Så istället för att transportera hästarna till Bodan lastade vi in oss själva i två bilar och for hem till vår instruktör som lät oss låna hennes hästar.
Hon har tre kallblodskillar som är hur underbara som helst.
Otroligt duktiga, så idag hade vi 4 instruktörer istället för en.
Det toksnöade hela tiden och vi skrattade och sa att det får vara extremt hästtokiga kärringar som gladeligen kör 6 mil en väg i snöstorm för att få träna.
Träningen gick bra och jag blir mer och mer övertygad hur rätt det är med Akademisk ridning.
Ridskolor är till viss del bra, eftersom det ofta är enda möjligheten för många att ens få komma i närheten av hästar. Hade det inte varit för den ridklubb i vilken jag själv ägnade stora delar av min barndom hade jag aldrig haft en chans att få umgås med dessa underbara djur.
Men på ridskolorna får man tyvärr oftast lära sig att banka hästen i sidan och dra den i munnen för att få den att göra som man vill, metoder som inte existerar i AR.
Känslan av det ödmjuka samarbetet man skapar med hästen, med minimala hjälper och långa tyglar är urhäftig.
Sedan jag började med Akademiskt har jag överhuvudtaget aldrig satt benen i sidan på hästen för att få den att gå framåt.
Och jag har aldrig någonsin träningsvärk i kroppen efter ett ridpass.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar