Jag är en skam för kvinnosläktet.
I alla fall när det kommer till shopping.
I veckor, ja månader, har jag dragit ut på eländet att köpa nya kläder. Min stackars sambo som troligtvis är kräkless på att se mig traska runt i gamla trasor gör de flesta inköpen men just idag behövde jag köpa kläder som de facto behövde provas innan inköp.
Kläder som inte bara är praktiska att ha i ett stall när man skottar skit utan kläder som passar på mer civiliserade sammankomster, typ fester.
Även om jag gärna skulle vilja så passar det inte att gå på julfest i min favorittröja som jag ärvde(!) 1992 med ett fint märke på bröstet lydande "VL - Operation Mjölkkossan".
Slutade därför lite tidigare idag för att yra runt i stans butiker i jakt på detta nödvändiga ont... kläder.
Jag var trött, jag var svettig, jag var yr och utan att ha inhandlat någonting hamnade jag till slut i kön på Ica med en kexchoklad i mina, av sockersvacka, skakande händer.
Håkan ringde och som tur var kom han till min räddning någonstans nere på en butik som jag nästan aldrig besökt där jag med gråten i halsen stod och ryckte frenetiskt i kjolar som hängde så tätt att när jag lyckades dra loss en från klädställningen medföljde 8 andra kjolar och 10 konstiga toppar och allt rasade ner på golvet.
Alla kjolar var i storlek 46 och jag ville bara gråta.
Den trötta expediten hade just talat om för mig att det bara fanns stora storlekar kvar. AV ALLT!?! 20 olika modeller och bara en storlek. Hur är det möjligt!!?
Håkans lugn gjorde verkan, men inköpen uteblev tills vi 5 minuter innan stängningsdags kastade oss in på en av stans dyraste märkesaffärer.
Emedan undertecknad återigen började virra omkring och med blinda, förtvivlade ögon slita bland galgarna smög Håkan direkt fram och viskade med den vänliga expediten och likt två läkare i vita rockar kom de sedan mot mig med lugnande röster och 10 minuter senare gick jag ut nyekiperad och ohemult mycket pengar fattigare.
Har nu kommit till insikt att jag faktiskt, smärtsamt men sant, är fullständigt invalid vad gäller ämnet shopping.
I fortsättningen får det bli som idag. Jag får bli ledsagad till en butik som jag antar har något jag behöver och be dem plocka fram något som passar.
Det kommer att bli dyrt, men lyckligtvis händer det inte så ofta.
I morgon ska jag köpa skor... ska verkligen bli skitkul.
/Maria
6 kommentarer:
Man får inte tala så sarkastiskt om skor, de kan bli ledsna och börja gråta ;-) .. Jag undrar om vi är från samma planet. Min himmel, ditt helvete. Ropa på mig om du behöver hjälp.
Ägnar max 12 min/år åt klädinköp.
Känner igen mig i din roliga beskrivning. Mycket av det jag har (som inte är mycket när det gäller kläder) har B köpt.
Kanske typiskt hästfolk.
Elisabeth
Anna: Kan ju meddela att jag tillbringade hela lunchen med att hitta ett par svarta stövlar utan resultat TROTS att allt som finns i skoaffärer just nu är just svarta stövlar. Det får bli träskor på fredag.
Broder: Nog är vi släkt alltid ;-)
Elisabeth: Åh vad glad jag blir att höra att jag inte är ensam. Visst är det mycket roligare att shoppa hästprylar än kläder?! :-D
Apselut :)
Vad är det för en fantastisk affär som bara har kläder i min storlek?!
När jag ska köpa kläder har de bara små storlekar:-)
Modemamman (självironi)
Skicka en kommentar