Leve IKEA

Vi har ju haft för vana att flytta en gång per år jag och Maria.
Det har i förlängningen medfört att vi då och då har måst komplettera möbeluppsättningen för att det ska passa i de olika lägenheterna.
Ibland har det blivit ett inköp på Europamöbler, eller på MIO, och naturligtvis på IKEA.
Förvisso har vi haft 40 mil till närmaste IKEA (Sundsvall), till i höstas då det öppnades ett nytt varuhus i Haparanda (dit är det bara 25 mil), fast vi har inte varit där ännu... Det känns lite för nära...
Iallafall, de festa möbler ska ju monteras hemma på ett eller annat sätt, och det är på den punkten som jag tycker att IKEA har skärpt till sig.
Det har ALDRIG fattats någon skruv, mutter eller bricka på nå'n av de grejer vi köpt där.
Imponerande. Eller så har vi bara haft tur...
Detta trista faktum har däremot hänt mer än en gång på de andra butikerna.
/ Håkan
Dagens Googleträff: "lårkramp"

Renovering och konsten att hålla upp en dörr

Det har varit en renoverande vecka.
Mer utförlig veckorapport finns på Mickes och Annas bloggar.
Det har varit jättekul att få vara med och stöka på.
Framförallt har man smålett mest hela tiden över lägenhetsinnehavarens oerhört breda uttrycksregister.
Både då det gått honom väl och oväl.
Under middagen idag så konstaterades dock att uttryck som:
- "Attans, där sågade vi fel, ojoj så det kan toka till sig"
- "hoppsansa, där slog jag mig på tummen igen."
- "Det var rackarns så hårt det här skåpet satt fast"
...inte existerar.
Nej, uttrycken som används är aningen annorlunda och nej, de passar sig inte i skrift.

I morgon är det dags för flyttning och det kommer att bli så fint.

För övrigt känner jag att jag måste få klaga lite.
Något som gör mig mer och mer vansinnig för varje gång det händer.
Antingen har jag inte tänkt på det tidigare eller så är det med detta som med cykelvandalisering, trottoarcykling och glaskross på dansgolv - En Skelleftegrej.
Det gäller kvinnorna i den här stan, och deras oförmåga att uppmärksamma huruvida det kommer någon bakom dem när de går in genom en dörr.
Nu ska jag generalisera, kraftigt, men eftersom jag själv är av kvinnokön så känner jag att jag kan göra det utan att förtrycka.

Kommer man gåendes bakom en kvinna i den här stan och är på väg mot samma dörr så händer följande.
Framförvarande snabbar märkbart på sina steg så att hon får ett avstånd på minst fyra meter till bakomvarande.
Därefter tar hon tag i handtaget och öppnar dörren minimalt, precis så mycket så att hon själv lyckas klämma in sin lekamen. När dörren går igen bakom henne sneglar hon lite snett bakåt för att försäkra sig om att den som kommer efter får ställa ner sina kassar, lådor, PC-skärmar och dylikt och öppna dörren själv samt efter bästa förmåga kånka sig igenom dörröppningen utan hjälp.
Extra njutningsfullt verkar det vara om det, som på Brinken, handlar om dubbeldörrar så att de kan få jävlas riktigt ordentligt.
Sista momentet är flykten. Efter avslutat verk så trippar de på snabbare än en 100 meterslöpare, oavsett klackhöjd.
För att slippa höra svordomarna från den som utsätts för attentatet?
För att de inser att de gör fel?
Ska man jävlas med andra kan man väl stå för det!!?

Min vän Anna kan intyga att detta stämmer då vi häromdagen, efter ett besök på färgaffären kom kånkandes med händerna fulla med målarfärg, tapetlim och tapetlådor.
Kvinnan före oss gjorde precis som ovan och jo, vi svor, högt.

Nej, skärpning säger jag bara!
Håll upp dörren för den som kommer bakom!

Nu är det sovdags, Stieg Larssons nya bok är inköpt men den får inte läsas förrän flytten är klar.
Har man väl börjat kan man inte sluta. :-)
Men den som väntar på nått gott...

Gonatt!
/Maria
Dagens Googleträff: "resa + höga kusten + tonåring"
... vad var tanken med den sökningen - egentligen?

Roomservice Dag 1

Så var det dags igen, för lägenhetsrenovering.
Denna gång i Mickes nyinköpta 3:a på Bladgatan.
Det kommer att bli hur fint som helst.
Nymålade tak, omtapetsering, nya golv i svårbestämt träslag (tror att vi kom fram till att det var ädelkastanj - hur som helst, skitsnyggt) samt nya vitvaror.
Ja, vad ska man säga, den här lägenheten kommer att bli... The Shit!

Det bästa med att få vara med och hjälpa till i ett sånt här projekt är ändå den underbara fysiska tröttheten.
En trötthet man aldrig - hur mycket man än försöker - kan frambringa av stillasittande datorarbete.
I kväll har vi tvättat och målat tak (det gick från brunsvart till smörgult till smutsvitt och slutligen bländvitt), Micke har tagit bort lister, klämt sig på hammaren och stundtals utstött ett och annat könsord och Håkan har rivit tapet och spacklat kök och vardagsrum.

I morgon fortsätter projektet med tapetsering av kök och målning av vardagsrum.
Men nu är jag trött, så underbart härligt görasketatrött.
:-D

Zzzzzzz....
/Maria

Är det du eller jag som låter?

Med kommunen som arbetsgivare har man förmånen att jobba halvdag dag före röd dag. Halvdagen blev dock något lång, men vid halv tre var jag hemma och tvärvilade i soffan en stund med katt och bok.

Det var då det började...
Ljudet!
Det lät ungefär som om grannen ovanpå välte runt en gigantisk stenbumling i köket... eller att en mycket tung möbel föll ner från ett par decimeters höjd.
EN duns kan man ju vänta sig, om t.ex. ett vitrinskåp välter eller ett köksbord rasar ihop.
Men ljudet återkom, med jämna intervaller, UNDER TVÅ TIMMARS TID.

Min fantasi skenade vilt i försök att komma på vad det var som lät.
Var de ovänner och höll på att slå sönder varandra och inredningen?
Var Roomservice där och rev väggarna?
Var Obelix där och spelade kula med sin bautasten?
Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte springa upp och fråga vad de höll på med, alternativt rädda livet på någon som höll på att tas av daga.

Efter ett par timmar som sagt, gick jag ut på vår balkong... eftersom det lät som om ljudet stundtals även kom utifrån.
DÅ inser jag, att jag glömt lägga på haspen på vår lilla balkonggrind.
Grinden stod och slog i -den för Norrland tämligen kraftiga- vinden med en sådan smäll att det skallrade i hela huset.
Med skammens rodnad på mina kinder lade jag skyndsamt på haspen och gick in.

Tyst!
Pinsamt tyst!

Så tacksam jag är nu över att jag inte hann springa upp till grannen och ställa till en scen...
:-D

Sitter just nu och funderar på om jag ska vara glad över att det var en så kort vecka och nu är helg eller ledsen över att helgen är så kort och att jag ska jobba på fredag igen eller glad att fredagen går fort och det då blir helg igen.

Tror jag nöjer mig med att vara glad! :-)

Puss och Kram!

/Maria
Dagens Googleträff: "kletet på morotskaka" (hur f-n kan man söka på det och förvänta sig en vettig träff :-)

Brev

Det regnar i Skellefteå idag.
Man är väl aldrig riktigt nöjd när det regnar, men faktum är att det behövs.
Det har varit torrt länge och jag tycker redan att träd och gräsmattor ser grönare ut.

Idag har vi blivit bjudna på middag hos Håkans mamma.
Lax med romsås, jättegott.

Under middagen kom vi att prata om gamla tider och Gunnel tog fram ett brev hon sparat.
Brevet var daterat 4 juni 1943 och var skrivet med snirklig skrivstil på ett gulnande papper.
Så oerhört fascinerade att få hålla i och läsa något som författats för så många år sedan.
Och så oerhört sorgligt att det mesta av det vi idag skriver till varandra inte kommer att vara tillgängligt för eftervärlden om 60 år.
Dagens unga förälskade utrycker inte sina känslor i handskrivna brev till varandra utan skickar sina kärleksförklaringar i form av mail, sms och annat.
Eller som vår blogg...
1.5 år av dagliga betraktelser och funderingar ur vårt liv.
En dagbok som bara genom en liten serverkrasch kan raderas på nolltid.
För att inte tala om alla foton, alla de kort man tar med sin digitalkamera och som man då och då förbannar sig själv för att man inte skickat till framkallning, som aldrig blir av.

Tänk så många brev, så mycket kommunikation mellan människor idag som bara lever för stunden. Praktiskt och snabbt, men faktiskt... lite sorgligt.

/Maria
Dagens Googleträff: "sunbeam cykel"

Ja må jag leva...

Så var man då 32.
30-årskrisen är inte längre ett faktum, den är över.
Men, man är inte äldre än man gör sig.
Så... med tanke på att jag spenderat min födelsedag säng-/soffliggande i förkylning så är väl min uppskattade ålder ca 73.

Nåväl. Har iallafall läst ut Gentlemen (äntligen).
514 sidor som tog väldigt lång tid att arbeta sig igenom.
Boken var absolut inte dålig, men den gick bara inte att läsa fort.
Bra bok faktiskt... men jag avvaktar nog med Gangsters, efterföljaren.
Även om jag vet att jag bara måste läsa även den för att få veta hur det går.

Nästa bok blir Läckbergs nya verk, Tyskungen.
Den kommer att gå fort att läsa, så den blir snart ledig Anna ;-)

För övrigt har vi lånekatten på besök vilket innebär en del ommöblering av detaljer i lägenheten.
Hon har någon slags inredningsnojja att allt som ligger löst på bord och hyllor ska ligga på golvet.
Allt från lampor, böcker, fjärrkontroller och vattenglas(!)

Nu är det sovdags.
Får se om det blir jobb i morgon.

Godnatt!

/Maria
Dagens Googleträff: "parkeringsböter lapp"

Självklarheter

Tror att jag i ett tidigare inlägg nämnt något om den smått irriterande övertydlighet som råder i vissa bruksanvisningar och varningstexter för en del produkter.
Att förtäring av symaskinsnålar kan leda till dödsfall etc.

Men Håkan hittade denna lilla instruktion på tvättrådslappen på sin nya t-shirt och detta tar nästan priset:

/Maria

Teknikens under

Idag är en annan dag, som jag skrev igår.
Och mycket riktigt. En lång natts sömn, en lagom arbetsdag och jag har skakat hand med mig själv igen.

Som min vän Louise har som titel på sin blogg:
"Livet går upp och ner och ibland blir man bajsnödig".
Så sant så!! :-)

Arbetsdagen då.
Under en längre tid har jag har haft ett problem med vår backuplösning.
Efter åtskilliga mailkonversationer i olika instanser med Symantec i USA hade vi kommit överens om att de idag skulle koppla upp sig och få se hur problemet yttrade sig.
Bara att hitta en tid var ganska komplicerat, en kontorstid som passade USA, Sverige och Indien samtidigt.
12:30 fick det bli. Tidig morgon för amerikanen, sen eftermiddag för indiern och lunchtid för mig.
Killen från USA ringde upp, angav en kod och vips hade jag två personer från olika delar av världen tittandes på min dator och två servrar.
Hade jag velat hade de även kunnat ta kontroll över datorn och servrarna och fått härja fritt, men det fick de inte. Paraonid som jag är. Jag styrde och de fick titta på.
Jag vet, som IT-tekniker har jag kanske inte rätt att bli imponerad av WebEx-sessioner, men det är jag... och jag står för det.

Samtalet varade i två timmar och gick till på följande sätt:
Indiern sa vad som skulle göras. Joe, amerikanen, frågade 1-5 gånger om han kunde repetera för att han inte förstod och efter det översatte Joe till begriplig engelska så att jag kunde göra det de ville.
Ungefär var tionde minut ljöd något som lät ungefär som ett krigslarm som var så frenetiskt högt att jag fick kasta av mig mitt headset för att sedan återuppta konversationen.
Alla tre upplevde samma sak och fan vet vad det var som hände.
Efter en timme kom det in ytterligare en kacklade indier till sessionen och jag satt mest och log.
Engelska med indisk brytning kan vara oerhört underhållande :-)
De fick en hel bunt med loggar och dumpar med sig och skulle ägna helgen åt att försöka lösa problemet.
Vi får väl se...

For därefter hem för att varva ner och ladda om inför ett lite lagom ångestfyllt jobb att montera in lite hårdvara i en hyffsat kritisk server.
Erika mötte upp i serverhallen och jobbet gick galant.
Erika är den ultimata driftteknikern och det grämer mig att hon ska vara mammaledig till hösten. Men så är det... och hon kommer ju tillbaka.

Nu sitter jag här och känner mig nöjd med dagen.
Håkan jobbar kväll men just nu känns det helt okej att vara ensam med jag.

Hoppas att det går bra för dig gubben.
Ses sen.
Puss!

/Maria

p.s. Tänkte att lite då och då presentera dagens Google-träff.
Dvs. en av de sökningar som (konstigt nog) givit träff på vår blogg. Så;
Dagens Google-träff: "äldre faller ihop med kramper?"

Dålig tjej :-/

Groucho Marx ska en gång ha svarat på frågan om ett klubbmedlemskap:
"Nej, jag vill absolut inte vara med i en klubb som släpper in en sån som mig".

Hade inte kunnat sagt det bättre själv!

Jag har inte skrivit på ett tag.
Till att börja med av ren lathet, inspirationsbrist och nu slutligen för att jag är mitt inne i en ömklig kris med mig själv.
Har skrivit om det förr och jo, det blir bara så ibland.
Att jag inte står ut med mitt eget sällskap.
Hade jag bara kunnat hade jag lämnat mitt patetiska jag hemma nu och gått ut på en välgörande promenad, gjort något roligt eller bara fått vara ifred.
Det enda som går att göra åt eländet nu är att försöka somna ifrån mig... och det fungerar ju bra, när man väl somnar.

När det är som värst så är det inte tala om lite taskig självkänsla eller jantelag.
Nej, här pratar vi skoningslöst självförakt.
Ältandet finner inga gränser och tär på min stackars lilla mage som även den hade kunnat göra vad som helst för en transplantation till en vettigare kropp.
Idag hade jag egentligen behövt stanna hemma pga. magontet, men orkade inte vara ensam med mitt eget sällskap.
Patetiskt!!

Nåväl, jag vet att det går över.
Snart har man grävt sig till botten av alla skuldkänslor och väl där nere finns bara ett håll att ta vägen... upp!!
För att kunna bli omtyckt och accepterad av andra måste man börja tycka om och acceptera sig själv. Så är det och det vet jag.
Det gäller bara att ducka för den äckliga panikångesten som har knackat på och vill krypa till kojs i min hjärna.

Dagens prestation har iallafall varit en hel hög med gofika som jag ska lämna till stallet på lördag till försäljning under dressyrtävlingen.
En bra grej... jodå.

Och i morgon är en annan dag. :-)

/Maria

Som sagt...

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag i ett inlägg den första april påstod att jag aldrig varit orolig beträffande Skellefteå AIKs framgång i Kvalserien.

Nu har de tagit mig på orden och börjat sälja en t-shirt med den texten :)

Men nejdå, jag tror inte att det är min förtjänst...

Men jag var först!!!

/ Håkan

Snart helg.

Använder fikarasten på jobbet till ett snabbt blogginlägg.
Fy på mig...
Ikväll ska vår grupp på jobbet åka till Österjörn och ha lite get-together med mat
och andra upptåg.
Bör bli trevligt. Det brukar det bli.
Maria ska istället ut och rocka loss till Midnight Soul Band med några tjejkompisar.
Bör bli trevligt. Det brukar det bli.
Och imorgon åker vi till Sundsvall för att hälsa på Linus och Tove.
Kommer att bli trevligt. Det är det alltid.

/ Håkan

3 coola tjejer och Lilla Fjant

Två kvällar på hästryggen = Aningen öm i rumpan.
Fick följa med Annas syster Sofia till stallet på Brönet idag.
Vi red ut och hästen jag red på var ett nordsvenskt sto, med en fysisk ålder på 22 och en mental ålder på 4.

Alltså 3 coola tjejer i chaps på hästar med westernsadel som travade mjukt i värsta Macahanstil och så jag... klassiskt nördigt ridskoleklädd på en häst som travade på i trumpinnetempo.

Men kul var det :-D

/Maria

Avspänning

Av olika anledningar har Maria lagt händerna på en cd med lite "mental coachning".
Eftersom jag är en sambo som är med på det mesta som hon utsätter sig för så kände jag att även jag ville testa hur det fungerar.
Lade mig väl tillrätta på sängen och lyssnade på det första spåret "Avspänning", en skapelse på 10-15 minuter med ljuv havsvågsmusik och en behaglig röst som guidar en in i avslappningens förlovade värld.
Och det funkade!

När man var som mest inne i avslappningsfasen så lovar jag att den enda punkt i min kropp som jag kände fanns på plats, och hade någon form av tyngd mer än luft, var en punkt ungefär fem centimeter in och under naveln.
Märklig känsla.
Men skön...

Ska absolut testas igen.

/ Håkan

Slapparhelg

De som känner oss närmare vet att vi ibland har svårt för att ägna oss åt det där med att "göra ingenting". Men de helger då vi verkligen inte gör någonting är ganska sköna, när de väl infaller.

För det första har det varit ett underbart vårväder.
Visserligen inte den högsommarvärme som varit nere i trakterna där jag är född och uppväxt, men om man jämför Skelleftevädret den 15 april kl. 14:00 i år med samma tid förra året så är det skrämmande 15 graders skillnad(!)

Under helgen har vi som sagt inte gjort många knop överhuvudtaget. Vi har cyklat omkring i sakta mak genom stan, köpt oss en glass, invigt vår uteplats med var sitt glas vin och tittat på en överlycklig katt som jagat flugor. Pratat, umgåtts och bara njutit av varandras sällskap.
Fast det är klart, lite småpyssel blev det förståss. Håkan tvättade bilen och satte på sommardäcken och sedan hjälptes vi åt att städa bilen invändigt.
Ett starkt vårtecken det där med sommardäck.

Nu inväntar vi bara årets sista snöstorm... den brukar komma strax efter sulbytet.

Jag gjorde dessutom en arbetsinsats för en granne som hade problem med datorn. Det är skönt med datorfel man hittar direkt utan längre felsökning.
På den tiden jag jobbade som datorbyggare kunde jag allt om moderkort, grafikkort och drivrutiner. Men efter att ha jobbat som system/servertekniker under snart 9 år så har jag tappat mycket kunskap om PC-teknik.
Detta gör att jag alltid får lite ångest då någon vill ha hjälp med sin dator.

För er som inte vet, så innebär det där med att "jobba med data" (citat: Masjävlar) inte att man kan allt inom området.
Ibland kan det faktiskt vara likställt med att be en psykolog genomföra hjärnkirurgi.
Men som sagt, grannens problem var lättlöst. Skärmen hade blåstick och felet berodde på att en pigg i skärmkontakten böjt sig. Fixat på 2 minuter, grannen blev glad och jag kunde pusta ut.
Hade det varit vad som helst annat problem hade jag ringt dig Anna... bara så du vet. :-)

/Maria

Lilla Tass!

Det är fredag.
Vad kan man säga.
Skönt, fredag är skönt.

I går tänkte vi utöka vår kattvaktspotential.
Håkans syster har skaffat katt och vi tänkte att det kunde vara lämpligt att låta djuren få träffas innan deras lilla katthona blivit för stor.

Sagt och gjort, vi tog med den lilla varelsen i kattburen och ställde ner densamma på golvet i hallen.
Zelda gick glatt fram till buren i tron att katten därinne var hennes älskade syster.
Men efter 2 sekunder, då hon upptäckte att så inte var fallet backade hon bak en smula, blåste upp sig till dubbel storlek och visade sedan upp sitt absolut värstaste elakhetshumör.

Den stackars lilla lånekatten vågade inte ens gå ut ur buren och efter en timme fick hon åka hem.
Skit!
Vår katt är bortskämd och helt tydligt accepteras bara tre saker i hela världen.

Lillasyster!

Morötter!
och örtte!

Men hon är söt, vårt lilla djur. :-)

Kram och trevlig helg.
/Maria

Besiktning

Jahaja.
I och med att man fyller femtio (40+10) år så får man ett erbjudande om att göra
en hälsokontroll. Eller erbjudande och erbjudande, man får ju såklart betala den, det
finns ju vissa gränser för landstingets frikostighet.
Så det har jag gjort idag.
Till alla som eventuellt känt oro för herr Johanssons fysiska tillstånd kan jag då
meddela de lugnande nyheterna att jag är frisk som en nötkärna.
Vad en nötkärnas välmåga har att göra med en människas välbefinnande
har jag iofs aldrig förstått, men det är ju så det gamla talesättet lyder.

Ett moment som ska göras under kontrollen är att man ska dricka en sockerlösning
och två timmar senare ska man mäta att kroppen lyckats ta hand om den inmundigade
sockermängden på ett bra och godkänt sätt.
Just detta sockerlösningsdrickande har jag hört smärre skräckhistorier om, att det skulle vara oerhört äckligt att peta i sig denna stora mängd sötsliskig vätska utan att kräkas.
Men men, så farligt var det inte, dels var det ju bara några deciliter, och när man nattfastat känns det helt okej att få i sig lite näring.

Om nu jag fått papper på att jag mår rätt ok, så är läget något sämre för Maria.
Hennes magbesvär vill inte ge med sig, och idag har inte varit nå'n av de bättre dagarna.
Vi får hoppas att det ordnar upp sig...

/ Håkan

Glad Påsk allihop!

Matmässigt har påsken varit tämligen otraditionell.
Var sitt ägg till frukost.
Men till middag åt vi kyckling och ja, pappas kommentar säger allt.
"Tja, varför inte... man kan väl lika gärna äta kycklingen efter den dött likaväl som man äter den innan den blivit född."

Påsken har för övrigt bestått av köksrenovering.
Extreme kitchen makeover hos vår vän Anna.
Roligt att få pyssla på med lite målning och tapetsering.
Om inte annat mättar det pysselbehovet något så att vi kanske inte behöver byta lägenhet riktigt än.

Vet inte vad det beror på... kanske är det det stillasittande datajobb man har.
Men att ha huvudbry om man ska måla det ena före det andra, göra si eller så med tapeterna får mig att må bra.
Att få komma hem efter en lång dags slit med pensel, roller och tapetvåder, ta en dusch och försöka skrapa bort oljefärgen på händer och armar ger en skön känsla av vällust.
Jag avundas de som har det som yrke.
De som slipper ha huvudbry om huruvida ett musklick kan komma att innebära att 3000 användare inte kan sköta sitt arbete under ett antal timmar.

Trött i kroppen nu, lite bokläsning och sedan en natt med tung sömn.
Gonatt!

/Maria

Bokinlägg

Det har inte blivit så tätt med bloggandet senaste tiden, men jag är inne i ett bokläsarstim och ägnar därför detta blogginlägg till lite bokrecensioner.
Så ni som tråkas av sånt kan sluta läsa här ;-)

Har nyss läst ut (kämpat mig igenom) Snabba Cash av Jens Lapidus.
Bra, jovisst, men jag har svårt för böcker där alla karaktärer mer eller mindre är osympatiska kräk.
Där det inte finns någon god sida att luta sig mot.
Böcker där man mer eller mindre undermedvetet tvingas till sympati för det moraliskt felaktiga.
Boken handlar om Stockholms undre värd - Knark, trafficing, mord och total brist på moraliska spärrar. Allt för pengar, pengar och hämnd.
Dock skapades ingen sympati hos mig för någon av karaktärerna i boken, den var bara mörk... mörk och tragisk.
Men det var i och för sig annorlunda att läsa en bok som inte handlade om en hypokondrisk, nära pensionen, halvfet polis som löser mord.
Mordet på Harriet Krohn (Karin Fossum) som jag läste förra sommaren var däremot värre.
När man läser och tänker "Hoppas mördaren kommer undan", blir man svart i hjärtat.

Parallellt med Snabba Cash har jag lyssnat till Människa utan hund, av Håkan Nesser.
Spännande mordgåta av typ 1a. Den har allt en kriminalroman ska ha.
Tragisk familj med svarta hemligheter, svårlösta mord och en stereotyp kriminalinspektör som för samtal med Gud och delar ut existenspoäng beroende på om hans böner slår in eller inte.
Att gå till och från jobbet blev ett nöje med inspektör Gunnar Barbarotti i öronen.
Hörböcker är ett trevligt komplement till pappersböcker som jag nog ändå föredrar.

Igår fick jag låna en bok av min chef.
Hade tänkt köpa den själv på bokrean, men kom för sent.
Svinalängorna av Susanna Alakoski.
Jag läste och grinade, läste och grinade och gav inte upp förrän boken var slut.
Vissa böcker är bara sådana, man bara måste läsa klart dem direkt.
Som en film...för att få veta hur det går.

Boken handlar om en 7-årig flicka som med sin familj flyttar från Finland till Skåne, till nybyggda hyreshus som kallas "Svinalängorna".
Det är 70-tal, det är fattigdom, det är svek, svordomar, knytnävar och det sups å det grövsta.
Hon beskriver sin barndom i helvetet, men lyckas ändå göra det med viss värme, kärlek och konstigt nog, humor.
En beskrivning av ett barn som berövas sin barndom, axlar ansvaret och bär skulden.
Men även en beskrivning av omgivningens vuxna (magistern) som finns där då föräldrarna sviker samt den starka vänskap som växer fram hos de tre flickor i kvarteret som alla delar samma typ av helvete.
Jag förutsätter att det hon skriver är självupplevt, allt annat skulle förvåna mig, eftersom hon gör det med en sådan grym inlevelse.
Kort sagt, klart läsvärd bok.

Nästa bok på läslistan är även den en lånad bok. Gentlemen, av Klas Östergren.
Har inte läst så mycket ännu, men jag njuter redan.
En "långsam" bok.
Motsatsen till Svinalängorna...
Det känns som om varje mening i boken är genomtänkt och formulerad med kärlek till det svenska språket och den går helt enkelt inte att läsa fort.
Eller vad sägs om detta exempel:
"Hotet om brutal förändring är ju ett grundläggande villkor för den mänskliga existensen och så pass ofta som hotet blir verklighet kan man med all rätt kalla denna existens för i grunden tragisk. Detta skulle snart stå klart för mig personligen, med all önskvärd tydlighet."

