Jag tycker mig märka en viss trend när det gäller mitt och Marias skrivande i bloggen. Hon skriver trevliga och roliga betraktelser som man läser med ett leende (i alla fall jag), medan jag står för den lite mer magsura delen av tangentknappandet.
Må så vara. Och det blir inte mycket bättre den här gången, så ni som älskar Filip och Fredrik kan sluta läsa nu.
För här ska det sågas.
Hur två ändå rätt begåvade och till viss del nyskapande medieprofiler som gjort ganska bra saker som High Chaparall och Grattis Världen, kan få göra så'n värdelös skit som 100 Höjdare övergår mitt förstånd!
Jag menar kom igen, sitta och prata om absolut ingenting till klipp från gamla TV-program eller obskyra snuttar de hittat på internet är ju en smärre skandal. För det första är klippen inte roliga, och när sedan de och deras gäster inser att, Nä, det där var ju inte så kul, så gäller det att försöka prata sig till nå't roligt clou på inslaget. Brukar väl gå så där, tycker jag.
Och se'n har vi deras gäster... Ibland känns det som en grabbfilmskväll för inbördes beundran. De få program som de haft en kvinnlig gäst är OERHÖRT lätt räknade. Känns lite unket.
Nä, skicka ut grabbarna på uppdrag runt om i Sverige eller ute i världen.
Då händer det nå't.
Då blir det lite dynamik i deras möten med människor och företeelser.
I en studio med fåtöljer som i 100 Höjdare blir det bara dåligt.
Som sagt: Lätta på börsen och låt grabbarna slita lite på flygplansfåtöljerna.
Då kanske det blir ett program av det hela som jag kan tänka mig att titta på.
Go'natt på er.
/ Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar