06 november 2007

A oppi n'raga set herabävern a tjweell ve skallåm da tjweintn flöuvv förbi...

Har varit iväg hos svärmor en stund.
Hon hade problem med TV'n och fick bara in 4:an och eftersom vi bor bara ett stenkast därifrån så for jag dit.
Glapp i batteriluckan och på två minuter var man dagens hjälte :-)

Jag har, för andra gången i mitt liv, begåvats med en alldeles underbar svärmor.
Stundtals har vi kommunikationsproblem, men inte av den art man brukar prata om vad gäller svärmödrar.
Min svärmor är nämligen av den generationen som har sin kraftigt dialektala norrländska som modersmål.
För er där nere i södra sverige som tycker att min sambo pratar norrländska så kan jag meddela att Håkans dialekt är så rikssvensk den bara kan bli i jämförelse.

Den första tiden jag bodde här ansträngde hon sig för att prata svenska, men nu efter drygt tre år i Skellefteå så pratar hon oftast "bonnska" med mig.
Visst snappar jag upp vissa ord och kan oftast förstå sammanhanget, men hon hade nästan lika gärna kunnat prata ryska.
Men, jag snappar ett ord då och då och vem vet, i sinom tid kommer nog denna blogg att skrivas på bredaste Skelleftemål. :-)

Det har inte bloggats på ett tag, från min sida.
Hade kunnat dra till med en massa ursäkter men eftersom jag inte har några så låter jag bli.
Jag har bara valt bort det för att göra annat istället.

Den vanligtvis tyngsta tiden på året, den mörka hösten, är snart över.
Och det har gått mig helt förbi.
Livet just nu är roligt och underbart.
Arbetsdagarna går fort för att jag trivs så bra på jobbet och helgerna, ja, de har alltid gått fort.
Vi har fullt upp på veckorna både Håkan och jag och det enda trista är att vi inte ses så mycket på vardagarna.
Men vi tar igen det genom att äta lunch tillsammans och ta tillvara tiden på helgerna mer.
Fördelen med att göra saker på var sitt håll är att man verkligen uppskattar den tid man har tillsammans.

Minns hur det var under vårt första år som särbos. Med 115 mil mellan oss och dyra flygbiljetter sågs vi en helg i månaden och tiden vi hade tillsammans var helig och dyrbar.
Den tiden har för alltid satt sina spår och nu, efter dryga tre år som sammanboende, blir jag fortfarande löjligt lycklig bara av att se honom. :-)

Just nu är han på innebandy men snart kommer han hem.
Då blir det kaffe och pepparsnask (=pepparkakor).
Just nu går Grannfejden på TV.
Hade Håkan varit hemma hade han blivit överlycklig, eftersom de har textat den fullständigt obegripliga skånska de pratar. :-D

Lev väl!
/Maria
p.s ung. översättning på rubriken:
Uppe i det torra trädet satt pärlugglan och rullade med huvudet då bofinken flög förbi
(tror jag...men jag är inte säker)

Inga kommentarer: