Hon sitter bredvid mig i soffan och stickar tjocksockar (eller raggsockor som det står på hennes stickbeskrivning)
Mysfaktorn är hög och jag känner ett lugn och en harmonisk trygghet av att ha henne nära.
När jag bar in hennes väska från bilen tyckte jag att den var något tung.
Inte kunde jag väl ana att tyngden berodde på det enorma lass räkor hon hade med sig.
Att jag skulle få räkor visste jag sedan tidigare... men tre kilo!!??
Som den oförskämda taktiker jag är, åt jag en mycket liten lunch idag, allt för att kunna rymma så mycket skaldjur som möjligt i min räkutsvultna buk.
1.5kg räkor ställdes fram på bordet.
Jag åt och jag åt och jag åt, tills jag blev yr, sen åt jag lika mycket till.
Sara och Håkan åt några stycken de oxå, men deras intag går inte att jämföra med mitt ohejdade frosseri.
Berget av räkor blev till en prydlig skalhög på min tallrik (jo, räkskal ska staplas prydligt, med alla huvuden i kanten vända åt samma håll - allt för att skapa en synvilla att man inte ätit så mycket som man faktiskt har)
När jag var klar (långt efter de andra) var det hela 9 räkor kvar i skålen.
Skämsigt!
Men det gick inte att hejda.
Vad jag däremot inte tänkte på innan jag fyllde hela insidan av min kropp med välsaltade räkor var att all sälta kräver ett visst vätskeintag.
Problemet är att jag just nu helt enkelt är för mätt för att dricka.
Nästan otäckt.
Men jag dricker vatten då och då varefter maten sjunker ner.
Misstänker att jag kommer att vakna ett par gånger i natt av drömmar där jag vandrar i öknen och letar vatten som besatt.
Men det kommer det vara värt - tro mig!
Och det bästa av allt.
I frysen ligger lika mycket till, att kunna avnjutas vid lämpligt tillfälle.
Jag har inte bestämt mig, om jag ska tina upp ett par åt gången lite då och då, så att de räcker hela våren, eller om allt ska tinas och ätas upp på en gång.
Ska fundera på saken...
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar