Hoppning

Fram till för ca tre timmar sedan stod jag benhårt fast vid en åsikt jag haft sedan tio års ålder.
Hata hoppning.
Efter dagens ridlektion har jag dock omvärderat denna åsikt och numera är hoppning något av det bästa som finns.
Med rätt häst - stor, pigg och hoppglad - var det fullständigt underbart att hoppa de , om något kanske lite låga hindren men ändock, hinder.
Jag är lycklig i hela kroppen och fullständigt avslappnad!
:-)

/Maria

Flyttbryta

Jodå, vi lever, om än en liten aning trötta.
Flytten till nya lägenheten är klar!
Oerhört skönt.
Alla flyttlådor är uppackade, gamlägenheten urstädad och gardiner sydda.
Idag är första dagen på riktigt länge som man vaknat upp till en icke schemalagd dag.

Vår tanke var att ta en fika och kolla in skyltsöndagen på stan.
Men, med det väder som erbjuds i Skellefteå idag så kan inte en miljon ho-ho-ande jultomtar eller all knäck i världen skapa julstämning.
Nästan all snö har försviunnit och i det femplusgradiga skitvädret blev det bara en mycket kort, i det närmaste onödig, promenad runt kvarteret.
Mest för att ta reda på hur det ser ut där vi numera bor... i dagljus.

Måste bara få berätta, efter vår första natt i nya lägenheten (bör kanske nämna att vi försov oss ordentligt) stod det en låda utanför vår ytterdörr.
I lådan fanns följande:
En falukorv
En liter mjölk
En burk blåbärssylt
Ett paket ljusungsbröd
En "särvättrulle"
Samt två papptallrikar, skedar och ett värmeljus
:-D
Sammanfattat, en Flyttbryta, från en anonym ängel vars identitet faktiskt inte var så svår att luska ut.
Vi förstod ganska direkt att det kom från min underbara kollega Carina (för övrigt hon som gör världens godaste morotskaka).
Tack Carina!!

Katten mår oxå hon bra i nya lägenheten. Efter att ha flyttat vår gamla katt, Lilleman ett par gånger var jag lite orolig för hur det skulle gå. Han gallskrek i ett dygn efter att vi flyttat från Havstensund till Uddevalla.
Men att flytta en innekatt var inga som helst problem.
Hon tramapde runt i sitt nya hem en halvtimme, konstaterade att möblerna var de samma, kattlådan fanns kvar och att matskålen stod i köket.
Med det var det nya accepterat.
Dessvärre går hon fortfarande på penicillin, den första kuren bet inte så nu äter hon en annan sort och jag hoppas att denna ska hjälpa.

Hädanefter ska bloggandet förhoppningsvis bli lite tätare.
Projektet på jobbet börjar lida mot sitt slut och nästa vecka faller förhoppningsvis de sista pusselbitarna på plats.
Ha en fortsatt bra söndag och en trevlig arbetsvecka.

/Maria

Dagens webfråga (och svar...)

Fråga: Vad skiljer Göteborgs stads-/kommunvapen från övriga kommuners?

Pris: Ära och egen tillfredsställelse att kunna svaret.

-------------------------------

Och svaret är: Det som specifikt skiljer deras vapen från övriga (förutom motivet som helhet, alla är ju unika på sitt sätt) är att det är det enda kommunvapen som har ett djur avbildat där djuret är vänt åt höger.

Guldstjärna till Anna som hade klurat ut detta. Klapp, klapp, klapp och folkets jubel!!

/ Håkan

En riktig skitdag

Idag har det varit en jobbig dag!
Vaknade tidigt i morse och tänkte gå på toaletten, den senaste tiden har nämligen min blåsa av någon anledning känts mindre så jag måste gå ofta.
Som sagt, kissnödig tassade jag ut mot toaletten men där var det stopp.
Den, av de tvåbenta, dedikerade platsen för att släppa tarv var stängd!
Har aldrig hänt förr!??!

Jag tog för givet att det var ett misstag så jag satte igång att uttrycka högljutt missnöje.
Döm om min förvåning när den tvåbenta - den av honkön - kommer springande,
för att öppna dörren???
NÄ, för att plocka upp mig och fånprata!!!!
Kissnödig och sur fick jag vänta i nästan två timmar innan dörrfan öppnades.

