undvika skador på hästarna vid ev. hovgemäng kommer den enda hästen i hagen som fortfarande har skor att bli barfota... dvs Leo.

Min första tanke var att boka hovslagaren så snart det går efter helgens "sammandrabbning" för att slå på dem igen men, nja... tanken har börjat gro åt ett annat håll.
Tänk om Leo fixar att vara barfota?
Åtminstone under sommaren så att hovarna får traska omkring nakna i det fuktiga gräset och suga åt sig av marken.

Jag ska villigt erkänna att jag inte varit så avundsjuk på mina stallkollegors pysslande med de boots som ska tas på och av för varje ridpass. Med vajrar och gaitrar som rapplar, går sönder och kostar multum att byta ut.
För att inte tala om att hästarna är begåvade med 4 hovar, som kräver vinter- och sommaruppsättning där bara en boots kostar över 500 spänn.

Men... ändå.
Jag tror på idén med barfotahovar.
Om det går, om det passar Leo och han inte får ont av det är jag beredd att testa.
Bökigt och dyrt, men det är det värt.
Även om det så innebär att vi får hålla oss till skogsridning och gräsunderlag ett tag.

Min förhoppning står till hans gener... att Leo kan utveckla en hovkvalité som klarar sig utan järnskor.
Gidde Palema sprang många lopp barfota.

Jag hoppas jag inte gör något dumt.
Hmmm...

/Maria

Åter på banan

Det var terminens sista kursdag igår i Akademisk ridning.
Efter förra kursen för en månad sedan var jag ganska nedslagen.
Vi hade tappat bort oss i träningen och det kändes inte roligt längre.
Jag valde att hålla upp ett tag med det akademiska och göra annat ihop med Leo istället vilket jag tror vi behövde, men den största anledningen till att det igår kändes fantastiskt bra tror jag beror på den kurs vi var på i Natural Horsemanship för två veckor sedan.

Leo är nu betydligt mer koncentrerad, fokuserad, lugn och lyhörd.
Eftersom jag är mer... koncentrerad, fokuserad, lugn och lyhörd.

Har förstått att det där med paraplyer kan vara läskigt för en del hästar. Spontant bad jag vår kursledare fälla upp paraplyet framför Leo när vi ridit klart.
Kanske lite överilat och en korkad sak att göra när man sitter på, men hans reaktion blev perfekt.
Vaken men lugn:


Så, nu är vi på banan igen, det känns härligt.
Men det kommer bli mindre akademisk träning i sommar och mer trevliga skogspromenader istället.

Sommaren är en härlig tid att vara häst.
Inbetningen pågår varje dag och snart kan vi nog släppa ihop dem allihop.
Då ska jag sitta på första parkett med filmkameran i högsta hugg.

---> Undrar om Leo har tid att uppskatta den vackra utsikten.

---> Myspys i solen.

---> Samling på spåret i en diagonalslutaövning.

---> Koncentration!

---> Det är fortfarande svårt att skilja på tramp och skolgalopp.

/Maria

Sommaren är nära nu

Började dagen med tidig uppstigning och färd till Bodan.
Medan morgonen vaknade red vi ut i skogen på en helt makalöst vacker promenad, solen sken mellan träden och överallt hördes fågelsång.
Äntligen börjar det torka upp i skogen från vinterns all snö.

---> Vackrare än så här blir det inte.

---> en galopptur blev det oxå uppför backen utmed sjön.

---> Svårt att fota från hästryggen, suddigt och snett.

Efter ridturen hjälptes vi åt att hägna in en av sommarhagarna. Gräset växer så det knakar nu och snart, snart är det dags. Men först ska hästmagarna vänjas vid gröngräset i lagoma portioner så det blev en stunds gräsfest för våra vänner under dagen.

---> Party animal.

---> Och på andra sidan vägen går de andra, snart får vi gå tillsammans.

Dagens arbete fick mig att tillfälligt förtränga förkylningen men det straffade sig när jag kom hem. Lyckligtvis sände TV4 trippelavsnitt av Anne på Grönkulla som var alldeles lagom aktivitet att ägna sig åt nedbäddad i soffan.

I morgon ska det jobbas.
Tidigt pass så det ska sovas före 22.00.
Sommaren i Norrland är ljuvlig, men nu får man så snällt acceptera att somna i dagsljus, oavsett hur sent man lägger sig.
Rullgardinen gör sitt, men fenomenet att det aldrig blir mörkt är fortfarande lite svårt att vänja sig vid för en sörlänning.

/Maria

Förkyld

För andra gången på en månad har jag blivit liggandes i sjuksängen här hemma.
Sedan jag tog bort mina halsmandlar har förkylningar blivit ett sällan förekommande fenomen och jag är inte riktigt van.
Att ligga i timmar och fokusera på en punkt i taket och invänta nästa nysning, se berget av snorpapper liggandes bredvid sängen växa sig större och långsamt samla kraft för att orka ta sig upp och göra en macka.

Allmedan jag har en ilsket rastlös katt sittandes bredvid eller på mig med den jobbiga "dåligt samvete"-blicken som säger att jag är dödens tråkig som bara ligger stilla och inte leker.
I bästa fall... oftast försöker hon få igång mig genom att klösa på möbler eller klättra på speglar och garderober.
Har inte djur ett sjätte sinne?
Borde hon inte känna att jag har feber, är sjuk och inte är upplagd för lek och bus?

Måste kravla mig till stallet idag.
Som tur är har jag underbara stallkollegor som har tagit hand om honom ett par dagar, men själv lider nu av så kraftig hästlängt att jag måste få träffa honom idag.
Två panodil och långsamma rörelser så ska det nog gå vägen.

Måtte det snytits klart för i vår nu...
Atjoo!

/Maria

Hare´ vatt nå't?

Näe, inte mycket.
Det har varit en helt vanlig jobbarvecka den som var, nästan.
Drog på mig en feberförkylning så jag blev tvungen att vara hemma och vila upp mig onsdag eftermiddag och torsdag. Fredagskvällen var bokad för ett uppdateringsjobb i den av sveriges tre största städer som ligger längst söderut. Men det gick efter planerna, så efter lite fix och trix på lördagen så var de igång.
I helgen har det varit ett alldeles lysande väder, så man har fått börja njuta av den sommar som komma skall. Blev en Broarna-Runt-promenad på söndag afton med Maria.
Denna Maria som just nu ligger helt däckad av förkylning och feber. Klart opigg...
Gissar att det är jag som smittat henne.

På torsdag blir det en minisemestertripp över helgen till Sundsvall för mig, så jag kan hälsa på hos Tove och Linus. Trevligt. Med på den resan får jag min kära gamla mor som ska hänga med och hälsa på en väninna. Också trevligt.
/ Håkan

Tack!

Tänkte först att det här inlägget skulle bli en fördjupning i reflektioner från dagens kurs.
Kursen jag laddat inför i drygt två månader och som gick av stapeln idag.
Hur jag fått en ovärderlig nyckel till att gå vidare i min träning med Leo och om hur Leo numera kan göra ett tillägg i sitt CV att han bitit den kände Sven Forsström i armen.

Men jag väljer istället att tillägna detta inlägg någon annan.
Någon som är viktigare och har större betydelse än Sven Forsström, Monty Roberts och Pat Parelli - tillsammans...

Denne någon...
Som står ut med att jag spenderar 20 timmar i veckan på en hobby som kostar lika mycket som 2-3 utlandssemestrar per år.
Som tar sig tid att lyssna på och glädjas åt mina framgångar, stötta och trösta i mina motgångar.
Som med engagemang lyssnar på utförliga beskrivningar av vad som fungerar och inte fungerar med en öppna, diagonalsluta, tramp och skolgalopp.
Som alltid ställer upp vad gäller tidiga uppstigningar för att i snöstorm släppa ut hästar tidigt på morgonen, höhämtning, transport och lastträning, fota och filma på kurser, skotta ut ett halvårs samlat hästskit från en hage med grep och skottkärra m.m m.m.

Eller... som idag, spendera en lördag mellan klockan 6:00 och 19:30 med att följa med till stallet, hjälpa mig att frakta hästen till kursen, i den regnuggiga dagen sitta och filma alla (för mig) ovärderliga sekunder som jag kommer vilja titta på om och om igen.
Hjälpa till på gården där kursen hölls med att fixa skeva staket, dra upp bilar som kört fast i lera, stoppa en islandshäst som försökte fly från stallet och se till att Leo hade det bra och kände sig trygg medan jag satt inne i värmen och insöp kunskap i en teorisal.

Tack Håkan, för att du finns, stöttar, peppar, stärker mitt självförtroende, engagerar dig och orkar.

/Maria