Snart börjar Lost, detta ska ses. Håkan vill ha kvällsmacka, det ska han få.
Kram!

/Maria

Jag var aldrig orolig

Har nämligen hela tiden trott att Skellefteå AIK skulle klara av Kvalserien utan problem.

Även om man inte har glänst spelmässigt så har man spelat säkert defensivt och släppt in minst mål av kvalserielagen och bara förlorat en av de 10 matcherna.

Starkt jobbat.

Det är aldrig lätt att som elitserielag hamna i denna serie, som utan tvekan ÄR fylld av kval, och med den press som är klara av det på det sätt man gjort.

Ett grattis också till Södertälje som knep den andra platsen. Ett anrikt lag som jag faktiskt unnar elitserieplatsen. Att Malmö åkte ner i Allsvenskan rör mig inte i ryggen. Där kan de gott hållas några år. Av skånelagen håller nog de flesta skelleftesupportrar faktiskt på Rögle, som känns som ett genuinare lag än vad Malmö gör.

En eloge också till Björklöven som gjort ett starkare intryck än vad jag trodde att de skulle mäkta med.

Att Leksand inte gick upp i år ser jag inte som nå'n katastrof för dem. Om jag förstått saker och ting rätt, så har de en flerårsplan, och hade väl inte räknat att ta steget upp i år. De får fler chanser och blir säkert farliga nästa år.

Så Ulf och Christer, det blir matcher för norrlands AIK mot Brynäs även nästa säsong!

Härligt!!

/ Håkan

Surdegslista 1.0

Efter dagens hemkomst invigde vi balkongen, katten och jag.
Där är kvällsol och idag var det gott om den varan.
Satt i linne med katten i knäet, läste och kunde inte ha det bättre.
"Nog blir det bakslag", det säger alla erfarna norrlänningar.
Men fram till nästa snöoväder är det skönt att njuta av solen.

Jag är, och har alltid varit, en listskrivande människa.
Inför resor skrivs listor på saker som ska packas, inför handling skrivs inköpslistor och på jobbet har jag mina att-göra-listor, i Outlook, i SharePoint samt i ett vanligt hederligt spiralblock.
Utan listor glöms saker bort, faller mellan stolarna och tenderar att bli sk. surdegar.
Surdegar är arbetsuppgifter som är tråkiga, komplicerade, för dyra eller bara onödiga så att de mer eller mindre med avsikt ständigt får lägsta prioritet.

Men just nu har jag ett antal surdegar som verkligen behöver åtgärdas.
Dessa saker verkar aldrig bli gjorda och därför skriver jag här en lista, på saker som måste tas tag i. Möjligtvis kan ni som känner mig sparka mig i röven och påminna mig med jämna mellanrum så att det blir gjort.

- Boka tid hos tandläkaren. (Misstänker hål i en tand sedan... eehrm, julas.)
- Boka tid hos naprapat. (Höften är sned igen, vilket inte gör så ont men som ger den lustiga effekten att jag har problem med att få hästen i höger galopp.)
- Pensionssparande. (Jag blir kräkless vid blotta tanken. Tänkte börja vid 25 och sedan bara åren gick.)
- Fylla i och lämna in blanketten till kommunen så att vi kan parkera gratis med vår etanolbil.
- Ringa Computer Sweden och fråga varför vi varje gång får två exemplar av tidningen. (Håkans uppgift, det är hans tidning)
- Boka tid hos frisören. (ojojoj, skulle varit gjort för länge sedan)
- Köpa vårkläder. (se tidigare inlägg, inga vidare kommentarer)
- Sätta ut köksbordet på Blocket.
- Se klart Sopranos, säsong 1 och 2 (serieboxar som man inte lånar utan äger, blir oftast liggande).
- Plantera om blommorna (missade detta förra året, och året före det, så det börjar bli dags).

Ja, det var det - Det finns säkert fler saker men jag börjar så här.

Nu ska Håkan se fotboll och jag ska se Lost.

/Maria