Typ A

Den här veckan har i vissa avseenden inte varit någon bra vecka.
Jag känner att ett gammalt beteendemönster börjat smyga sig på och det känns inte bra.
De senaste dagarna har jag nämligen börjat ägna energi åt saker jag inte rår över.

Jag har stört mig på regnet som tar bort snön som föll förra helgen och ishalkan som följt på det. Jag har varit trött och arg på mörkret och på folk som inte har vett att ha på sig reflexer på sina kolsvarta ytterplagg.
Jag har varit irriterad på hur folk kör bil, hur de parkerar, hur vissa beter sig mot andra och på förbannat långa kassaköer.
Och jag blev fullständigt vansinnig idag när jag skulle kasta i mig en snabb kopp kaffe på eftermiddagen och istället fick ägna den korta rasten som återstod till att försöka fixa den trasiga kaffeapparaten och torka upp kaffe.

Att lägga kraft på saker jag inte kan göra något åt är oerhört energikrävande och i slutändan rent självdestruktivt. Man blir ett offer för omständigheterna och till slut är allt som finns kvar bara gnäll över att ingen och inget är så som just jag vill.

Däremot har jag fortfarande självkontroll nog att behålla all uppdämd irritation inom mig.
Jag har mött allt för många människor i mitt liv som inte har förmågan att hålla inne med sitt "Typ A"-beteende och istället väljer att vända det mot sin omgivning i form av vresig attityd och elaka ord. Gärna mot människor som de själva uppfattar som svaga och mottagliga eftersom de då inte riskerar att få mothugg.
Ett beteende som sårar, skadar och skapar frustration... och som definitivt inte löser vare sig konflikter eller problem.
En sådan människa vägrar jag att bli.

Därför tänker jag ägna helgen åt positiva tankar. Jag ska umgås med glada människor (och hästar) och tänka på hur bra jag har det och att de saker jag hakat upp mig är rena lyxproblem.
Jag är frisk och lever ett fantastiskt liv, ett liv som är allt för kort att gnällas bort!

Kram och trevlig helg!
/Maria