Jo, nog skäms jag. Det var flera dagar sedan vi skrev i vår blogg och nä, så ska det inte vara.
Vår slapphet resulterade i ett samtal i går kväll från en mycket orolig och, på gränsen till nervsammanbrott, storebror som trodde att hans lillasyster och svåger tagit ner skylten för gott.
Förlåt käre broder, vi lever och jag ska bättra mig framöver.
En av aledningarna till bloggfattigheten är att jag filurat över en fyndig årskrönika men inspirationen har varit lika liten som skrivkrampen har varit stor.
Så det blir ingen årskrönika, mer än att jag bara kan nämna att 2007 var ett förbaskat bra år - på alla sätt.
En annan, och något mer pinsam anledning är, Zelda.
Och då menar jag inte vår katt utan den tidsslukare som för tillfället går varm i vårt Nintendo DS. Nog hade jag hört att det var ett bra spel, men så bra som det verkligen är kunde jag inte för mitt liv föreställa mig.
Jag är lyrisk, lycklig och lägenheten gror igen.
Den första arbetsveckan på året var kort men intensiv. Dagen till ära gick två hyfsat kritiska servrar ner vilket genererade samtal från samtliga kommunens anställda som för tillfället satt vid en dator de timmar problemet varade.
Så nu är det liv i luckan igen och dagarna går fort.
Håkan den stackaren har varit sängliggande sedan nyårsafton och rösten han tappade på Annas nyårsfest, under ett antal timmars Sing Star-skrålande, ligger troligtvis kvar hemma hos henne.
Nyårsfesten som förövrigt var ungefär hur kul som helst.
Maten var jättegod, sällskapet roligt, nyårsquiz:en...hmm...svår och Sing Star askul!
Undertecknad, som brukar pömsa ihop vid 23-tiden märkte inte att klockan plötsligt var över halv fyra på natten och för första gången på länge var vi inte först att lämna festen.
Ett stort TACK Anna, för att du ordnade denna nyårsfest. Tack för att vi ännu en gång fick sålla ner din lägenhet och tack för att du alltid ställer upp som du gör.
Du är bäst!
Jag har ännu inte hunnit visa dig de 120 roliga och somliga aningen suspekta bilder jag lyckades knäppa av under kvällen, men de kommer. ;-D
Den röda tråden genom korten är dock Håkans rosa tofsdiadem han fick från sina innebandytjejer, de var med överallt... och på alla!
Nyss fick vi en elak bild tillsänt oss.
Kvällens middag hemma hos min Xsvärmor och min Lillasyster.
En helt vanlig fredagkväll - sådär en vecka efter nyår... när man bor i Havstensund.
Provokationen jag kände som fd västkustbo avtog genast då jag läste vidare i MMS:et och såg Lillasysters fråga. Om hon får komma hit upp i slutet av januari.
OM hon får!
Den långa vintermånaden lystes plötsligt upp och nu har man något att se fram emot.
Och även om hon är hur välkommen som helst, även utan de utlovade räkorna, kommer jag inte gråta när vi sätter oss till bords och äter dem.
Eller jo, det är nog precis det jag kommer att göra, gråta - av kulinariskt glädjerus!
Trevlig helg!
/Maria
Vår slapphet resulterade i ett samtal i går kväll från en mycket orolig och, på gränsen till nervsammanbrott, storebror som trodde att hans lillasyster och svåger tagit ner skylten för gott.
Förlåt käre broder, vi lever och jag ska bättra mig framöver.
En av aledningarna till bloggfattigheten är att jag filurat över en fyndig årskrönika men inspirationen har varit lika liten som skrivkrampen har varit stor.
Så det blir ingen årskrönika, mer än att jag bara kan nämna att 2007 var ett förbaskat bra år - på alla sätt.
En annan, och något mer pinsam anledning är, Zelda.
Och då menar jag inte vår katt utan den tidsslukare som för tillfället går varm i vårt Nintendo DS. Nog hade jag hört att det var ett bra spel, men så bra som det verkligen är kunde jag inte för mitt liv föreställa mig.
Jag är lyrisk, lycklig och lägenheten gror igen.
Den första arbetsveckan på året var kort men intensiv. Dagen till ära gick två hyfsat kritiska servrar ner vilket genererade samtal från samtliga kommunens anställda som för tillfället satt vid en dator de timmar problemet varade.
Så nu är det liv i luckan igen och dagarna går fort.
Håkan den stackaren har varit sängliggande sedan nyårsafton och rösten han tappade på Annas nyårsfest, under ett antal timmars Sing Star-skrålande, ligger troligtvis kvar hemma hos henne.
Nyårsfesten som förövrigt var ungefär hur kul som helst.
Maten var jättegod, sällskapet roligt, nyårsquiz:en...hmm...svår och Sing Star askul!
Undertecknad, som brukar pömsa ihop vid 23-tiden märkte inte att klockan plötsligt var över halv fyra på natten och för första gången på länge var vi inte först att lämna festen.
Ett stort TACK Anna, för att du ordnade denna nyårsfest. Tack för att vi ännu en gång fick sålla ner din lägenhet och tack för att du alltid ställer upp som du gör.
Du är bäst!
Jag har ännu inte hunnit visa dig de 120 roliga och somliga aningen suspekta bilder jag lyckades knäppa av under kvällen, men de kommer. ;-D
Den röda tråden genom korten är dock Håkans rosa tofsdiadem han fick från sina innebandytjejer, de var med överallt... och på alla!
Nyss fick vi en elak bild tillsänt oss.
Kvällens middag hemma hos min Xsvärmor och min Lillasyster.
En helt vanlig fredagkväll - sådär en vecka efter nyår... när man bor i Havstensund.
Provokationen jag kände som fd västkustbo avtog genast då jag läste vidare i MMS:et och såg Lillasysters fråga. Om hon får komma hit upp i slutet av januari.OM hon får!
Den långa vintermånaden lystes plötsligt upp och nu har man något att se fram emot.
Och även om hon är hur välkommen som helst, även utan de utlovade räkorna, kommer jag inte gråta när vi sätter oss till bords och äter dem.
Eller jo, det är nog precis det jag kommer att göra, gråta - av kulinariskt glädjerus!
Trevlig helg!
/Maria
1 kommentar:
Åh, vad glad jag blir! Tack själv och bra att ni hade roligt på festen :-) Jag ska hålla ögonen öppna efter håkans röst.. eller öronen. *s* Kram!
Skicka en kommentar