I bland slår det mig hur de val man gör i sitt liv påverkar oss.
Hur många nya människor man lär känna och kommer nära om man väljer att flytta.
För drygt tre år sedan, som nyinflyttad Skelleftebo, kan jag så här i efterhand erkänna att jag faktiskt var ganska ordentligt förtvivlad.
Att flytta till en ny stad långt ifrån sin familj och alla sina vänner var det jobbigaste jag någonsin gjort.
Jag insåg då hur mycket det betydde och vilken trygghet det var att ha sina nära... just nära.
Visst saknar jag allihopa fortfarande, lika mycket - om inte mer, som då.
Men jag tänker ibland på alla jag aldrig fått lära känna om jag valt att bo kvar.
Om jag skulle namnge alla underbara människor i min nuvarande närhet vars existens jag inte ens visste om för 4 år sedan hade listan faktiskt blivit väldigt lång.
Jag skänkte ovanstående en extra tanke idag, när vi stod i stallet och pysslade om hästen, Inger och jag. Vi ryktade, mockade, skrattade och bubblade på om livet och allt möjligt.
Som om vi känt varandra hela livet... men i själva verket bara i tre månader.
För ett år sedan visste jag inte att hon fanns, nu är hon en nära vän jag aldrig vill vara utan.
... eller som igår kväll, när vi satt runt Annas bord med hela köket fullt av glada människor.
Vänner, nära vänner, som betyder så oerhört mycket för mig.
Människor kommer och går i vårt liv.
En del träffar vi och efter en kvart vet vi allt om varandra.
Andra kan vi umgås med ett helt liv, utan att egentligen veta vem de är.
En del finns i vår närhet under lång tid, men bryr sig inte när vi går.
Andra finns där i några veckor, men har påverkat oss för alltid.
Jo, jag är lite melankolisk idag.
Ska ju som sagt åka söderut i morgon och vara borta en vecka.
När jag är ensam vet jag att tankar och funderingar kommer så det är lika bra att förbereda sig på lite hotellrumsgrubbel. ;-)
Det ska bli roligt att åka iväg, men jag kommer att tycka det är skönt att komma hem.
Hem till mitt liv - mitt liv i Skellefteå.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar