18 september 2006

En blygsam valkommentar

Jaha ja... Så har Sverige valt och resultatet är klart.
Det blir en borgerlig regering.
Det är väl lika bra att man kryper ut ur garderoben och erkänner: Jag röstade INTE på Alliansen.
Det ska förvisso bli intressant att se hur de ror de kommande fyra åren iland, det sticker jag inte under stol med. Med de löften de gett har de ju en hel del att leva upp till. Och för all del, de kan väl gott få chansen att visa vad de går för.
OM de, med sina åtgärder, lyckas att öka antalet människor i arbete och iom detta minska arbetslösheten, så ska jag vara den första att gratulera dem.
Jobb är nämligen viktigt.

Vad jag däremot stör mig på är de folk som röstat på Moderaterna "för att Reinfeldt ser så trevlig ut", eller på KD för att Hägglund "har humor", eller på Centern för att "Maud verkar så käck". Har man resonerat så har man missat hela grejen. Ett parti och dess åsikter styrs inte av en person, de är bara ansiktet utåt.

Jag hoppas innerligt att Alliansen lyckas med det de föresatt sig, utan att alltför många människor kommer i kläm. Vissa av de kommentarer de gett direkt eller indirekt borde göra en del nervösa. När Center-Maud får frågan vad en gift kvinna i t ex någon inlandsort ska göra om hon blir arbetslös, och inte vill flytta från sin man för att få jobb på någon ort 30 mil hemifrån, så har Maud den självklara lösningen: "Hon får väl starta eget!" Jag frågar mig om det känns som en tröst för den som just blivit av med jobbet.

Eller ni därute som kanske har någon äldre släkting 55+ som slitit ut sig i jobbet och därför fått sjukpension eller något sådant. Och denne helt plötsligt inser att pengarna inte kommer att räcka. För honom/henne har Reinfeldt lösningen: "Alla kan säkert jobba i alla fall någon timme per dag".
Men VEM ska/vill anställa denna utslitna människa? Det får vi inte veta.

Det må vara så att det finns personer som "utnyttjar systemet" idag. Är "hemma för vård av barn" men jobbar ändå, svartjobbar under falsk sjukskrivning, skriver sig på annan ort än den man egentligen bor på för att få skatteavdrag osv osv. Det betvivlar jag inte. Och inte heller försvarar jag det. Men det känns som att det här landet kan bli lite hårdare framöver. Och jag kan bara hoppas att inte jag eller någon jag känner drabbas av det oförskyllt.

Sedan har vi det här med miljön. Det ÄR ett växande globalt problem och jag är lite osäker på vad Alliansen vill bidra med i den här frågan.

Det här inlägget kanske blev negativt i överkant, och jag hoppas innerligt att jag har fel...

Vi fick i alla fall egen socialdemokratisk majoritet i vår kommun. Det känns trots allt tryggt. För här har de skött sig riktigt bra, och kommunen går på tillväxt.

Nåväl, om fyra år får vi utvärdera.

/ Håkan

Inga kommentarer: