Spännande dag med en liten gnutta hämnd på slutet

I dag har jag varit på min första kursdag i Akademisk ridning.
Efter tidig uppstigning (mer trött än vad som hade varit nödvändigt, orsak till detta förklaras i de två tidigare inläggen) skjutsade Håkan ut mig till stallet och Inger.
Jag har aldrig fått vara med och lasta häst förr och med de skräckhistorer man hört så trodde jag att det skulle kunna ta lång tid med mycket trixande för att få in honom i finkan...
Lastningen tog ca 2 minuter!

Väl framme i Bodan, där vi skulle hålla till fick Leo en egen hage medan vi satte oss på första parkett för att se på proffsen som ridit ett tag.
Trevligt och mycket lärorikt att få se hur det ska se ut... innan man provade själv.

När det blev min tur så öppnade sig himlen och regnet kom, följt av en rejäl hagelskur.
Detta ihop med två lekande hundar och en liten kattunge runt benen på Leo gjorde situationen ganska stressad.
Jag skulle bara arbeta vid hand (dvs. inte på hästryggen utan bredvid) och Leo var måttligt road av situationen.
Men han skötte sig bra och jag insåg att det där som ser så lätt ut på bild är fantastiskt svårt.
Att hålla ordning på var man har sina egna ben, händer, axlar och huvud samtidigt som man ska få en häst att böja sig och lyfta benen på ett korrekt sätt satte sannerligen den kvinnliga simultankapaciteten på prov.

Vi överlevde dock vårt första AR-pass och efteråt var jag yr i huvudet av alla volter, och sjöblöt, både av svett och hällregn.

När jag kom hem trodde jag nästan att jag kommit till fel hus eftersom den annars ganska prydliga uppfarten liknade en knarkarkvart.
Ett 20-tal ölburkar runt trappan, fimpar och glas lite överallt... från gårdagens baluns.
I ursinne plockade jag ihop allt och ställde framför grannens dörr.
Skämmes tammefan!

Nu ska jag dricka kaffe med Håkan och Sophie.
Arbetsdag i morgon, tidiga passet, så det blir en kort kväll.

/Maria