Och då händer det igen, det där som hände igår.
Hon sätter sig vid lådan och gör något jättekonstigt.
Här har man i hela sitt liv fått lära sig att det enda man får kissa på är sand. Alla andra platser är fel. Men nu... nu skulle det plötsligt kissas i matskål.
Och som om inte det vore nog, sedan tog hon upp det illaluktande kisset och gick i väg med det!
Gud vet vad hon gjorde med det och jag vill helst inte veta.
Vad är det som gäller egentligen?
Ska jag kissa i deras matskålar i fortsättningen, ska jag kissa i min egen matskål eller vad händer?

Nåväl, människor är konstiga... och ganska äckliga.
När matte fjantat runt här hemma en stund, flyttat saker och slamrat i köket började jag ana oråd. Det brukar bara betyda en sak, dammsugning.
Så, vi höll oss undan syrran och jag i väntan på brölet... som aldrig kom.
Istället blev vi båda inpressade i förflyttningsburen och inställda i plåtburken med hjul.
Det bar väg till vad vi trodde, Stellas tvåbenta. Men fy satan, det var mycket värre än så.
Vi har varit där ett par gånger tidigare och det finns inget värre ställe!
Veterinären!

I 30 minuter fck vi sitta instängda och titta på vitklädda sköterskor som vi bara hatar.
Det doftar ångest där och vi var skitskraja.
Vi träffade dock två grabbar som vi flörtade lite med. De var syskon, precis som vi och skitsnygga. Jag bestämde mig för att jag ville ha den röda och långhåriga och Stella den röd-vita lite tjockare (hon har inge vidare smak).
Besvikelsen blev total när en sköterska kom och hämtade dem och en kvart senare kom tillbaka med dem... stympade och fullständigt odugliga.
Glädjen var kort och vår rädsla blev inte mindre.

När det var vår tur vägrade vi först att gå ur buren. Jag svor allt jag kunde åt kärringen som lyfte ut mig, klämde mig på magen och stack en nål i nackskinnet på mig.
"Mot kattpest" hette det. Bullshit, kattpest kan hon va själv!
Det var nämligen hon som skulle ha kisset som matte samlat på. Äckliga tant!
I utbyte mot kattkisset fick matte tabletter som jag tydligen ska äta.
De smakar skit och ska tydligen göra att jag slipper kissa så ofta.
Det enda som varit bra den här dagen.

Nu ska jag sova lite igen, det har varit en traumatisk dag.
De tvåbenta håller dessutom på att slänga all inredning.
Det försvinner mer och mer, gardiner, dukar och tavlor. Allt ska tydligen bort.
Tja, det är säkert någon ny inredningstrend de gått på, dock inte i min smak.
Men, vad vet jag, jag är ju bara katt.

Mjau!
/Zelda

Urinprov

Vår katt kissar blod.
Vi upptäckte det i går kväll när hon varit på lådan och det droppat blod på golvet.
Som vanligt när ett djur jag äger blir krassligt blev jag hypernervös.
Kan katter ha urinvägsinfektion ???... är det något allvarligare???

Hur som helst, efter ett samtal med stans smådjursveterinär ställdes jag inför den till synes omöjliga uppgiften.
Fixa ett urinprov från katten, av urin som varit länge i blåsan... på en katt som för tillfället springer på lådan två gånger i timmen och småskvätter!!
Även enligt veterinären var det en så gott som omöjlig uppgift, men eftersom jag vägrade köpa hennes förslag - vilket var att katten skulle stängas in i sin bur tidigt på morgonen, sitta där halva dagen tills jag körde henne till veterinären, därefter tillbringa resten av dagen hos veterinären tillsammans med en massa andra djur med dödsångest, för att till slut ta urinprov mha spruta genom buken - gav jag mig f-n på att lösa uppgiften på mitt eget sätt.
Vår katt ska inte ha veterinärstrauma för resten av livet!!

Gick därför på lunchen och inhandlade två provrörsburkar på apoteket samt en liten låg glasskål på Åhléns.
Hemma kokade jag ur glasskålen och satte mig därefter vid kattlådan och väntade på att katten, som troligtvis sovit hela dagen och hade hysteriskt välfylld blåsa, skulle komma för att tömma den.
Katten går på lådan direkt, bryr sig inte överhuvudtaget om konstigheten att matte placerar något under henne utan kissar förnöjt skålen full.

Så, att fixa urinprov från en katt är inte omöjligt, det är inte ens svårt.

Nu återstår bara en orolig natt innan man vet om det är en vanlig urinvägsinfektion eller om det är något värre. Men, i morgon får vi veta.
Katten mår iallafall bra, hon busar runt i lägenheten med sin syster precis som vanligt just nu och verkar inte bekymra sig det minsta.
Ett gott tecken tror jag...

Godnatt!
/Maria

Slut flyt

Idag har det duellerats på jobbet.
Duell i kokosbollsätning.
Upprinnelsen till själva vadslagningen hade jag missat, men på eftermiddagsfikat satt två av kollegorna mitt emot varandra med varsin Delicatolåda med kokosbollar - modell större.
Efter 3 stycken såg de fortfarande ganska muntra ut, men när de började närma sig 8-9 bleknade de något.
Tror rekordet stannade på 10. Imponerande.
Och utan att kräkas.

Den senaste tiden har jag upplevt det underbara i att ha flyt.
Ni vet när varje trafikljus man närmar sig slår om till grönt, när man har exakt 250 kr kvar på Ica-kortet och maten man handlat kostar 249:50, när planerade jobb startar och avslutar precis som beräknat och inga komplikationer uppstår över huvudtaget.
Hela oktober har varit sådan.
Men, jag är ödmjuk nog att inse att en period med överflyt ofta slår tillbaka, hårt och skoningslöst och jag har bara väntat på att det ska hända.

Nu har det vänt.
Det är slut flyt.

Projektet på jobbet som flutit så bra (lite för bra) har börjat knaka och små irriterande och ockulta fel börjar uppstå. Tapeterna man har köpt räcker ...nästan.
Dansskorna blir kvar i danslokalen, man biter sig i tungan på väg ut i bilen för att leta efter dem och på väg in i lägenheten passar man på att dra in knät i en vass plåtkant.
Trafikljusen man närmar sig är konstant röda.
Nej, att ha för mycket flyt en längre period är inte bra, baksmällan blir för tung.

En annan orsak kan vara att det inte är flytet som är slut utan jag själv.
När flytten är över och projektet på jobbet är klart ska jag ta ledigt en dag eller två och bara
sova... sova... sova.

För övrigt lägger jag ut en bild på något som gav oss en smärre chock i går.
När vi öppnade limburken och skulle limma våderna till vår vita fondvägg möttes vi av denna syn:
Min första tanke var att någon målare tröttnat på sitt jobb och bestämt sig för att piffa upp sin vardag med klatschigare färg på limmet.
Men efter att ha limmat en våd och insett det praktiska med hur enkelt det är att se var man limmat och inte, förstod jag att någon faktiskt tänkt till.
Och jo, limmet blev genomskinligt efter ett par minuter i luft.

Nu ska vi se Lost.

/Maria

Livin' in a box

Japp, då var första flyttlasset ivägskeppat.
Närmare bestämt innehållet i våra förråd, ett par bokhyllor med innehåll samt en stor del av köket.
Resten tar vi sen, när vi flyttar in.
Först ska det tapetseras och målas.
Under dagen har vi gjort klart 3/4 av vardagsrummet. Dvs målat de väggar som inte ska ha tapet. Fondväggstapeten behövde beställas och kommer till veckan.

Det är svårt att tvärfå (norrländskt uttryck för att "få snabbt") inspiration till tre rum, kök och hall. Man vill som värka fram det, men, nu finns inte tid och då får man inspirera lite hastigt.
Mja, vi får hoppas att det blir bra.

Hur som helst så är det så otroligt skönt att få jobba med kroppen.
Bära tunga saker, slabba färg på väggar och fundera på hur köksskåpen ska organiseras.
Kanske är det för att vi båda har stillasittande jobb där man enbart motionerar hjärnbarken.

Jobbet ja. Bah, de senaste veckorna har som tidigare nämnts varit aningen tunga.
Förra fredagen var en mycket ångestladdad kväll. Bara det att jag satt uppkopplad och tittade på ett backupjobb från 00:00-03:30 natten mot lördagen säger en hel del.
Åtminstone talar det kanske för att jag är aningen sjuk som inte kan släppa arbetet på helgerna.
Men, det är skönt att ha kontroll.
Även om saker och ting går åt helvete så känns det ändå bättre att få veta det direkt.
Det gick dock bra och ångesttrycket har lättat en aning.

Klockan är 22, man är trött, gôtt trött, efter en slitsam dag.
Det får bli en tidig kväll.
Gäsp och godnatt.

/Maria

Röran i rummet skapar viss panik

Jag som alltid skrutit om att vi inte har så mycket prylar, att vi har så litet förråd och att flytten därför kommer att bli enkel och smärtfri.

Det var lögn alltihop.
Vi har inte lite saker, de är bara väldigt, väldigt hårt komprimerade.
Efter att ha röjt ur alla lådor och hyllor i det "pyttelilla" förrådet är nu halva vardagsrummet fullt av bråte och JAG MÅR DÅLIGT!
Måste verkligen stålsätta mig för att inte genast fara iväg med allt och packa upp det i den nya lägenheten.
Det måste få bli rörigt när man flyttar.
Men det känns kraftigt obra!

För övrigt har vi bestämt att ogenerat utnyttja vår nya hyresvärds givmildhet att pröjsa för tapetkostnader om vi gör jobbet.
Även om de flesta väggar är helt okej är det kul att få en egen touch på lägenheten.
Och tapetsera är kul.
Det sägs att eldprovet för ett sambopar är att kunna tapetsera tillsammans.
Stämmer detta så kommer vi, efter alla våder vi hängt upp under de senaster två åren, att leva ett långt och lyckligt liv tillsammans i evighet. :-)

Hur som helt, vi kommer att ha fullt upp med flytt varenda ledig stund under hela november.
Skönt, hösten kommer att gå fort och har det väl blivit december så är snart våren här.

/Maria

Naturen förändras

Hösten kom...och hösten gick.
De tre första bilderna tog vi på en promenad för exakt 2 veckor sedan...

... dessa tre är tagna idag. Vintern är här och det är otroligt vackert

/Håkan och Maria

Stormen

Jag vet inte jag.
Enligt SMHI och riksnyheterna ska vi ha haft ett rent helvete här i dag i Västerbotten.
Och det är klart, det har snöat, och snön var tung, mycket tung. Dessutom har det blåst, ganska rejält till och med. Inte nog med det, pinsamt nog körde vi fast med bilen i den betongmodd som drivit ner på gatan i afton.
Men enligt mitt förmenande så har det inte varit så eländigt som det låter.
Dåligt väder, javisst, men absolut ingen katastrof.
Känns litegrann som att de överdriver.
Jag menar (som Zlatan brukar säga), det är ju ändå november snart, så det är på tiden att det kommer lite nederbörd i form av fruset vatten.

För övrigt börjar det bli dags för oss att börja fylla flyttlådorna med innehåll. Nästa helg får vi ju tillgång till den nya lägenheten. Något säger mig att det blir en del av helgens projekt, flyttlådefyllning alltså. Lagom skoj, men nödvändigt.
Som motvikt lär det bli någon form av fest imorgon lördag. Låter betydligt roligare än flyttlådorna...
/ Håkan

Du är vad du äter

På vardagarna, när man kommit hem från arbetet och tillsammans med familjen Simpsons avnjutit kvällens middag brukar vi, utav bara farten, fortsätta med 3:ans reprisdokumentär som börjar klockan 18:30.
Ett program där varje avsnitt följer samma mall och som får mig att förundras.

Det börjar med att man får se en något överviktig människa, eller två, eller kanske en hel familj, osminkade och felklädda, trycka i sig korvar, hamburgare, pizzor och chips.
Kameran filmar i närbild och med kraftig vidvinkel, dressingen rinner ur mungiporna och vår 32"s skärm fylls upp av stora engelska kroppar.

