När man nått upp till mogen ålder så kommer man till lite djupare insikt om en del saker.
Dels om livet som sådant, dels om mer triviala saker som mat.
I yngre dagar var jag betydligt mer skeptisk mot maträtter och ingredienser som kändes "skumma". Antingen smakade man inte alls, eller så hade man redan innan bestämt sig att det inte skulle vara gott. Ju längre tiden gick desto mer insåg man att så här kan man ju inte hålla på, och tack gode ... för det. För det finns ju så oändligt mycket god mat och spännande ingredienser som man missar om man inte har ett öppet sinne och låter sig förföras av alla olika dofter och smaker därute.
Förvisso kanske inte allt faller en helt i smaken, men man har i alla fall vett att testa.
Mina barn har till exempel fått mig att inse att vegetarisk mat ofta är fullkomligt lysande gott.
Men, och det finns ett stort MEN. Och det är paella.
Vem kom på att man ska smeta ihop en massa oskalade skaldjur av skiftande slag ihopjomsat med grönsaker och saffransgult ris och dessutom värma upp eländet?
Allt är ju gott var för sig och även tillsammans i vissa valda kombinationer, men kan nå'n tala om för mig hur man bär sig åt för att äta detta hopkok? Jag menar, musslorna har skal, räkorna har skal, allt som kommer från vattnet i denna rätt har skal. Så hur gör man?
Det känns inte helt okej att köra ner fingrarna i det ljumma joxet och jaga fatt på en räka som man sedan ska strippa. Man får gula fingrar av saffransriset, feta fingrar av oljan, skärskador av räkskalet osv. Dessutom ligger det räkspröt överallt till höger och vänster i maten.
Nä, jag har nog bestämt mig, paella går bort.
Eller så gör man helt enkelt rätten ätbar från början, skalar allt som har kläder på sig och vips så har man en rätt som är både god och går att äta utan att man behöver fundera på hur man ska göra för att få i sig den helskinnad.
/ Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar