En konstig kväll

Efter ett par hektiska arbetsdagar tog jag på hemvägen en sväng förbi videobutiken och hyrde en film.
En film som jag varken vill eller kommer att orka se.
Köpte lösgodis som jag egentligen inte tycker om.
Gick ut och ställde mig en stund med katten i regnet trots att ingen av oss hade lust.

Har nu suttit ett par timmar i soffan, ätit äckliga vingummi och framkallat kramp i vaderna.
Det gör fruktansvärt ont men det är lite av en sport att spänna vaden och hinna slappna av millisekunden innan det krampar ihop.
Har misslyckats 2 gånger nu. Kommer troligtvis att generera ordentlig träningsvärk i morgon.

Förutom krampsport har jag lekt arga leken med katten. Efter att ha stört mig på att hon legat och blåstirrat på mig ett tag så stirrade jag tillbaka för att se om hon fattade vinken.
Det gjorde hon inte, efter 5 minuter vek jag ner mig.
Hon stirrar fortfarande.

Nu ska jag ägna en stund åt att vifta med pektån.
Pektån, den tå som sitter bredvid stortån och som i mitt fall är vanställt lång och viftbar.
Även här går det att framkalla kramp. Mycket otrevligt!

Som ni ser så har jag fullt upp med att tråka ut mig själv.
Ibland kan man ju bli så där vansinnigt trött på umgänge.
Detta genomlider jag just nu... Problemet är att sällskapet jag är trött på är mitt eget.
Helst skulle jag vilja be mig själv att lämna rummet en stund så att jag fick vara i fred.
Orkar inte med mina egna tankar och funderingar just nu.
I kväll är jag rent utsagt osympatisk att vara med, även för mig själv.

Nåväl, Håkan är på firmafest så det är bara jag själv som lider... och en ständigt stirrande katt, som just nu tuggar på en viftande tå.
AJ!

I morgon är en annan dag!

/Maria