När man har fått se dessa miserabla människor frossa likt utsvultna gamar på ett slakteri, till synes fullständigt omedvetna om kamerateamet som troligtvis knappt ryms i deras vardagsrum, träder stålkvinnan in.
En anorektisk, galen renlevnadmänniska, med en selleri som far och ett rivjärn som mor.
Hon klampar in och löper fullständigt amok i deras hem, öppnar kyl, frys och skåp och i falsett skriker ut vilka fruktansvärda människor de är som äter fett, kött och socker... som om det i själva verket varit små hemlösa barn de suttit och proppat i sig.
Hon skäller en stund, dömer ut deras kost och kastar all deras mat i svarta sopsäckar.
Nedbrytningen kan börja.

Nästa moment består i att köpa gigantiskt mycket flottmat och lassa upp detta på ett långbord så att de, än så länge bara smått förnedrade människorna, ska få en uppfattning om hur mycket de äter på en vecka.
Och med tanke på hennes inställning till maten som fyller bordet så lär även den efter tagningen hamna i svarta sopsäckar.
Sedan ska den sammanlagda fettmängden lassas upp, i form av fläsksvålar, gristrynen, sockerpaket... eller bara smör.
Gärna till anoreximänniskans hårda ord om att de dödar sina barn.
Vid det här laget brukar kvinnan i familjen börja gråta.
Det är bra, förnedringen är nästan total, men då vet de inte vad som komma skall.

Bajsanalysen!
Med plastbunkar, innehållande sin egen avföring, i sina darrande händer ska de tillsammans med dietistführern sitta och analysera färg, form och lukt på sitt bajs.
Av dietisten - som tydligen bara bajsar rosa suddgummi - får de höra att deras bajs luktar illa!
Bajs ska lukta gott!!!

Förnedringen är total, tjockisarna är nedbrutna och skälvande nära gränsen till självmord.

Uppbyggnadsfasen tar vid.

På nytt fylls långbordet, med dignande frukter och krispiga grönsaker. Det ser oerhört gott ut och de tidigare tårfyllda ögonen skiner upp och de ler.
Men, denna färgprakt, som till att börja med säkert ser väldigt frestande ut även för en som bara levt på donuts i hela sitt liv, ska inte ätas som den är.
Nej, allt ska tryckas ner i en mixer och tjofsas ihop till makalöst nyttig fruktjuice.
För er som inte vet vad som händer om man blandar grönt, rött, gult och orange kan jag säga att det blir BRUNT!
Dessa människor, som antagligen aldrig smakat en grönsak, ska alltså börja sina dagar med att dricka en sörja som ser skrämmande likt ut det de dagen innan satt och analyserade i plastburkar.

Några dagar går, dietisten lämnar dem åt sitt öde och man får se grönsaksnybörjarna i förtvivlan mixa broccoli, blomkål, jordgubbar och sparris till en grynig gegga, hålla för näsan och dricka.
Med en kamera upptryckt i ansiktet ser man hur de kväljer och tro fan de går ner i vikt.
I mitten av deras 8-veckorskur kommer vegantanten tillbaka och visar att man faktiskt kan steka grönsakerna i olja, göra veggoburgare eller pizza och faktiskt få det gröna köket att smaka riktigt gott.
Man måste inte göra allt brunt och drickbart...?!
Tjockisarna skiner upp och 8 veckor senare står de stylade och lyckliga.
Och deras bajs har helt slutat lukta!

Det skulle förvåna mig MYCKET om de inte, så snart kameramänniskorna åkt därifrån, firar sin frigivning med var sin familjepizza och en stor stark.

/Maria

Yttre ordning - Inre kaos

Efter 12 timmars sömn vaknade jag utvilad i morse, redo för en ledig dag. Vädret har varit ganska oinbjudande, därför har jag stannat inne och tokstädat.

Det kan tyckas märkligt, i det närmaste lite sjukt, att tillbringa sin lediga dag med att städa.
Men för mig är städning ett underbart sätt att koppla av.
Ett sätt att komma ikapp med mig själv och vardagen.
Det är först efter några timmars storstädning, då jag sätter mig med en kopp kaffe i soffan, som jag kan slappna av och känna hur tankarna reds ut och lugnet infinner sig.

Detsamma gäller mitt kontor.
Alla papper ligger (oftast) i prydliga högar i räta linjer med bordskanten, häftapparaten, hålslaget och pennstället.
Om man tittar in på mitt rum kan man tro att det sitter en strukturerad människa där, med ett mycket gott sinne för ordning.
Detta är inte sant.
Den yttre ordning jag tvingas ha runt mig är bara ett tecken på det kaos som råder i mitt huvud. Ju mer jag har att göra, detso högre blir kraven på ett kliniskt välstädat kontor.

Jag tror att de som kan sitta lugnt och stilla och arbeta med en rörig blandning av papper och gamla kaffekoppar runt sig är oerhört strukturerade.
Själv tappar jag koncentrationen och tankeförmågan direkt det är lite rörigt.
Minns en chef jag hade en gång. Ibland gick det knappt att komma in på hans rum för alla papper, pärmar och tidningar som vällde upp runt honom... men han är en av de mest strukturerade människor jag någonsin träffat.

Nåväl, det luktar Ajax om golven och Vim på badrummet och jag är nöjd, mycket nöjd, med min lediga dag :-)
Trevlig helg allihop!

/Maria

Loggat ut för helgen

All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.
All work and no play makes Maria a dull girl.

...så i morgon har jag tagit mig friheten att vara ledig :-)
Jag ska städa, gosa med katten och om vädret tillåter, ta en lång höstpromenad.

/Maria
p.s. så mycket mer effektiv Jack i the Shining hade varit om han haft en PC och kunnat köra "copy and paste"... ;-)

Region

Att man var norrlänning visste man ju.
Likaså att man bodde i Västerbotten.
Vad jag inte visste förrän helt nyligen var att vi också bor i BioFuel Region.
Varje dag lär man sig nå't nytt...

/ Håkan

Mån dag

Ja hörni. Vad ska man säga.
Det avgår ministrar till höger och vänster dessa dagar.
Fast egentligen bara till höger om man ska vara noga.
Nästan så att man tycker synd om Fredde.
Alltså skriver jag inte mer om det. Statstjänsteman Persson hade ett intressant inlägg om detta på sin blogg häromdagen.

Vissa drägg som kallar sig Skellefteå AIK supportrar har också skämt ut sig under helgen (den så kallade Jonathan Hedström terrorn). Tyvärr har de, dräggen alltså, väl inget att avgå ifrån, annars hade det nog varit en god idé.

För att återgå till politiken så har ju budgeten presenterats idag. Jag har inte satt mig in i den, så den får vara okommenterad. Lika bra det, vem är jag att ha åsikter om den. Fast jag har hört att snuset ska bli dyrare. Det är väl iofs bra. Borde ju egentligen sluta med den dumheten. Eller så får man dra ner till att bli festsnusare.

För övrigt var vi på en trevlig fest i helgen. Efter glatt förfestande gick vi på lokal. Det mest uppseendeväckande med det var väl att man helt plötsligt, intet ont anandes, fick en kameralampa i ögonen. Nu var det ju guschelov inte jag som skulle filmas, utan vem kom där med en silikonblondin i varje arm om inte Bingo Rimér!
Tydligen hade dokusåpan "Being Bingo" gjort ett tvådagars nedslag i Skellefteås nöjesliv.
Nåja, de höll sig mest inne i VIP-logen, så de störde inte så mycket.

Ja, det får väl räcka för den här gången, vi hörs.

/ Håkan

Hur hamnade jag här?

Fem intensiva dagar av djup koncentration är över.
En helgs vila stundar, sen är det fullt ös igen.
Två glas vin inmundigat och jag känner hur min hjärna påbörjar dumpning av fysiskt minne.
Det kommer inom kort att följas av en rejäl blåskärm alternativt division med noll.
Låt det komma, jag är redo!

I går kväll var en kollega och jag på föreläsning.
Alla är olika - utom jag- om personlighet och roller på jobbet.
Föreläsarna var Mattias Lundberg, psykolog och Lasse Eriksson - en av Sveriges bästa komiker.
Lasse Eriksson's otroliga ståuppkomik på bredaste pitemål mixat med psykologens intressanta inlägg av hur vi fungerar - eller inte fungerar - tillsammans på arbetsplatsen.
Jag skrattade så jag grät, det är så oerhört skönt att få skratta av sig riktigt ordentligt.

Lasse Eriksson drog bl a en anekdot om hur han vid ett visst tillfälle i livet stannade upp och tänkte "Hur hamnade jag här". Såg på sina barn och sin fru och undrade över hur just han hamnat just där med just de individerna. Ja, det går inte att återge, det var bara väldigt roligt... och tänkvärt.

Själv har jag, särskilt de senaste åren av mitt liv, upplevt samma sak.
Att man pga. sina val i livet plötsligt befinner sig på en plats man inte visste fanns, tillsammans med människor vars existens man tidigare varit helt omedveten om.

Senast det hände mig var på vår årliga avdelningsfest.
Klockan var runt tio på kvällen, det var mörkt och jag stod utanför utedasset och vaktade medan en kollega uträttade sina behov.
Precis då hände det... tiden stannade och det slog mig som en blixt.
Här står jag, född och uppväxt i Dalsland, utanför ett dass i Piptjärn - en aningen udda plats ute i norrländska ingenstans. På fest tillsammans med människor som jag för tre år sedan inte hade en aning om att de existerade.
Vem är jag, var är jag, varför och hur i helvete hamnade jag här??!
En surrealistisk, inte obehaglig, bara mycket lustig känsla.

Och en sak är säker, om någon för tio år sedan frågat mig vad jag kommer att göra hösten 2006 så hade jag antagligen inte svarat "Jag kommer att stå smålullig utanför ett dass i Piptjärn." :-)

/Maria

Orka..

Som ni kanske läst i Marias inlägg här nedan så är det mycket nu.
Vi jobbar som de ivriga bävrar Center-Maud vill att vi alla ska vara, framförallt Maria som jag nog allvarligt måste hålla lite koll på framöver, så hon inte går in i den berömda väggen.
Just nu är hon och linedansar för att rensa hjärnan, och jag har just kommit hem och finner att jag inte orkar laga middag.
Iallafall inget avancerat.
Som tur var hade vi en burk i skafferiet av den basmat som borde finnas i allas köksskåp (om man inte är vegetarian): Bullens Pilsnerkorv!!
Så lätt! Så enkelt!! Så gott!!! Och framförallt: Snabbt.

Katten har gett upp om att få gå ut idag, och ligger bara och småsneglar hatiskt på mig.
Ja, ja.

Och vissa av Reinfeldts ministrar får löpa gatlopp mellan journalisthögarna, och svär förmodligen tyst inom sig själva för att de nånsin tog på sig jobbet.
Som ni kanske läst i ett av mina tidigare inlägg i våras nå'n gång, är jag en klar förespråkare för SVT. Vill man inte bara titta på hjärndöda nöjesprogram, suspekta freakshower och skumma dokusåpor, så erbjuder SVT faktiskt program där man kan vila lite i själen. Ska till och med erkänna att jag om tillfälle ges gärna ser på URs program.
Sådetså.

Så därför har jag inget till övers för en kulturminister som har gett f-n i att betala TV-licensen.
Det ska så klart alla göra så att mångsidigheten inom public service bibehålls. Allt tittande på TV kan/ska inte bestå av filmer och underhållning.
Sådetså. (Igen).

Vad gäller Borelius svartavlönade barnflickor är väl den största skandalen hennes bortförklaringar. Och den skummaste av alla var det där om att hon inte hade råd eftersom hon måste betala barnflickan själv. Hallå! Borde inte hennes man bidra till omsorgspengen för de egna barnen? Man undrar...

Nä, nu får det vara slut på gnället.
Maria kom just hem, och man får väl ägna sig en stund åt katten också, så hon inte bestämmer sig för att flytta och skaffa en ny husse och matte.

/ Håkan

Akut bloggförlamning

Det känns svårt att sätta sig och blogga nu.
Bloggning görs bäst då huvudet är fullt av trevliga små funderingar och reflektioner.
Skulle jag blogga ur mig mitt huvuds tankar och funderingar just nu hade det blivit en rörig sammanställning om vår nya backuplösning på jobbet.

De senaste 4 dagarna har jag gjort ca 13 timmars övertid.
Låter inte så mycket, men det här är bara början.
Ett års studiebesök, seminarium, leverantörsmöten, möten, möten och åter möten ska nu under ett par veckor omsättas i praktiken.
Det är slitsamt, gruvsamt och stressigt men även vansinnigt kul att få vara med om en sån här grej.

Detta är därför en ursäkt för att det inte blir så mycket bloggning på ett tag... (av mig).
Av förhoppningsvis förståeliga skäl är datorn det sista jag vill ägna mig åt när jag kommer hem.
Dessutom måste flyttkartongerna snart börja fyllas.

Men jag kommer tebax... när orken finns :-D

/Maria

Matreflektion

När man nått upp till mogen ålder så kommer man till lite djupare insikt om en del saker.
Dels om livet som sådant, dels om mer triviala saker som mat.
I yngre dagar var jag betydligt mer skeptisk mot maträtter och ingredienser som kändes "skumma". Antingen smakade man inte alls, eller så hade man redan innan bestämt sig att det inte skulle vara gott. Ju längre tiden gick desto mer insåg man att så här kan man ju inte hålla på, och tack gode ... för det. För det finns ju så oändligt mycket god mat och spännande ingredienser som man missar om man inte har ett öppet sinne och låter sig förföras av alla olika dofter och smaker därute.
Förvisso kanske inte allt faller en helt i smaken, men man har i alla fall vett att testa.
Mina barn har till exempel fått mig att inse att vegetarisk mat ofta är fullkomligt lysande gott.

Men, och det finns ett stort MEN. Och det är paella.
Vem kom på att man ska smeta ihop en massa oskalade skaldjur av skiftande slag ihopjomsat med grönsaker och saffransgult ris och dessutom värma upp eländet?
Allt är ju gott var för sig och även tillsammans i vissa valda kombinationer, men kan nå'n tala om för mig hur man bär sig åt för att äta detta hopkok? Jag menar, musslorna har skal, räkorna har skal, allt som kommer från vattnet i denna rätt har skal. Så hur gör man?
Det känns inte helt okej att köra ner fingrarna i det ljumma joxet och jaga fatt på en räka som man sedan ska strippa. Man får gula fingrar av saffransriset, feta fingrar av oljan, skärskador av räkskalet osv. Dessutom ligger det räkspröt överallt till höger och vänster i maten.

Nä, jag har nog bestämt mig, paella går bort.

Eller så gör man helt enkelt rätten ätbar från början, skalar allt som har kläder på sig och vips så har man en rätt som är både god och går att äta utan att man behöver fundera på hur man ska göra för att få i sig den helskinnad.

/ Håkan

En konstig kväll

Efter ett par hektiska arbetsdagar tog jag på hemvägen en sväng förbi videobutiken och hyrde en film.
En film som jag varken vill eller kommer att orka se.
Köpte lösgodis som jag egentligen inte tycker om.
Gick ut och ställde mig en stund med katten i regnet trots att ingen av oss hade lust.

Har nu suttit ett par timmar i soffan, ätit äckliga vingummi och framkallat kramp i vaderna.
Det gör fruktansvärt ont men det är lite av en sport att spänna vaden och hinna slappna av millisekunden innan det krampar ihop.
Har misslyckats 2 gånger nu. Kommer troligtvis att generera ordentlig träningsvärk i morgon.

Förutom krampsport har jag lekt arga leken med katten. Efter att ha stört mig på att hon legat och blåstirrat på mig ett tag så stirrade jag tillbaka för att se om hon fattade vinken.
Det gjorde hon inte, efter 5 minuter vek jag ner mig.
Hon stirrar fortfarande.

Nu ska jag ägna en stund åt att vifta med pektån.
Pektån, den tå som sitter bredvid stortån och som i mitt fall är vanställt lång och viftbar.
Även här går det att framkalla kramp. Mycket otrevligt!

Som ni ser så har jag fullt upp med att tråka ut mig själv.
Ibland kan man ju bli så där vansinnigt trött på umgänge.
Detta genomlider jag just nu... Problemet är att sällskapet jag är trött på är mitt eget.
Helst skulle jag vilja be mig själv att lämna rummet en stund så att jag fick vara i fred.
Orkar inte med mina egna tankar och funderingar just nu.
I kväll är jag rent utsagt osympatisk att vara med, även för mig själv.

Nåväl, Håkan är på firmafest så det är bara jag själv som lider... och en ständigt stirrande katt, som just nu tuggar på en viftande tå.
AJ!

I morgon är en annan dag!

/Maria