Jag vill börja med att be om ursäkt för att mina senaste inlägg är enformiga och bara handlar om snus, eller frånvaro av snus.
Men för tillfället är det just detta I-landsproblem som är det primära i mitt liv.
För er renlevnadsmänniskor som aldrig haft någon last att vara beroende av och således inte heller något att kunna sluta med, så kan jag bara säga: GRATTIS!
Tillvaron efter att ha sluta snusa går i olika stadier.
I går, de första timmarna, var jag mest sur och lättirriterad. När kvällen närmade sig kom jag in i någon slags förnekelsefas. Denna fas var väldigt farlig eftersom jag just då inte kunde komma på en enda vettig anledning till att sluta snusa.
När jag väl tagit mig igenom det blev jag mest ledsen och tyckte synd om mig själv.
Detta löste jag med att sova bort några timmar av kvällen.
Idag har jag glidit in i någon slags primitiv överlevnadsfas. Jag ser mig omkring och funderar på vad som skulle kunna fungera som alternativ att ha under läppen.
Blomjord, kaffesump, köttfärs, knaperstekt bacon..... När jag kom på mig själv att drömmande stå och titta på innehållet i kattlådan slog det mig.
Jag lider av abstinens, kraftig abstinens.
I morgon kommer eldprovet. Att jobba utan snus!
Förra gången jag slutade snusa blev det min fallgrop. Satt ihop med en kollega och försökte lösa en arbetsuppgift, okoncentrerad och förtvivlad. Han såg vad som behövdes, öppnade sin dosa och sa: "Ta en snus och bli som folk".
Som att hålla fram en Frasse-burgare till en svältande!
Så, jag ska göra mitt bästa i morgon. Försöka vara stark!
Men, det är aldrig för sent att ge upp! :-)
/Maria, många timmar utan snus
1 kommentar:
när jag slutade snusa var det konstigaste att jag inte kunde sova. vaknade mitt i natten och var helt pigg.
Skicka en kommentar