Inte nummer ett längre

Det fanns en tid när man var sin sambos allt.
Det pussades och gullades i parti och minut.
Sedan började det sakta men säkert gå utför.
Att vår katt Zelda dök upp i familjen var ju trevligt, absolut, men redan där märktes det att man fick dela den kärlek som kom utströmmande från sambons kropp med någon annan.
Alltså lite mindre till mig.
Nåja, det kunde man väl stå ut med, det fanns så det räckte ändå.
Sedan dök nästa konkurrent till mig upp i Marias liv: Nintendo DS Lite.
Och en annan typ av Zelda...
Ännu mindre över till mig, alltså...

Men man klagar inte, nog fanns det känslor kvar så även jag fick uppmärksamhet.
Sedan tog hon upp den iofs trevliga hobbyn ridning, och fick en ny man i sitt liv: Leo.
Förvisso är han en vallack, och väldigt trevlig, men helt klart en farlig konkurrent om Marias gunst. Dessutom är han mycket bättre än mig på att trava...

Men NU!!
Nu finns det inget hopp längre... nu har Maria verkligen hittat det som gör att hon på sin höjd kan tänka sig att micra ihop en havregrynsgröt åt mig.
Hon har börjat sticka RAGGSOCKAR!!!
Det är bara att ge upp, jag måste skaffa mig en hobby, så hon blir lite svart-/avundsjuk och börjar kämpa för att vinna tillbaka mig!!
He he he he...

/ Håkan

p.s. Ovanstående är inte sant, absolut inte sant. Elakt, ont förtal är vad det är!
Men satan så kul det är att sticka tjocksockar :-D
/Maria