Inrikesplan, näsa i vägen och snibben

Att flyga när man bor i Norrland är oftast ett nödvändigt ont.
Om man inte har oerhört gott om tid och kan tänka sig att färdas på marken med tåg, buss eller bil för att ta sig söderut.
Jag är inte direkt flygrädd och SAS-planet hem var ganska stort och kändes tryggt.
Däremot har jag lite svårare för Skyways små plan, eller närmare bestämt bussar med en elvisp på vardera sida.

Oron börjar direkt man har satt sig, när motorerna (elvisparna) varvas upp och flygvärdinnan ska ha säkerhetsgenomgång.
Det låter ungefär såhär:
Nö blö bli bla... säkerhetsblö blö... nö blä bla bla blu blu... flytväbläblä.... blö bleh nö sö blö...
Dränkt av motorernas:
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
Lyckligtvis har man redan hört instruktionerna till förbannelse, de sitter i ryggmärgen, så att man vet precis hur man ska bete sig för att överleva när piloten lyckats landa i en sjö (träsk eller myr) mellan Skellefteå och Stockholm.

Efter halva resan skakade det en del och för att undvika panik försökte jag dränka oron med distraherande tankar.
Men då kom den.
Den där tanken som jag avskyr...
Det var min Lillasyster som gav mig den från början och i övrigt det enda ondskefulla hon gjort i hela sitt liv.
Här lägger jag in en varning och en uppmaning att sluta läsa - om ni inte vill drabbas av denna förbannelse.

Inte det...
Så skyll er då själva!

Det var en kväll för länge sedan, i Uddevalla. Vi satt i min lägenhet och drack te och småpratade om allt möjligt då hon kläckte ur sig ungefär såhär:
"Har du tänkt på vilken stor del av synfältet som skyms av din egen näsa...
lite störande om man tänker efter."

Och inte så lite... om man tänker efter.

Så, halva flygresan, på Arlanda Express och promenaden till hotellet var jag gravt störd över att min näsa skymde stora delar av mitt synfält.
Att jag hittade fram överhuvudtaget var ett under.

Nåväl.
Stockholmsvistelsen har varit trevlig. Jag har varit på kurs, hos min morbror uppe i Roslagen, i min mammas föräldrahem på Tyresö och idag, en snabbvisit hos Sophie och Dennis i Eskilstuna.
Men nu är det skönt att vara hemma igen med en lång helg framför sig.
Har just skjutsat Håkan och Anders ut på Club Soda och valet att inte följa dem med ut var inte speciellt svårt.
Ett glas vin i soffan nu och jag kommer att somna sött.

Slutligen vill jag lägga ut en bild.
Ett ganska egendomligt men ändå så självklart sätt för andra att visa att du betyder något alldeles speciellt.
Att du är utvald och unik och även i detta intima rum ska känna dig varmt välkommen...
Lite märkligt, när man tänker efter, egentligen är det ju bara ett bevis på att någon annan, troligtvis efter att de rengjort toaletten, har kladdat på det papper du ska använda för att torka dig på dina mest intima ställen.
Men detta till trots - man blir som glad när man ser den och lite besviken om den saknas.
Så här kommer den - Snibben.
Känn dig utvald!

Puss och kram!
/Maria