Framsteg, små - men ändå framsteg

Har varit lite smådeppig en tid.
Stessen på jobbet och att jag inte riktigt är i fas med mig själv.
Men framförallt den senaste tiden över att Leos och min utveckling i det akademiska har stannat upp. Lika underbart som det är när det fungerar - lika nedslående är det när man inte går framåt, eller nästan bakåt i utveckling.

För att dra upp mig själv ur självömkansträsket satt jag därför och tittade på gamla kort och filmer från längre tillbaka i tiden och ser att vi faktiskt ändå kommit en bit på väg.
Iallafall vad gäller trav på volt, Leos akilleshäl.

För även om det fortfarande möblerar om varenda inälva i kroppen på mig så är det ju faktiskt ändå nästan rätt gångart nu. Inte vackert, men det ser inte fullt lika tokroligt ut som för ett år sedan.

Och visst har det väl blivit en liiite rundare och mer musklad rumpa efter 1.5 års nötande och tragglande:
---> Hästrumpa september 2007
---> Hästrumpa april 2009

/Maria

Gegga

Snön försvinner allt mer, pälsen kliar på poppogrisen och detta medför jobb!
Tjockt lager intorkad lera och över en timmes arbete för att få honom fin innan ridpasset.
Allt för att få se honom kasta sig ner i lervällingen så snart han kom ut i hagen igen.

Alla tider på häståret har sin charm.
Tiden fruset-vatten-och-snöskottning är över, vi lämnar snart hästhår-överallt-för-att-pälsen-släpper och går in i tiden geggamojatvätt-varje-dag... för att inom kort glida in i perioden mygg-knott-och-brems.
Vi som lever med häst och älskar det vi gör måste nog ändå på nått sätt vara lite konstigt funtade.

På lördag är det kurs igen.
Bra, för helt plötsligt har jag glömt hur man gör en vänsteröppna.

/Maria

En Helpdeskares motto, 1 missat samtal = 1 misslyckande

Jag har inte bloggat på ett tag nu.
Inte för att jag inte haft lust att skriva, utan mest för att arbetsbelastningen den senaste tiden varit så hög att jag inte velat se åt datorn när jag kommit hem.
Bara åsynen av en muspil pekandes lite försmädligt snett uppåt vänster gör mig trött i huvudet och illamående.

Och det börjar kännas ganska ordentligt nu, framför allt i magen som alltid haft en förmåga att säga ifrån att nu jäklar, lugnar du ner dig.
Och istället för att känna mig nöjd när dagen är slut över att jag faktiskt löst mer än dubbelt så många problem och ärenden på en dag jämfört med vad vi varit vana vid i Helpdesk så går jag hem med en nedstämd känsla över de där samtalen vi tappade, de där användarna som vi inte hann hjälpa idag och en gnagande missnöjdhet över den sjunkande servicenivån som så retligt syns i statistiken.

Men i förmiddags, när vi alla hoppade över fikat för att försöka beta av den ständigt växande telefonkön insåg jag att jag faktiskt nått min gräns för effektivitet och simultankapacitet.
När jag kom på mig själv att jag under ett pågående samtal passade på att lägga upp en användare, byta två lösenordsärenden inkomna via mail samt installera en applikation, under tiden jag väntade på att kvinnan i luren skulle starta om sin dator.
Alltmedan jag irriterades över att mina två skärmar inte rymde fler samtidiga aktiviteter.
Ett katastrofalt arbetssätt som förr eller senare kommer innebära att jag trycker på delete-knappen ståendes i helt fel fönster. (Gud förbjude.)

Det kommer att lugna ner sig, mycket snart. Snart går vi in i semesterlunk och sommarlovstid och då kommer jag garanterat gnälla över att det är tråkigt och för lite att göra.
Ordet lagom existerar inte på en IT-avdelning.
Efter snart 11 år har jag börjat inse det.
Men just nu hade det varit skönt med åtminståne EN lite lagom halvtråkig dag.
En dag då man hinner vara lite social med sina kollegor under en fikarast eller bara få jobba undan nån gammal surdeg till dokumentation.

Snön håller på att ge med sig iallafall, älven har rivit och det är fortfarande ljust ute trots att klockan är över 21. Håkan har bytt till sommardäck på bilen i kväll och dessutom såg jag några tussilagosar i en söderbacke idag och blev som lite tvärlycklig.

/Maria

Fossil?

Man kan tro att man är ett slut gammalt ök.
Dottern fyllde 25 den 17e mars, och sonen fyller 28 idag.
Detta känns smått ofattbart. Det känns som inte allt för länge sen som man fick torka snor och byta blöjor på de små liven.
Men, måste erkänna att det är rätt skönt att de nu är vuxna och kan ta hand om sig själva.
Det sägs av en del, oftast mödrar vill jag påstå, att småbarnsåren är de bästa.
Själv tycker jag nog att det har sina fördelar när man kan föra meningsfulla samtal med sina (vuxna) barn. Men det är ju jag det.
Så, är man då slut som artist?
För att få svar på detta var jag idag på en hälsokontroll via jobbet.
Diverse prover togs, samt ifyllande av blankett för att utröna vilken typ av leverne man för.
Som avslutning skulle det cyklas på testcykel iförd pulsmätare för konditions- och syreupptagningsfastställande.
Och resultatet? (Det är nu man får skryta lite...).
Man är alltså ett fysiskt praktexemplar. Vore det inte för snusandet hade man varit en mänsklig fulländning.
Nu blev det bara nästan perfektion.
Attans också...
/ Håkan

Film

Påsken är snart slut men en ledig dag återstår.
Sophie, Dennis och Stella har varit på besök hos oss och åkte hem idag.

Håkan har köpt en videokamera.
Som den tekniknörd jag nog får lov att erkänna att jag ändå är, är lyckan total.
Den är liten, lätt och röd. Med en disk på 30GB som rymmer flera timmars film samt plats för extra minneskort.

Tyvärr får man skära ner mycket på filmkvalitén för att det ska rymmas på bloggen.
Här kommer vår första film från dagens lastträning...

...och fler filmer ska det bli.
:-D

Godnatt!
/Maria

Equiterapeut och härmapa

Nu tror ni som läser vår blogg att jag istället för att skriva inlägg ägnat kvällarna åt att fylla i siffrorna 1-9 i dagstidningar som sedan slängs.
Men, si det har jag inte...
Jag har bara varit för trött för att skriva.

Förra torsdagen kom det en equiterapeut till stallet. Hon skulle titta på Dixie som snubblat till sig helgen innan och jag passade på att höra om hon hade tid att se över Leo.
Vilket hon hade och redan samma kväll hade min pålle blivit både grundligt genomsökt och fått behandling.
Mina frågor till denna oerhört duktiga tjej var många, svaren hon hade ännu fler och jag försökte febrilt notera allt hon sa och memorera de olika massage- och stretchövningarna hon visade.

Leo hade en låsning i vänster höft (SI-leden), var tydligt svagare i muskulaturen på vänster bogsida samt visade viss ömhet i en framkota (dock ingen hälta).
Dessutom behövde han tandvård!

Om det ligger något i teorin att hästar har en förmåga att överta våra krämpor eller vice versa vill jag låta vara osagt.
Men det är nästan lite komiskt om man drar parallellen mellan Leos höftproblem och min egen vänstra SI-led som går ur läge då och då.
Hans försvagade vänsterben med mina låsningar som gjorde att jag inte kunde lyfta vänsterarmen samt hans ömmade kota med klunsen jag har på min hand.

Men när veterinären som var där och raspade hans tänder igår påtalade att han skyddade sina kinder mot de vassa tandkanterna genom att knåda ihop gräsklägg och peta inemellan, "ungefär som en snus" hade jag svårt att hålla mig för skratt.

Härmapa, är vad han är!
Hoppas dock att han låter mig ha mina magproblem ifred.

Nu är det te-dags med semla och sedan Lost och läggdags.
Mycket skönt med kortvecka.

/Maria

Fast i ett beroende

Jag har trillat dit igen.
Trodde att det var över, att jag var fri från det beroende och den last som under så lång tid höll mig i sitt våld för några år sedan. Men nu är det alltså kört igen och efter ett par års uppehåll har missbruket återigen blossat upp och så sakteliga även börjat spåra ur.

Jag pratar inte om alkohol, droger eller cigaretter.

Måtte jag finna kraft att kravla mig upp ur träsket igen...
Sudokuträsket.
Detta meningslösa, tidskrävande helvetespyssel.
Och ägna min tid och mina tankar åt något lite mer kreativt än, "Jaaa, tvåan kan inte vara där eller där och måste alltså vara där".
Suck!

/Maria
p.s. Ulf Lundell och Jonas Gardell i babel ikväll... måste ses!

Pälssläpp

Idag började Leo släppa taget om vinterpälsen - på riktigt.
Visst har han luddat av sig lite i ett par veckor men idag borstade jag bort en hårhög stor som stallkatten.
Tack snälla Elisabeth för tipset med fällborsten.
Så otroligt mycket enklare det är jämfört med ryktsten.

Första arbetsdagen i sommartid inleddes med det klassiska misstaget att ha ställt om alla klockor utom den viktigaste, väckarklockan.
Ska försöka komma ihåg att göra det innan sängdags.

/Maria

Helgen

I går var det kursdags igen.
De två ridpassen på vardera 30 minuter vi har en gång i månaden är så otroligt mycket värt.
Man får hjälp att reda ut saker som inte riktigt känns bra och får ovärderliga tips på hur man går vidare i sin träning med övningar som passar för att komma vidare.
Jämfört med den vanliga ridskoleformen där man red för instruktör 1-2 gånger i veckan tillsammans med flera andra så är denna timme en gång i månaden tusen gånger bättre.

Hästen och jag får 100% upmärksamhet från vår instruktör som anpassar lektionen och övningarna helt efter oss och den utvecklingsnivå vi nått.

Leo var dock mycket trött denna dag.
Misstänker att det är pälsfällningen som är jobbig för honom.

---> Visst börjar han få en vacker hals, Lillkillen.

---> Svår övning på volt.

---> Leo passade på att sova en stund efter passet (innan jag ens suttit av).

Kvällen har vi ägnat åt att bli bjudna på middag hos världens bästa granne.
Vad vi gjort för att förtjäna all hennes givmildhet vet jag inte. Middagen var fantastisk god och på köpet fick vi med oss resterna som genererade inte mindre än 4 matlådor.
Otroligt!

Nu, sova.
En timmes mindre sömn i natt men även en ljusare kväll i stallet i morgon.

Vad jag har längtat...
Godnatt!

/Maria

Festbloggning

Jag är i skrivande stund på fest.
Hos Sofia som fyllt år... 26 var det visst.
Oh ljuva tid, gör mitt bästa att inte känna mig som en gammal get.
Otaktiskt nog hade jag ätit mig mätt innan jag kom hit eftersom hon gjort världens godaste smörgåstårta.
Men, tur för Mikke. Han får äta min andel oxå.
Håkan är på annan fest i Drängsmark.

Festen har nu övergått i ett tafatt Singstar-tävlande där festdeltagarna kastar mickarna på varandra och säger "Nej du, jag kan int".
Vis av erfarenhet så vet jag att om ett par timmar kommer det att låta "Ge hit, det är min tur nu".
Trevlig fest hittills...
Skål!

/Maria

Driftstopp

Kvällen har ägnats åt driftstopp.
En företeelse som för ett par år sedan var förknippat med ångest, stress och magont.
Så var inte fallet idag.
Vi var många som jobbade, stämningen var god, arbetet kändes kontrollerat och strukturerat och driftens arbetsledare hade bullat upp med frukt och godis på vårt fikabord som annars bara är täckt av gamla Metrotidningar.
Till saken hör även att jag flexade ut efter lunch för att tillbringa nästan fyra timmar tillsammans med hästarna i Bodan.
Bättre energikick inför kvällsjobb finns nog inte.

Insåg även den enorma fördelen med att arbeta med två skärmar.
På 21"-skärmen ryms ett antal uppkopplade fjärrskrivbordsfönster, på den mindre skärmen intill rymmer man serverförteckningen samt ett antal dos-fönster med pingar för att kolla så att servrar går ner och upp som de ska samt ett chatfönster till kollegorna för att ge och ta emot information, statusrapporter samt muntra tillrop.
Simultankapacitetsträning in absurdum!

I går blev jag av min sambo bjuden på teater.
Sockerdagar.
Vi insåg återigen att vi går på teater allt för sällan. Kan inte minnas att jag någon enda gång gått missnöjd från en föreställning.
Gårkvällen var inget undantag.
En av karaktärerna skulle föreställa en granne med en dialekt som Håkan tyckte påminde oroväckande mycket om min... Brålanda/Högsäter/Uddevalla.
Jag hävdar dock med bestämdhet att det var värmländska han pratade och att jag absolut inte låter sådär.
Aldrig!
Nej!

I morgon ska vi... bära hö!
Det börjar bli lite av en helgtradition. ;-)

/Maria

Läkarbesök och träningsbakslag

Förra veckan tvingades jag uppsöka vårdcentralen för mina magproblem.
Efter besöket, som varade i över 1.5 timme, har jag insett att vill man få prata ut i lugn och ro, få en grundlig genomgång och en lång provtagningslista ska man be att få träffa en läkarstudent som är ute på praktik.
Det är inte alltid man träffar en läkare som verkligen lyssnar och som ser helheten med fenomenet människokroppen.
Han var dessutom grymt påläst i ämnet magproblem och tarmsjukdomar och utan att jag ens bad om det (tidigare har jag fått tjata mig gråtfärdig) ville han ta en massa prover för att kolla upp diverse värden och eventuella samband.

Och idag ringde han upp mig.
För att tala om att han inte fått svar på proverna.
Han ville bara höra så att jag mådde bra.
Proaktiv vård!
Existerar det?
Kanske har jag blivit någon del i ett examensarbete eller kanske är jag bara ett "offer" för en studerandes överambition att göra bra ifrån sig på sin praktik.
Jag skiter i vilket.
Jag har blivit väl bemött och känner mig mycket nöjd.

På lördag har vi kurs i akademiskt igen vilket känns väldigt behövligt just nu.
Leo och jag har helt tappat greppet om vår träning. Allt jag försöker be om slutar i okoncentrerat flams från en häst som tror att alla hjälper betyder skolgalopp.
Som i Leos fall inte kan kallas galopp utan mest ett vingligt studsiplump i halvcirklar,
Karina och jag har dock påbörjat ett litet projekt där vi i slutet av våra träningspass låter våra hästar galoppera en bit på vägen mot stallet.
Hennes Trixi först i maskinell, exemplarisk skolgalopp och Leo efter i ett försök att han ska "se och lära".
Kanske kan det hjälpa honom att hitta den rätta rytmen... vi får väl se.

I natt ska han för första gången få dela koja med Trixi. Han blev lite paff att han leddes ut i hennes hage inför kvällen men om jag gissar rätt är han nog nöjd med upplägget... för att inte tala om Trixi som jag tror är mer än nöjd att hon äntligen får ha sin älskade Leo nära hela tiden.
Hoppas de sover gott, det ska iallafall jag göra.

/Maria

Vårvinter - årets bästa årstid

---> Det morgonpigga gänget efter dagens ridtur.

---> Det blev en tur i rockarden idag.

---> Kamphund i duell med gummimatta.

--->Pusta ut i solen med tjejen efter dagens arbete.

---> Bäst att gå å se om det där blanka hon håller i går att äta.

---> Söndagspromenad på Norrböle. Fin tallskog.

---> Håkan.

---> Maria.

---> Skojjig istapp under bro.

---> Ett säkert vårtecken, Håkan köper hem tulpaner.

Nu kommer bäststunden på helgen.
Söndagsmiddagluren. :-)

/Maria

Dagen i bilder

---> Höhämtardag i Bodan.

---> Gun-Britt rattar traktorn.

---> Körlektioner har utlovats till undertecknad :-)

---> Juryn gör sin bedömning över det nya höet...

---> ... Mmhmmm, glufs, gromp, mmmums. Mjo, godkänt!

---> Djup matkoncentration.

---> Vy från balkongen på Erikslid.

---> Trevligare att titta ut än att titta ner.

/Maria

Fluffig, mjuk kattpäls

Fick för ett tag sedan tipset av en vän att det tar längre tid för en städad lägenhet att gro igen om man duschar sin katt.
Lät omöjligt till att börja med, men värt att testa.

Har ikväll duschat Zelda för tredje gången och banne mig, det är faktiskt inte omöjligt.
Idag behövde jag inte ens hålla i henne.
Vår mammiga lilla katt låter mig förvisso göra det mesta med henne.
Men jag tror nästan att hon faktiskt börjar uppskatta det.
Kanske inte själva vattendränkningen som sådan, men att bli frotterad, borstad och att ha en ren päls.
... eller så är det så tragiskt att hon helt enkelt struntar i vad som händer, bara det händer något i hennes tråkiga liv :-/
---> Nöjd kissekatt.
Håkan jobbar kväll/natt med uppdatering av system i en stad där man inte kan säga "r".
Själv blir jag allt tröttare i soffan och tänker slockna tidigt efter att tvätten är tvättad och ännu ett par är utröstat ur Let's dance.
Det har varit en slitig vecka, på många sätt.
I morgon ska det bäras hö igen. Ser verkligen fram emot lite fysiskt slit efter den metala stress som varit under veckan.
Undrar om bönder kan känna samma längtan efter att få sätta sig framför en dator och lösa lite tekniska problem?

/Maria

Plötsligt hjärnslö

Onsdag och hästledigt.
En hel eftermiddag och kväll utan några måsten eller förpliktelser.

Planen var att...
sluta tidigt, gå på stan och shoppa lite kläder, ta en skön promenad i det fina vädret, laga någon god middag, städa lägenheten, läsa bok och gå och lägga mig tidigt.

Istället...
Satt jag kvar på jobbet till sist (för att jag inte orkade gå hem), for för att pumpa cykeln (höll på länge med ett försmädligt resultat av mindre luft efter pumpning än före), höll på att cykla omkull på blötsurisvägen (däcket var ju så gott som platt och ostyrsligt), vräkte mig ner i soffan och surnade till (ordentligt), åt en tallrik fil (även det kändes jobbigt att ta fram) och ja...
...har fortfarande inte rest på mig.

Men jag behövde kanske en sån här kväll.

En punkt av dagens plan ska dock hållas.
Gå och lägga mig tidigt!

/Maria

JAAAAAAAAAAA!!!!!

Så SKÖNT att man inte satt uppe förgäves.
:-D
/Maria

Olidligt spännande

Spänningen i vår stad är olidlig.
Tre perioder spelade, 2-2 och förlängning väntar.

Vem hade kunnat ana att det skulle gå så här?
Om någon hade talat om för den dalsländska 10-åriga Maria att:
"Hörrudu om 24 år kommer du att sitta 115 mil norrut och vrålskrika dig hes till en kvartsfinal i elitseriehockey"
...hade jag antagligen skrattat gott (därefter fått ångest).

Men boendes i en stad som Skellefteå med ett lag som AIK så är det omöjligt att inte dras med i den nervositet som nu råder.
Puh!
Djupandas...
Nu kör de igång igen...

/Maria

Inflyttningsfest och vårkänslor

Så har då lägenheten kalasats in med ett litet flytte-in-party under lördagen.
Ett stort tack till AIK vars seger gav en bra start på festen om än något rödsvullna händer coh hesa röster hos våra vänner.
Exakt hur mycket väsen vi förde då Annas Singstar gick varmt får vi nog aldrig veta. Antingen har vi tålmodiga grannar eller så är det helt enkelt en väldigt ljudisolerad kåk vi bor i.
Man får hoppas på det sistnämnda.
Skojjigt var det iallafall.

Våren gjorde entré idag.
Det blev en mycket trevlig promenad i eftermiddagssolen tillsammans med Karina och Trixi. Solen värmer och snön smälter.
Vårvintern är en av de saker jag lärt mig uppskatta mycket med norrland.
Men stackars Leo håller på att flyta bort i sin vinterkappa. Snart är det nog dags för pälsfällning och tro mig, det är mycket päls som ska bort...

Ny arbetsvecka i morgon.
Tidigt pass vilket innebär mycket tidig uppstigning.
Men även tidig hemgång... och ridning i dagsljus. :-)

/Maria

babel

Tänkte sticka ut hakan och säga att jag aldrig kommer att ansluta till facebook-gruppen Vi som är emot TV-licensen.
Jag är för TV-licens.
Eller ja, betalformen som sådan känns kanske lite gammalmodig och borde ingå i den allmänna beskattningen.
Men att det fortfarande finns icke-reklamfinansierad TV känns bra... och viktigt.

Till dessa hör ett av mina favoritprogram, Babel.
Daniel Sjölin verkar vara en oerhört sympatisk människa och hans intervjuer är mycket bra. (inte alls lika klådframkallande som i Carin 21:30)
Minns för något år sedan då Daniel intervjuade Torgny Lindgren och att jag under hela samtalet satt som klistrad i soffan med halvöppen mun och att tiden stod stilla.

I Torgnys värld existerar inte ord som "typ", "liksom", "eeeeh" eller "ba'fö'att".
Torgny behärskar förmågan att tänka innan han talar.
Torgny skriver sina böcker för hand.
Torgny har för övrigt en given plats som en av fyra på min önskemiddag (som i Go'kväll, ännu ett guldkorn i SVT)
Inte för att jag skulle våga föra ett samtal med honom. Men jag skulle sitta tyst, mumsa på go´palten och bara njuta av hans röst då han diskuterade viktiga saker tillsammans med min morfar Edvard (frid över hans minne) som även han har en given plats runt bordet.

Frågan är dock om morfar hade haft tid att prata med Torgny under en middag.
Han var hemskt glad i mat morfar.

Så, kära broder, om du anser att det är gammelvarning för din (3 år yngre) syster att sova middag så får jag skrämma upp dig ordentligt med att säga att jag även uppskattar Landet runt, På spåret, Antikrundan, Debatt och Existens... för att bara nämna några.
Att det händer att jag även kastar ett öga på Fråga doktorn skäms jag kanske lite för... men bara lite.

Heja SVT!

/Maria (som även slaviskt, som motvikt, följer Desperate Housevives, Lost och Prison Break)