Länge sedan sist

Detta, mina eventuella läsare, är historisk läsning.
Den 29 september 1988. Då ledde Skellefteå AIK elitserien i ishockey senast.
Men nu är det dags igen, och hela stan rumlar runt i ett förvirrat glädjerus.
Hur gick det till?
Är det sant?
Och, framförallt (man är ju norrländskt skeptisk): Hur länge ska det hålla?
Begrunda detta:

Tabell Elitserien 2008-2009

1 Skellefteå AIK 17 9 4 4 52-39 32
2 MoDo 17 8 4 5 56-44 30
3 Linköpings HC 17 8 5 4 50-40 30
4 Rögle BK 17 8 5 4 52-44 30
5 Brynäs IF 17 8 2 7 39-45 27
6 Färjestads BK 17 8 2 7 36-37 26
7 Djurgårdens IF 18 5 7 6 46-50 25
8 HV 71 18 5 5 8 50-53 23
9 Frölunda HC 17 5 5 7 42-46 22
10 Timrå IK 17 4 5 8 48-56 21
11 Luleå HF 17 5 4 8 43-49 19
12 Södertälje SK 17 3 6 8 42-53 17

Det gäller att gotta sig medans man kan...
:)

/Håkan

Novemberkåsa i hagen

Vi hade medarbetarsamtal igår...
...Leo och jag.
Ang. olämpligheten att varje dag, VARJE DAG, rulla sig i lera.
Visst har det hänt någon gång om sänder att han valt att grisa ner sig, men sedan han flyttat ihop med tjejen så tränas det gyttjebrottning för jämnan.

Jag vill in i det längsta undvika att sätta täcke på honom (vill att han ska använda sina egna pälsresurser så länge det går), men detta innebär ca 45-60 minuters ryktning varje dag.
Eller ryktning är kanske fel att kalla det.
Först får man karva bort 5 cm intorkat lager lera och reda ut lerhärvorna ur man och svans för att därefter rotviska bort allt damm, torka med handduk alla blöta fläckar och därefter rykta honom blank med borste och stövskrapa.
Leo står under tiden och hånflinar och njuter av ompysslingen.

Igår hade han t.o.m ett tjockt lager gegga mellan frambenen och under magen!
Hur går det till?
Tar han sats längst upp i backen, går ner i spagat med frambenen och åker kana?
Ibland hade man velat ha en webkamera för att se vad som egentligen händer i hagen under dagarna.

Men... jag har ju alltid skrävlat om vilken terapi det är att rykta så jag ska väl bara tiga och njuta ;-)
Och vad som än händer i hagen under dagarna så verkar de iallafall ha roligt.

/Maria

Äntligen Fredag!

Då var det gjort.
Vi har återigen skrivit kontrakt Håkan och jag.
Den 1 januari styr vi kosan och vårt möblemang till en ny lägenhet.
Samma hus dit jag flyttade ihop med min älskade sambo för drygt 4 år sedan.
T.o.m samma adress, samma trappuppgång, inte samma lägenhet - utan en trappa ner.
Cirkeln är sluten.
Den här gången med något jag alltid velat ha... ett fönster över diskbänken ut mot skogen.
Det ska bli skoj att flytta, men 2 år på samma ställe innebär även 2 års gediget samlande av bröte som måste gås igenom och rensas.
För att inte tala om alla böcker som inhandlats under denna tid... böcker är roligt att ha men tunga när de klumpas ihop i lådor.

Övrigt under veckan...

Biljetterna till Melodifestivalen i Skellefteå släpptes idag.
Innan vi ens hann diskutera om vi ev. skulle bevittna spektaklet var de slut.
Skönt - Då slapp man fundera på det.

Prison Break startade med ny säsong i måndags.
Nu ska grabbarna ägna sig åt att bryta sig in istället för att bryta sig ut.
Omväxlande.
Hade hela gänget hamnat i ett tredje fängelse hade jag skippat den fortsättningsvis.

AIK fortsätter att sparka stjärt. 3:a i serien känns tryggare och ger mer harmoni i vårt hem än när de ligger och nöter runt slutspelsstrecket.

I morgon flyttar Trixi, Leos stora kärlek, ut till Bodan.
Det kommer att bli väldigt, väldigt trevligt.

Håkan firar för övrigt fredag genom att framkalla senadrag (kramp) i vaden, låret och hålfoten.
Vi har alla våra sätt att glädjas åt en stundande helg.
Må den bli trevlig för er alla - med eller utan kramp.

/Maria

Börje

Det är måndag igen och arbetsdagen har spenderats i det lilla, kvalmiga och gravt ångestframkallande konsultrummet tillsammans med två kollegor och en konsult, uppdaterandes vårt backupsystem.
Förhoppningsvis var det en lyckad operation - det får vi se i morgon bitti.

Helgen var skön och välbehövlig.
Lördag eftermiddag och kväll var vi i stallet Håkan och jag. Pysslade på och tog en promenad medan vi väntade på att Inger och Stig skulle komma med höbollar.

--- > Utsikt över Bodaträsket, makalöst vackert.

Bollarna gick bra att få av lastbilen... till slut. De var fastgnekade i varandra och Håkan och Stig fick slita tungt innan de var ute.
Nu väntar vi bara på kyla och frost så att bollarna kan sprättas och mumsas upp av hästapållen.
---> De är tyngre än vad de ser ut, de vita myräggen.

Söndagsmorgonen var tidig med uteritt (4 pigga(!) hästar) och därefter kalas hos Mikke och Anna där sistnämnda fyllt 28 (visst var det så?) och bjöd på smörgåstårta.
Gott!

Kattsystrarna där hemma har fått lite huvudbry senaste tiden.
Huvudbryet heter Börje, är grannkatt och brukar sitta utanför vårt köksfönster och spana in tjejerna på insidan.
Stella, som är en social och trevlig katt, tittar nyfiket på honom medan Zelda, som är en mer rasistisk och ovänligt inställd individ, fräser så fort hon ser honom.
--->Börje, on the outside - upprörd Zelda, on the inside.

Annars har de det bra, systrarna katt. De har sina lekstunder, sovstunder, matstunder...och numera även Börjestunder.

--->Systrarna katt vilar ut på lekställningen.

Det är väldigt skönt att ha två katter hemma som trivs tillsammans. Som matte har jag nu en betydligt mer avslappnad tillvaro.

Ja, bortsett då från att den större av de två tränar tramp på min urinblåsa på morgonen. Något nytt hon kommit på för att få mig att vakna på morgonen.
Mer effektivt än uppskattat. ;-)

/Maria

Ryggklonkarfredag

Efter en tämligen stressig vecka, som jag inte riktigt vet vars den tog vägen, begav jag mig under eftermiddagen till min sedan tidigare bokade massagetid.
Jag har tänkt gå dit under hela året utan att det blivit av, men efter att den senaste tiden haft lite muskelsmärta i min högra arm tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att utnyttja min friskvårdspeng till en stunds skön massage.

Efter att ha förklarat läget med smärtan i armen granskade massören mig en stund och sa sen."Okej, då har du alltså ont här och här och troligtvis även här och här."
Han tryckte på ett antal punkter i nacken, på ryggen och armen och jo... det kändes som han körde in spik i musklerna på mig.
Skickligt!
På bara några sekunder såg han att problemet i armen i själva verket satt i ett par låsningar i nacken och i bröstryggen och att jag hade tennisarmbåge (orsak till min vän klunsen).
En stunds knådande och sen skickade han in en kiropraktor (som jag egentligen inte hade bett om...men, men) som bröt rätt min skeva lekamen.
Och jodå, han gjorde det där genomvidriga nackbrytarklonkandet som jag avskyr och som man sett att de gör på film för att på ett effektivt sätt ta folk av daga.

Sen fick jag ju även den sedvanliga tillrättavisningen om hur jag ska sitta när jag arbetar och förmaningar om att datorarbete ihop med stress inte är en bra kombination...
Hah! (1), Mig veterligt är datorarbete och stress en ljuv förening som gått hand i hand allt sedan datorn uppfanns.
Hah! (2), När jag förklarat att jag hade häst sa massören att ridning är mycket bra träning... "ungefär som rodd!" :-D Om han bara visste att akademisk ridning inte kräver någon som helst muskelansträngning från ryttarens sida utom möjligtvis det tungan får anstränga sig när man smackar för att plocka fram energi i hästen.
Men, "he lönsch int å förklar för en som int begrip"

Nåväl, efter ryggklonkandet kände jag plötsligt hur jag kunde dra djupa andetag igen och jag kan återigen lyfta upp min arm ovanför huvudet.
Underbart!

/Maria

Ewert Bäckström

Det var länge sedan jag skrev ett bokinlägg, av den enkla anledningen att jag inte har så mycket tid för bokläsning längre.
Eller jo, tid har jag, men så fort jag placerar mig i horisontalläge för att läsa tvärsomnar jag.

Men, snart har jag avslutat de fristående men ändå sammanhängande böckerna om Palmemordet av Leif GW Persson.
Makalöst bra böcker.
Mellan sommarens längtan och vinterns köld, En annan tid ett annat liv och Faller fritt som i en dröm. En sanslöst bra berättad historia om vårt lands mest omdiskuterade mord.

Som kontrast till denna, oroväckande trovärdiga "teori" om hur det kan ha gått till, figurerar även den mest otroliga karaktär jag någonsin läst om.
Den gode herr Persson måste ha samlat hela sitt livs erfarenhet av rötägg och svin, tagit vara på varje drag av avskyvärdhet han någonsin stött på i sitt yrkesliv, knådat ihop alla ingredienser till en äcklig, fetdrypande bulle, kastat in den i ugnen och ut kom han...
Kriminalinspektör Ewert Bäckström.
En vedervärdig karaktär som är så hemsk att man stundtals skrattar så tårarna rinner.
Han är ett rasistiskt, homofobiskt, kvinnoföraktande, elakt praktarsel som är sanslöst självgod, självömkande, osympatisk och lat. Han är så genomled och så...fel, att man ibland undrar hur han ens kan existera i någons fantasi.
Men rolig, väldigt rolig :-D
(Och det slår mig att det kommer att bli många lustiga google-uppslag på ovanstående stycke...HAHA.)

Både min sambo och jag har samma sjuka humor och man hoppas vid Gud att ingen hör oss när vi ibland drar av några Bäckströmska citat när andan faller på.
Troligtvis någon form av Tourettes som är befriande att få släppa lös ihop med någon man älskar och som förstår.

Så, min käre bror, detta är det boktips du får.
Läs dem, jag vet att du kommer att gilla dem.

När GW-böckerna är klara har jag ett 20-tal nyinköpta böcker att läsa under höstmörkret, för att om möjligt komma ikapp Håkan som numera plöjer litteratur som en utsvulten bokmal.
Att våra flyttkartonger kommer bli många och tunga den dagen vi byter hem är inte längre enbart mitt fel.

Apropå det. Var på lägenhetsvisning idag. Fint läge men omöjlig planlösning och, otroligt nog, inrökt även denna. Så - det blir inget nytt boende denna vecka iallafall...

/Maria

Nytillskott i flocken

Är gräsänka i helgen och när ingen saknar mig här hemma, förutom katterna som mest ser mig som en matmaskin, passar jag på att frossa i stallvistelse.

Och idag kom en potentiell flockmedlem på besök och det ville jag inte missa.
Ett svart, vackert, äldre halvblodssto som ingår i vår träningsgrupp och som förhoppningsvis kommer att flytta in.
Efter att ha varit särade ett tag och när alla var mätta och nöjda släpptes hon ut i den stora hagen med de andra och det var väldigt intressant att se hur Mosse (ledarhästen) hanterade situationen.
Återigen bevisade han vilken bra chef han är, och inom kort sänkte sig lugnet återigen över hästhagen i Bodan.
Det kommer att ta tid innan alla hittat sina roller igen, men det faktum att han lyckas hålla ordning på sin flock så att de inte far illa och skadar varandra när en ny medlem gör entré är ganska otroligt.

Leo är väldigt förälskad i den nya tjejen (eller tanten - hon är dubbelt så gammal). De har träffats förr och Leo har visat tydligt intresse.
Detta verkar Mosse ha snappat upp och lät Leo få gå med henne i lugn och ro medan han höll undan de andra.

Så Leo var måttligt road när jag hämtade in honom för att förbereda körturen vi planerat Inger och jag. Jag kände mig som en bov som slet honom från hans första date med hästtjejen i hans liv.
Nåväl - körturen blev ändå väldigt trevlig, Leo travade på duktigt och när vi red förbi en travhästägare som frågade om Leo var ett halvblod sträckte jag på mig lite extra.
Varmblodsdragen mattas av allt mer i och med vår träning i akademiskt.

Nog trodde jag att flytten till ett nytt stall skulle bli bra, men aldrig hade jag trott att det skulle bli så här bra.
Varje dag jag är där tänker jag "Det är så här det ska va", "Det är så här en häst ska leva".
Många fina kompisar, en bra chef, mycket utevistelse och snart, förhoppningsvis... en egen tjej.
Han är en del av en gemenskap bland artfränder som jag som människa aldrig kommer att kunna ge honom.
Han har en plats i en harmonisk grupp på snart 5 medlemmar och det gör mig så gott att se hur bra han mår i sitt nya liv.

Resten av kvällen ska spenderas slappandes i soffan.
Se på Stjärnor på is, om jag står ut med programledarna Berg och Gynning.
Men, man kan ju zappa mellan paren så man slipper lyssna på det hysteriska pladdret.

/Maria

Bekymrande viktnedgång

Det började för drygt ett år sedan och till att börja med blev jag överlycklig.
Efter att ha legat på samma matchvikt sedan jag var 18 började jag plötsligt tappa ett kilo då och då.
Absolut inget viktras utan en långsam men säker nedgång... utan att jag ändrade kostvanor.
Kläderna blev för stora och jag köpte ett gäng nya, billiga jeans.
Billiga eftersom jag var övertygad att jag snart skulle gå upp till min normalvikt igen.
Som kvinna har man det så inbankat i huvudet att man ska vara smal och att kunna köpa kläder i storlek 36 och small kändes väldigt trevligt.

Men sen har det fortsatt... och fortsatt.
Räknade ut mitt BMI häromdagen och insåg att går jag ner ca ett kilo till hamnar jag under strecket och klassas som underviktig. :-(
Så nu är det inte lika roligt längre.
Att oprovocerat gå ner i vikt känns inte normalt.

Vi har för länge sedan skippat allt vad lightprodukter heter och när det lagas mat här hemma är det smör och vispgrädde som gäller. Håkan gör det bästa för att öka mitt fettintag och när han brer kvällsmackor åt mig är det nästan tjockare lager smör än bröd.
Men det hjälper inte.

Men faktum är att jag mår väldigt bra (bortsett från att jag blivit mer frusen).
Till och med min kroniskt, sedan barnsben, trasslade mage är betydligt bättre än vad den någonsin har varit.
Jag känner mig pigg och stark och det fysiska jobb jag har med hästen är inga som helst problem att orka.
Stalljobbet kan givetvis vara en bidragande orsak till att jag gör av med mer energi, men det har funnits perioder i mitt liv då jag tränat löpning flera mil i veckan utan att tappa ett enda kilo.

Ja, märkligt är det. Snart återstår bara en sak att göra men som alltid har fungerat.
Går jag och köper ett par jeans för 2000 spänn i min nuvarande storlek så kommer jag garanterat att gå upp två storlekar i vikt.

/Maria

Tålamodsprövande jobb

Sitter och väntar på att en SAN-disk av modell stor ska initieras klart så att jag kan få formatera den.
Om den inte är klar innan 23:00 måste jag upp före skam i morgon och göra jobbet kl. 7, vilket ändå kommer att innebära att jobbet vi ska göra på disken i morgon inte kan påbörjas förrän arbetsdagen är slut och resten av veckan ska jag göra annat så då blir det inte av den här veckan alls.

Så ju längre jag sitter här och tittar efter en disk som inte finns, desto tröttare kommer jag att vara i morgon för att göra ett jobb som ändå inte kommer kunna slutföras förrän Gud vet när.
Planeringen sprack redan i morse och det finns noll utrymme för omplanering.

Återigen undrar jag vad det är för jobb jag har.
Ibland känns det så ofantligt meningslöst att jobba med IT.
Och all denna väntan på att saker ska gå klart...

Suck.

Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.
Rescan discs... näe, ingen disk.

En gång till, sen skiter jag i det här.

Rescan discs....

/Maria, påbörjar dumpning av fysiskt minne.... Godnatt!

Pop för dagisbarn

Om ni klickar på länken så får ni höra hur en riktig poplåt för barn på dagis ska låta.
Det ska inte vara för mjäkigt.
Observera min gamle hjälte Pär Wiksten från Wannadies längst till höger...
/Håkan

Syster på besök

I torsdags kom Sophie, Dennis och Stella hit.
Mycket trevligt.
Torsdagkväll var vi på hockey och såg AIK spöa Perras Färjestad med 3-0 och stämningen var god när vi lämnade arenan.
Det är inte många gånger per säsong jag går på hockey men faktum är att AIK aldrig har förlorat de gånger jag sett dem live (1 oavgjord, men ingen förlust).
Så, om man ska vara sådär hockeyskrockfull som en del är så borde jag kanske köpa säsongskort :-)

Vår lilla katt är mycket nöjd över att ha sin syster på besök.

Det innebär ju även lite semester för mig som kattmatte då jag kan röra mig i lägenheten utan att ha Zelda efter mig var jag än går.
Stella är för övrigt en mycket speciell individ och just nu går hon omkring och bär på en strumpa och skriker som om hon låg på dödsbädden.
Någonstan har hon oxå (se bilden) letat upp en hel hop med nyinköpta favoritleksaker (hårsnoddar).

Håkan har varit i Luleå hela dagen på innebandyturnering och själv har jag tillsammans med mina stallkollegor tagit ner sommarhagen. Ett klart hösttecken.
Men det var roligt att köra fyrhjuling och på 2.5 timme hade vi (4 pers) lindat in all tråd, samlat ihop alla stolpar och slagit ner nya för vinterns lite mindre hage.

I morgon varslas oväder igen (blåst och regn) och vi har kursdag i akademisk ridning för Lena.
Så det kommer nog vara gott om energi i hästapållen för att träna tramp... :-D

/Maria

Blåsigt värre

Det blåser idag... mycket!

Vet inte exakt hur stark vinden är i byarna men det räcker till och alla de vackra höstlöven flyger och far så snart är träden kala och trista.

Som bekant är Leo inte speciellt munter och harmonisk när det stormar (det är nog inga hästar), så därför tänkte jag rida in i skogen idag, där det är ordentligt med lä.
Tyvärr hade han hunnit bli lite för uppjagad av vindarna i hagen innan så stresströskeln var inte speciellt hög.
När vi ridit genom skogen och kom ut i ett skogsbryn vägrade han gå längre.
Vi såg inget men jag visste att Rickard befann sig några hundra meter in i skogen och snickrade på en bro och ja... det var bara att vända hem igen. Att tvinga någon som är rädd kändes inte rätt, jag vet ju att han inte bryr sig om sånt när det blåser mindre.

Men... som den akademiska ryttare jag numera är var jag inte sen att utnyttja den energi han laddat upp pga. vädret så det blev arbete på ridbanan istället och WOW så roligt det var.
Den annars ganska slöa hästen fixade flera varv i trav på volt och galopp från skritt var inga som helst problem. Han frustade och jobbade och verkade nöjd över att få vara i tryggheten vid stallet istället för bland de vajande träden i skogen.

När vi var klara kom Peter, hovslagaren, och fixade till hans hovar.
Så nu är han nyverkad och fin till nästa helgs kurs.

/Maria

Jordgetingar och husvisning

Söndagsmorgnar nuförtiden innebär, som jag tidigare berättat, uteritt med alla 4 hästarna i stallet.
Idag blev det en aning spännande tur bestående av en mullrande kvarn, 40 galna kossor samt jordgetingar.
Kvarnen fixade Leo galant, mullrande och väsnande plåtmonster skrämmer tydligen inte Leo.
Kossorna däremot, som brölande sprang och skuttade i klunga en meter från våra fyrbenta vänner med bara en knappt synlig stängseltråd emellan oss, blev lite för mycket för Leo.
Så för att inte riskera att någon av hästarna studsade åt sidan och fastande i tråden som var på andra sidan den smala vägen, valde vi att vända om.
Så även det gick bra.

Men på hemvägen när vi tog en stilla galopp över en lägda tvärnitade Leo och jag kände hur hela huden på honom började vibrera.
Han studsade upp och ner och skrek i panik.
Insåg med förskräckelse att han hade jordgetingar runt sig och medan han försökte bli av med otygen som flög under hans mage funderade jag på om man överhuvudtaget kan ta sig ur en portugesa-sadel på en häst i panik.
Han lugnade dock ner sig och vi skyndade oss från stället.

Väl hemma i stallet såg jag att han hade fått flera getingstick och att han inte föll i sken och kastade av mig måste betyda att jag har att göra med världens snällaste häst.
Stackars lilla gubben.
Det blev mycket extra morötter och äpplen i krubban när vi kom hem.
Och jag ska omgående prioritera inköp av westernsadel (fixar inte längre klassiska dressyrsadlar... men den akademiska är för farlig att rida ut i).

Senare under dagen for Håkan och jag på husvisning.
Helt okej hus till ett bra pris.
Dock utan stall och till salu i fel tidpunkt av vårt liv.
Detta år är tänkt som min prövotid som potentiell hästägare så det blir nog inget hus än på ett tag.
Det blev dock en fika hos några vänner som bor strax intill.

Lägenheten är nu städad, tvätten är struken, räkningarna betalda, Håkan fixar kvällsfika och jag känner mig redo att möta ännu en arbetsvecka.

/Maria

Höstmörkret sänker sig

Lite för mycket ridning har det blivit den senaste tiden.
Har man problem med att höfterna hoppar ur led är kanske inte ridning den mest lämpade sporten att ägna sig åt.
Men man måste passa på när det är så fint väder och innan klockan ska vridas tillbaka och det blir svart kl. 15 på eftermiddagen.
Höfterna kommer att få vila mer under den mörka delen av året.

Det finns många nya vägar för Leo och mig att utforska. Numera har jag ju förmånen att då och då få rida ut tillsammans med de andra, men ibland är det skönt att bara vara vi två.
Idag red vi en liten väg ut mot ett sommarstugeområde.
En grus/gräs-väg som slingrade sig utefter sjön och det var makalöst vackert.
Leo verkar tycka att det är väldigt spännande och roligt att utforska nya vägar, hans huvud svänger från sida till sida, öronen står i givakt och inför varje krök på vägen ökar han på stegen för att se vad som döljer sig bakom nästa kurva.

När vi kom tillbaka till stallet var det nästan mörkt och mja... det är bara att inse faktum, hösten är här på riktigt. :-(

/Maria

800 kg

Som beskrivits av min käre sambo i tidigare inlägg så var det tjejfest igår.
Makalöst roligt som vanligt - med god mat, gott vin och hejdlöst mycket Singstar-sång.
Jag lämnade dock festen tidigt eftersom söndagmorgnar nu för tiden är uterittsdagar i Leos nya hemstall.
Så... 6:30 ringde väckarn och en halvtimme senare blev jag upplockad av Annika.
En kall och klar höstmorgon genom skogen till häst raderar varje tillstymmelse till baksmälla.

Senare under dagen for vi för att hämta hö Håkan och jag.
Eftersom de torrhöbalar vi köpte i somras tydligen inte duger till herr häst.
Höet ser bra ut och luktar gott, men något är det som inte stämmer och eftersom jag själv inte äter hö så får jag lita på hans omdöme.
Därför har jag beställt 800kg hösilage i plastboll - småbollar som tar slut fort om man bara har en häst - eftersom den provbal jag köpte förra veckan tydligen var mumsmums för hästmagen.

Funderade en kort stund att ringa någon för bärhjälp, men efter moget övervägande valde vi att göra det själva och ta det som dagens träning och skippa kvällens Friskis och Svettis-pass.
Så, 20 x 40kg har vi baxat upp på ett släp och därefter baxat av det och staplat upp det så ja - vem behöver köpa dyra träningskort när man har häst.
I morgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna.
Men en mätt och nöjd häst är värt både pengarna och arbetet.

Ännu en arbetsvecka står för dörren och det blir nog svårt att somna i natt.
Otaktiskt av mig att sova en timme före maten för att sedan efter maten slumra ett par timmar till.
Men vad ska man göra när ögonen bara faller ihop.
Troligtvis behövde jag sova ikapp.

/Maria

Hello world

Jahaja, det var ett, skulle man kunna säga, långt tag sedan jag skrev ett inlägg på den här bloggen. Men nu gör jag det. Still alive and kicking, as they say...
Jag har, som ni läst i Marias inlägg, varit en (liten) del i det nya hästlivet med flytt, hökånkande och annat. Faktiskt riktigt trevligt.
Annars då? Jo, igår var jag och min gamle vän Anders ute i Skellefteås natt- och nöjesliv och tog oss några pilsner. Eller, det gjorde vi väl inte egentligen, vi tog oss några pilsner på kontoret till det värdshus som han driver här i stan. Därefter bröt vi oss in på en privat fest och höjde ljudnivån på den med ett antal decibel. Kändes som att det hade varit rätt lugnt där tills vi kom. :-)
Sedan tog vi oss ut i nöjesvimlet, men som den rutinerade person jag är intogs ingen alkohol efter klockan 23 på kvällen. Ett gott tips till alla som vill vara fräscha som en nyponros morgonen efter.
Ikväll är det Maria som tränar leverfunktionen och är på tjejfest. Om det är som det brukar på de festerna har de förmodligen väldigt trevligt.
Nä, nu ska jag ta det lugnt tills hon ringer efter sin privatchaufför för hemfärd.
/ Håkan

Luleå

Är friställd från Helpdesk en tid framöver för att jobba i det projekt jag är med i samt att rodda med vår backuplösning.
Så... i dag bar det av till Luleå tillsammans med min kollega Carina.
Det är lika många mil till Luleå som det är till Umeå, men sträckan Skellefteå-Luleå är oerhört mycket trevligare att köra... speciellt när man har trevligt bilsällskap.
I Luleå var vi på ett intressant seminarium, därefter lunch, möte med vår projektledare och sedan for vi de 13 milen hem igen.

Nu ska det ägnas en del tid framöver åt smärtsam kravspec-förlossning.
Ganska kul att jobba nu... och betydligt behagligare tempo.
För tillfället iallafall. Det gäller att pusta ut när man har chansen.

Kvällen ägnades tillsamman med Leolainen.
En behaglig runda i skritt. Mest för att lära känna omgivningen som är ny för oss båda.
Två incidenter inträffade som var utmärkt träning i att hålla oss lugna.
En kviga som kom emot oss i full galopp (jo, det var stängsel emellan - men lite läskigt ändå) samt en flock änder som for upp ur vassen vid badplatsen 2 meter ifrån oss.
Vi red även förbi ett avhugget älghuvud - det tyckte jag själv var läskigt men Leo verkade tycka att det var ett naturligt inslag i naturen.

Det märks att det börjar bli höst. Kall, hög luft och vackra färger.
På nätterna är det frost men än så länge skönt på dagarna.
Måtte detta väder hålla i sig tills snön kommer och ger oss en riktig vinter utan regn och slask.

/Maria

Tuff vecka med mycket bra slut

Det har inte blivit mycket tid för bloggning den senaste veckan.
Arbetstrycket har varit hårt, både på jobbet och med hästen.
Lite sammanfattat.

I fredags förra veckan flyttade då alltså Leo till Bodan. Allt flöt fint och Leo, som redan hunnit bekanta sig med sina nya vänner, såg ut att vara nöjd.
Lördagen ägnades åt flytt av allt som hör häst till.
Täcken, sadlar, fodertunnor, hinkar och... HÖ. Närmare bestämt ca 75 balar (ca 750-800kg).

---> Bonn'pajken fra Åfors ber haije.
---> Dragkroken har kommit till användning.

Vi bar och körde och bar och körde och bortsett från träning av överarmar fick jag äntligen chansen att lära mig backa med släp.
Söndagen blev en utpustningsdag med uteritt tillsammans med de andra i stallet. Vädret var härligt och hästarna pigga och glada.

----> På ridtur över lägdan med Bodaträsket som vy.

Arbetsveckan som följde var träskigare än vanligt. Sjukt mycket att göra och på det en Stockholmsresa under torsdagen och personalfest på fredagen. Fest där vi i Helpdesk var arrangörer.
En lyckad kväll med mat-tema och grillduell. Det var länge sedan jag åt så mycket god mat under en kväll.
Lördagen blev en heldag i stallet med Akademisk träning för mig och takmålning för Håkan.
När soffan intogs under kvällen var både Håkan och jag så trötta så den planerade filmkvällen blev ersatt av stensomning. 12 timmar senare vaknade vi båda utsövda för första gången på mycket länge.

Men...
Veckor som den som var går att härda ut om de får avslutas med en söndag som idag.

Tog ut Leo på ridbanan i grimma och grimskaft och tränade ledarskap.
När vi var klara knäppte jag loss honom och hade honom lös.
Satte upp ett litet hinder och testade löshoppning.
Som den varmblodstravare han är så är ju inte hoppning hans bästa gren, men hindret var lågt och han tyckte det var kul så vi sprang runt i full fart både han och jag och ibland hoppade han fint och ibland hoppade han jämfota.

Det är så tydligt att han efter en vecka på det nya stället redan har blivit en mer harmonisk häst som trivs med sitt liv.
Det märktes speciellt när vi senare under dagen tränade lastning.

Filmen nedan visar hur det idag går till att lasta Leo.
För den oinvigde ser det inte så märkvärdigt ut.
Men för den som inte vet vad det innebär att lasta hästar... för den som aldrig försökt att lasta en ovillig häst så kan jag förklara att det har inte alltid sett ut så här.
Vi har stått i timmar och slitit och svettats och kämpat med gråten i halsen med en lika förtvivlad och arg häst som stått på bakbenen och totalvägrat.
(Därför har jag hjälm och handskar på mig... säkerheten är jag alltid noga med)

Den här filmen är ett bevis på att vi, med träning och tack vare min nya stallhyresvärd, lyckats göra lastningen till en enkel grej för oss båda.



I transporten fick han äta sitt kraftfoder och sedan fick han gå ut till sina kompisar i hagen igen.

Kvällen har avslutats med ett Friskis och Svettis-pass. Det var ett år sedan sist så i morgon kommer träningsvärken att plåga mig ömt.

Godnatt!

/Maria

Plött

Hemma efter en lång arbetsdag.
Lagom trött efter heldag i helpdesk, personalfestplanering, toppat med driftstopp.
Sambon är på fest.... förhoppningsvis snart hemma.

I morgon är det fredag och även det blir en arbetsam dag.
Ärenden ska lösas, samtal ska besvaras och häst ska flyttas.
Min kropp bär på en förkylning som jag ska försöka sova ihjäl med några timmars nattsömn.

"Och Skalman han är plöööött!"

/Maria

Beslutet...

... jag skrivit om.
Nu är det klart.
Under helgen som kommer flyttar jag Leo till ett annat stall.

Jag borde kanske skämmas att efter bara 2.5 vecka som fodervärd stöka runt så mycket för både Leo och hans omgivning.
Men det är det här jag vill... och det är nu jag har chansen.
Jag har 1 år på mig att känna efter hur det är att ha häst och då vill jag ha honom på en plats med bästa möjliga förutsättningar, för både honom och mig.

Stallet vi flyttar till är i Bodan - där vi tillsammans tillbringade förra helgen - och dit vi brukar åka på våra kurser i akademisk ridkonst.
Han kommer att få mycket utevistelse i en lugn och harmonisk miljö ute på landet med bra kompisar i en flock där han redan är accepterad. En flock med en mycket bra ledare som kommer att få Leo att känna sig trygg och omtyckt.
Både Leo och jag kommer att ha människor runt oss med ambition och mycket kunskap i Natural Horsemanship.
Det är så mycket jag vill lära mig och här finns förutsättningarna för det.
En fin inhägnad (och när mörkret faller - upplyst) ridbana där vi kan träna utan att tvingas ha en lina mellan oss pga. rädslan för en närliggande bilväg.
En ridbana där vi även har möjlighet att utvecklas inom den akademiska ridkonsten när grusvägen och parkeringsplatsen vi bara haft att tillgå tidigare inte längre räcker till.
Och tillgång till transport för att öva lastning - ofta!

Det känns väldigt bra.

Det som förvånar mig är att det här är så sanslöst olikt mig.
Att fatta ett sånt här beslut... så fort.
Men jag har tagit på mig ett ansvar att ta hand om ett djur under ett års tid.
Det är min plikt att se till att han får det så bra som det bara går.

Det kommer att kosta mig mer, både tid, pengar och en del extra mil i bilen till och från stallet.
Men det kommer det att vara värt.
Det här är rätt - det vet jag.

/Maria