Alltså, så här är det:
Man kan gnälla över mycket. Bensinskatt, vägtullar, stickiga tröjor och smulor i sängen. Till exempel.
Sedan finns det en sak som även jag suckat åt emellanåt: Radio/TV-licensen.
Men. Jag har ändrat mig.
Om man egentligen tänker efter lite så sprids det i reklam-TV kanalerna en oerhörd massa oväsentligt trams, som inte direkt lämnar några djupare spår i ens själsliv.
Okej, det finns en och annan serie som inte går av för hackor (tänk Lost, Prison Break o dyl).
Men på det stora hela. Vad visar de? Suck...
På SVT, å andra sidan, finns det en helt annan dimension på sina håll.
Och om de inte hade licenspengarna, hur skulle de då kunna visa program där folk faktiskt sitter ner och pratar? Länge! Om saker som faktiskt berör. Som analyserar. Som inte måste flasha och flimra hela tiden.
Jag kan någonstans förstå att reklamkanalerna inte vågar göra det. De måste ju "nå sin publik" och sälja in produkten hos annonsköpana. Och då kanske de känner att det måste glimra på ytan för att tittare/annonsörer ska tro att de har något att förmedla.
Jag vet inte.
Jag har mer och mer börjat övergå till SVTs programutbud.
Det känns (oftast) mer genuint. Dessutom slipper man reklampauserna.
Prova. Ge SVT en chans.
Eller så beror allt jag försöker säga här ovan bara på att jag blivit gammal...
Dessutom gillar jag P4 på radion.
Sådetså.
/ Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar