Zelda

Att vår katt heter Zelda är ingen slump.
Zelda, den genom tiderna mest hållbara spelserien, har satt djupa spår i mig.

Det började för (Herregud!) drygt 20 år sedan.
Min barndomsvän Said, som alltid var först med det allra senaste vad gällde TV- och dataspel hade fått ett nytt Nintendospel.
Det var guldfärgat och den abslolut vackraste tingesten jag sett i hela mitt 11 åriga liv.
Vi satt i hans källare och turades om att slåss mot monster, bränna buskar, samla hjärtan, pengar och bomber och letade hjälpmedel som tog oss vidare i spelet.
Efter skolan träffades vi och försvann in i fantasins underbara värld och löste problem efter problem tills vi slutligen med hög puls och blossande kinder stod inför den grymme Ganon.

Många efterföljare har kommit till The legend of Zelda, och jag har bara testat ett fåtal av dem.
Men har man väl satt sig med ett Zeldaspel är man fast.

Förra julen köpte Håkan och jag ett Nintendo DS till oss själva i julklapp.
En julklapp som jag till 99% lagt beslag på själv. (Moahhaaha)
I somras fick jag låna ett Zeldaspel av en kollega, när detta var slutspelat fick jag låna ett till :-)
The Legend og Zelda - A Link to the Past.
Fullständigt magisk spelkänsla!

Att man som 32-åring fortfarande kan bli så fullständigt uppslukad av ett spel är kanske något man borde skämmas för, men jag tycker det är underbart!
(Lillasyster, du förstår precis vad jag menar. Jag vet att jag lyckades locka in dig i fördärvet med precis samma guldfärgade Zeldaspel som jag själv trillade dit på ;-)

För tillfället är jag i den sista borgen.
Endast den sista elakingen kvar att bekämpa.
Spelet ligger bredvid mig och glöder och jag slits mellan den starka längtan efter att få besegra honom och ångesten över att spelet därefter är slut och sorgearbetet tar vid.
Nä, det får nog vänta till i morgon...

Men en sak vet jag.
När jag blir gammal och sitter gaggig på hemmet är det inte en stickning som kommer ligga i mitt knä...
Senil och rörig kommer jag ha avskärmat mig från den verkliga världen och hopsjunken i en gungstol kommer en gråhårig, krum liten gumma sitta med en spelkontroll i handen...
...ivrigt letandes efter pilbågar, bomber, hjärtan och monster.

Kram och godnatt!
/Maria