Trav på volt

Idag har Leo travat på volt, flera steg, nästan fem... och jag är alldeles lyrisk.

För er som ridit på ridskola och enbart testat denna form av ridning så låter ovanstående helt befängt. Om någon hade sagt detta till mig då jag själv gick på ridskola hade jag höjt på ögonbrynen och tyckt att det låtit väldigt konstigt.
Som om trav på volt, något av det första man får lära sig, skulle vara något svårt.

Men Leos travsteg på volten var hans egna.
Jag satt inte och drev med sätet, sparkade honom i sidan och drog i tyglarna för att få hans hals att böja sig inåt och nedåt.

Jag satt med långa tyglar, med inre axeln vinklad bakåt, lättade något ur sadeln och sa "trava".
Han tog sats och laddade, tog i för kung och fosterland för att hålla balansen och med bibehållen böjning inåt lyckades hans långa varmblodsben ta några vingliga travsteg på volten.
Inte passgång, som det brukar bli, utan trav.

Stoltheten var enorm hos både honom och mig.
Stolthet över att få uppleva detta resultat av allt vårt tragglande i ett halvårs tid - i regn, blåst och snöyra.
Han är världens bästa häst. :-D

Vägen till tramp, skolgalopp och piaff kommer att bli lång.
Men man kan redan se förändringen i hans kropp, musklerna på halsen och en rundare rumpa.
Med mer träning (framförallt tekniken hos mig själv) och mycket tålamod så kommer hans kropp att musklas och jag är mer övertygad än någonsin om att Akademisk ridning är det absolut häftigaste som finns!

/Maria