15 januari 2008

Tänkvärt

Det är en sak i vårt samhälle jag funderar och irriteras över.

Just denna dag blev det så oerhört tydligt genom två på varandra följande samtal.
Det ena samtalet var från en användare som av, ursäkta uttrycket, ren bekvämlighet ville ha en sak installerad på båda sina datorer.
Användaren arbetar på en av de förvaltningar som, utan att avslöja för mycket, inte har med människoomsorg att göra.
Det användaren ville ha var inget märkvärdigt och inget jag direkt reflekterar över i vanliga fall.
De beställer, vi köper in, utför jobbet och förvaltningen blir några tusenlappar fattigare.

Kort därefter kom ett annat samtal.
Denna gång från en användare vars avdelnings enda skrivare börjat trassla.
Efter en stunds intervjuande konstaterade vi båda två att det högst troligt var dags att byta bläckpatron i denna bordsskrivare - enligt min åsikt egentligen avsedd för hemmabruk.
Användaren blev nedstämd och sa att denne då tyvärr fick låta bli att skriva ut eftersom de hade köpstopp så inköp av patron fick vänta.
Behöver jag nämna att den sistnämnda användaren arbetar inom en förvaltning som sköter om våra barn.

Jag begriper mig inte på politik och det finns säkert en tanke bakom den ekonomiska fördelningen inom offentlig sektor.
Att det är så fruktansvärt mycket mer värt att handskas med teknik än med människor.
Jag borde knipa käft eftersom jag själv tillhör en teknisk avdelning och en förhållandevis högt värderad yrkeskår.
Jag vet att det i dagens samhälle är förbjudet, fullständigt oacceptabelt och direkt fult att vara nöjd med sin lön.
Med detta inlägg vill jag absolut inte nedvärdera det tekniska yrket, men det finns yrken som borde värderas betydligt högre än vad de gör.

Så jag vill rikta ett stort tack till alla som trots låga löner, obekväma arbetstider, risk för förslitningsskador och ständiga besparingar, ändå väljer att utbilda sig och stanna kvar inom omsorgsyrkena.
Ni gör ett fantastiskt jobb med våra barn, sjuka och gamla.
Hur mycket tekniken än verkar vara värd så kan den aldrig ersätta det ni gör.

När jag själv är gammal och sitter där ensam i min lägenhet kommer troligtvis den lågavlönade sköterskan vara utbytt mot en PC.
Den kommer under bestämda tider att värma upp min mat som levereras via en lucka i chassit. Ur ett litet hål på sidan kommer min hjärtmedicin att doseras ut och är jag ledsen kommer ett antal tröstande standardfraser höras ur högtalarna och en mekanisk arm av aluminium att sträckas ut och stryka min kind.
Den kommer att dammsuga, städa toaletten och torka mig i röven.
Denna PC kommer givetvis att hänga sig, behöva startas om och patchas.
Men det kommer finns gott om välbetalda tekniker som tar hand om den... så jag är fullständigt lugn.

/Maria

Inga kommentarer: