Förbättringspotential finns

Den senaste tiden har jag minskat i vikt.
Nej, jag har inte varit med i den mest absurda av tävlingar som utspelat sig i ett par lägenheter söder på stan, mellan våra vänner Mikke och Anna, och jag har definitivt inte minskat lika mycket som dem.
Viktminskningen är totalt oprovocerad och jag har försökt att inte oroa mig över det.
Med det faktum att jag numera mår bättre i min mage än någonsin förr och känner mig fullständigt frisk så är det inget jag tänker bry mig om mer än att jag ev. måste köpa nya jeans.

En bidragande orsak kan vara att jag, som nämnts någon gång i denna blogg, börjat vistas mer i sällskap med hästar.
Så det kan vara en anledning...
... mask i magen.
Moahaahaaa ;-D

Vad jag däremot är fullständigt säker på är att viktnedgången inte beror på ihärdig träning.
Detta bevisades i sin fulla kraft idag efter jobbet då jag för första gången på över tre år besteg ett löpband. Mina första löparsteg sedan i somras då jag gjorde några halvhjärtade försök att lufsa runt på stans gator.

Nackdelen med att ha tränat mycket löpning är att man etablerat ett löpsteg som sitter i ryggmärgen. En takt som är den samma, oavsett hur vältränad/otränad man är.
Jag springer ungefär lika fort(/sakta), men tar slut direkt.
Dagens resultatsträcka blev hela - håll i er nu - 2 km!
När jag klev av bandet med svetten rinnande över hela kroppen och en puls på 180 (jo, det är sant... så hög var den, enligt pulsklockan) var benen i stort sett bortdomnade.

För några år sedan sprang jag 2.1 mil, med en medelpuls på 155 och en snittid på 5:20 per km.
Tragiskt!

Men nu jävlar ska här springas.
Min tjurighet när det kommer till att nöta mil kan vara mycket stor.
Att löpträna är 85 % psyke och när jag inte längre är beroende av att gatorna är isfria finns det inte mycket som kan hindra mig.
Löpbandet finns dessutom i källaren på min arbetsplats och användningen kostar gratis.
Förbättringspotentialen är bevisligen enorm och nu har jag dessutom ett antal färre kilo att släpa runt på.

Göteborgsvarvet 2009, jag står fast vid mitt mål!

/Maria