Brev som roar

Måste få göra ännu ett inlägg.
På stan igår, när vi inhandlade nedan nämnda tyg, köpte vi även ett gäng böcker.
Bl a två böcker där jag förvisso redan läst den ena, men som tillhör böcker man vill äga.
Två små tunna pocketböcker av en författare som besitter humor i en klass helt för sig.
"Brev till samhället" och "Brev till utlandet", av Eric Ericson.

Böckerna är en sammanställning av brev som denne Eric skickat till diverse företag och organisationer och svaren han fått, till Sverige (Brev till samhället) och andra länder (Brev till utlandet).
Sjukt roligt.

Brevens innehåll varierar från att han ämnar besöka olika företag och organisationer på angivna datum i sällskap av ett gäng från t.ex. Sudan eller Argentina för att grilla, klappa hundar, baka i deras bageri el. dyl. och om det inte passar måste de höra av sig.
Ofta kommer han i sällskap av ett stort antal djur, där några är arga (dessa får man inte klappa) och några är snälla som han tänker släppa ut i deras kontorslokaler eller bara donera bort.
Förståeligt nog får han ofta ett svar skrivet i panik att det absolut inte passar, att han inte är välkommen och att det måste ha skett ett missförstånd.

Han har även en lång brevkonversation med en chokladtillverkare om varför de placerat ett spelkort (klöver fem, som bifogas brevet) i hans chokladask.
Han börjar smått upprörd och irriterad, men blir efter ett antal brev argare och argare och tänker skicka en egen privatdetektiv till deras fabrik (som ankommer den 28 april!) för att ta reda på vem som lagt kortet i asken, han har misstankar om att denna person är anitsemit och har gjort detta med religiösa och politiska motiv.
Chokladtillverkaren är förtvivlad och vill ersätta honom men tvärt vänder Eric, ber så mycket om ursäkt eftersom han förstått att kortet i asken måste vara en hälsning till honom från någon som vill ha kontakt med andra civilisationer. Han bifogar 200 dollar(!) för att de ska kunna skicka tillbaka kortet till honom med Fed-Ex.
Både pengarna och kortet kommer dock tillbaka till honom av en troligtvis mycket lättad chef på chokladfabriken.

Men det roligaste (och detta skrattade jag åt så jag grät i går kväll) har ändå varit ett brev till ett zoo i Kairo.
Eric skriver å familjen af Silfverhufvuds vägnar om en dvärg som de haft som maskot i familjen en längre tid.
Men nu har barnen blivit stora och tröttnat på dvärgen och af Silfverhufvud har därför bestämt sig för att donera sin lilla dvärg (som levereras den 21 februari!) till detta egyptiska zoo.
Så att... "more people are able to get some joy out of this little creature"

Brevet i sig är ju helt sjukt, men det värsta av allt är svaret!
Djurparken är häpnadsväckande nog intresserade av den lilla dvärgen, vill ha mer information och gärna ett foto!
Nästa brev innehåller mycket riktigt ett foto (av en grabb, troligtvis nån polare till Eric) samt nytt datum för ankomst.
Men denna gång drar de sig ur och vill inte längre ha dvärgen... man undrar varför?

:-D

Mycket roliga böcker som jag starkt kan rekommendera!

/Maria