Leo

För några veckor sedan fick jag ett samtal, från Annas syster Sofia, ett samtal som var av en sådan dignitet att det skulle behöva ett eget inlägg.
Medvetet har jag hållt inne med detta inlägg eftersom jag känt att jag först ville veta hur det hela utvecklade sig.
Och som den "realist" jag är aktar jag mig noga för att glädjas för mycket i förtid.
Några av er som läser vår blogg vet vad samtalet gällde, men för de som inte vet så handlade det om en framtid som hästägare.

Sofia skulle få överta en häst och hon ringde mig och frågade om jag ville bli delägare.
En dröm som jag haft sedan jag var 6 år skulle plötsligt bli sann.
Att få äga en egen häst. Eller ja, åtminstone en halv.
En femtonårig nordsvensk, Lukas, som var alldeles otroligt fin.

Sedan vi kom hem från semestern har jag nästan inte kunnat tänka på annat. Så mycket som jag i hela mitt liv längtat efter en egen häst så kändes längtan nu i det närmaste outhärdlig när det var så nära.

Men dagarna gick och jag började ana viss oro. En oro som för några dagar sedan övergick till ett trist faktum då den nuvarande ägaren backade ur och trots allt ville behålla sin häst.
Visst blev jag besviken... men ändå, aningen lättad. För även om jag alltid velat ha en egen häst så inser jag hur mycket jobb det är.
Jobb, mycket tid och ansvar och även en hel del pengar.

Men...
Något annat dök upp, något som faktiskt nästan kan bli bättre än en egen häst.
Detta något, eller någon, heter Leo Palema.
Jag har alltså fått ytterligare ett samtal, från en kollega, vars bekant äger en varmblodstravare som hon skulle behöva en skötare till.
När det nu inte blev någon Lukas kunde det inte komma lämpligare.

Så, idag har jag alltså fått träffa honom för första gången.
Och jo, he vart som kärlek vid förstögonkastet.
Han är hur fin som helst, ganska stor (1.62) och oerhört snäll.
Han var tänkt som travare men trots att hans halvbror heter Gidde Palema så var tydligen det där med trav inte riktigt Leos grej.
Känner på mig att det här kommer att bli jättebra.
På lördag ska jag dit igen och jag längtar redan :-)

/Maria
p.s. Hmmm, fick förresten höra av de som bor på gården där Leo står att någon sett två björnungar klättra upp i ett träd i skogen där intill.
Björnungar=björnmamma, stor och troligtvis tvärilsken björnmamma.
Hoppas hästen är snabb om vi möter dem... Huvva!