Mot västkusten!

Vi satt hemma här i soffan och spånade om allt och inget och vad vi skulle göra framöver. Hastigt och lustigt bestämde vi oss då för att resa ner till västkusten på försommaren.
Sagt och gjort, ut på internet och kolla avgångar, priser och olika varianter av resande. Till slut blev det tåg på nedresan och flyg på hemresan. Vi kommer till Göteborg mitt på da'n fredagen den andra juni, och åker hem på kvällen tisdagen den sjätte.
Det ska bli skoj. Med lite tur kanske det är nå't litet party som vi kan ansluta till under helgen. Framtiden får utvisa...
/ H&M

Jobbigt

Varför är det alltid så att man (iallafall jag) varje år under perioden mars till maj får en kliande känsla i kroppen som försöker få en att inse att det är dags att byta bil?
Suck, det är bara att stå emot, det är inget som ska prioriteras...
/ H

Jaha...

... det blev som man kunde befara. Artisten är större än låten. Och har man en grundmurad popularitet ute i stugorna så kan man ro hem Melodifestivalen med en dussinschlager.
Nog ordat om detta.
Nu några frågor som inte kräver några svar.
Varför går tjejer så ofta in flera samtidigt på toaletten, när de fått i sig ett par pilsner?
Varför är lösgodiset som blir kvar i slutet sån't man inte tycker om, fast man valt det själv?
Varför är det i 99 fall av 100 kvinnor som figurerar i reklam för tvätt- och rengöringsmedel?
Varför gör man ett så uselt program som 100 procent med Adam Alsing?
Varför är italienska ett så oerhört vackert språk? Och varför har jag inte lärt mig det...

Annars då? Jo, bilen går bra, jämna plågor.
Gonatt!
/ Håkan

Snoozeknappen borde bort!

Veckan är äntligen slut.
Det absolut bästa med helgerna är sovmorgon. Att slippa den där jäkla väckarklockan.
Hela veckan har den stått på 6:00, eftersom ambitionen när jag lägger mig är att vara tidigt på jobbet.
Att jag sedan snoozar till 7:15 och på så sätt missar en dryg timmes välbehövlig djupsömn är minst sagt idiotiskt.

Idag var jag på två seminarium, schemalagda på absolut sämsta tänkbara tid, efter lunch en fredag. Det första gick bra eftersom det var en kollega som höll det och att det var bra, kortfattat och informativt (jo, han är norrlänning).
Men det sista seminariet...
Stackars människa. Hade åkt från Danmark ända upp till Norrland för att presentera "vad det nu var" om brandväggar. Att hans engelska hade den lätt grötiga blandningen av danska och att rösten var monoton och sövande gjorde inte saken bättre.
Ett tag greps jag av oerhörd panik. Dels för att jag höll på att somna (stolen var jättebekväm och ögonlocken var sååå tunga) och dels av rädsla att han, som man kunde råka ut för i skolan, skulle fråga vad just jag ansåg om deras nya funktionalitet i Borderware.
Lyckligtvis gjorde han inte det.
Hoppas att mina kollegor hade bättre behållning av föredraget så att han inte kom förgäves.
Skämmes Maria!

Katten piper och krälar runt på mage men det kommer inte att störa mig ett dugg, jag kommer att sova som en gris!

Nattinatti!
/Maria

Marskatt

Idag fyller dottern, Sophie (eller Sofi som hennes mor och far stavade namnet från början) år. Nu börjar det kännas att man har varit med ett tag när yngsta barnet hunnit bli 22. I vilket fall var vi där med lite presenter och fick trycka i oss ett gigantiskt fika. Säga vad man vill om dottern, men hon är en jäkel på att baka. Till och med tårtan hade hon snott ihop själv, bakat bottnarna och allt. Vi hade också med oss mor, som alltid uppskattar att få komma ut och "ralla" lite. Men hon, min mor alltså, kom ohjälpligt sist i Yatzyn som vi spelade, vilket dock bekymrade henne föga.

För övrigt, om vi nu ska tråka ut er med sjukdomar, så är både jag och Maria bedrövligt mycket förkylda. Snoret står som spön i backen. Så som det verkar blir det en mycket lugn helg med filtar, snytpapper och platt-teve. Vi snodde åt oss några DVDs innan vi åkte från Sophie och Dennis.

Dessutom, till råga på allt, så kryper Zelda ( katten alltså) omkring på golvet och gnyr hela tiden med baken upp i luften. Tydligen har hon hamnat i löpen och väntar hela tiden på att någon pilsk katthanne ska komma och betäcka henne. Tyvärr för henne så kommer detta inte att hända. Är man en renodlad innekatt så är oddsen för en herdestund ganska höga. Nåja, vi får väl stå ut några dagar så går det väl över.

Haenbrafredagkvällpåer!
/ Håkan

Rumpont och Björnlim

Jag har ont i ryggen/rumpan/benet.
Pga. extrem inaktivitet och total frånvaro av muskler har något i min höft halkat snett.
Efter denna snedhalkning händer då och då under tiden jag går att det plötsligt hugger till i ryggslutet på mig. Det gör så in i bänken ont så att benet far upp automatiskt och jag måste tvärstanna tills sätesmuskeln slutat krampa.
Om någon såg mig promenera till jobbet idag måste de trott att jag var på väg till "The Ministry of Silly Walks".

Ska försöka få tid hos naprapaten jag brukar gå till, "Kroppen" som han kallas.
Men det kan vara svårt att få komma dit nu eftersom han antagligen har fullt upp med sin huvudsysselsättning så här års, att massera vältränade hockeykillar i Skellefteå AIK.
Dessutom är det så förnedrande att visa upp sin förfallande lekamen för någon som vet hur människokroppen egentligen SKA se ut.
Men, även om jag har ett stillasittande jobb så måste jag ju åtminstone kunna ta mig till och från det, så jag ska ringa i morgon, så får det bli.

Hittade ovanstående bild av Jan Bergquist i barnprogrammet "Kroppen". :-)
Blev med ens oerhört nostalgisk och full av barndomsminnen.
Underbar sida för er födda på 70-talet Nostalgi.

Vad hände förresten med björnlimmet?
Den lilla gröna burken med röd sked, att klistra fast Josef, Maria och kameler med på kyrkans barntimmar.
Finns det björnlim numera, eller fick de sluta tillverka det eftersom det luktade så gott så att barnen åt upp det?
Varför gör man inte barnmat med björnlimssmak?

Nu blir jag serverad kvällsmat.
Jag är pinsamt bortskämd.

/Maria

Carola

Bara ett litet kort inlägg om melodifestivalsdeltävlingen i lördags.
Hade nå'n annan än Carola sjungit "Evighet" hade det pekoralet knappast ens gått till andra chansen. Hon är ju som en parodi på sig själv. Trogna fans har hon dock. Och visst kan kvinnan sjunga, men ändå... låten i sig var inte bra. Tycker jag.
/ Håkan

Små äckliga flygplan

Con Air-dramat som hände i Umeå idag har gett mig ännu en anledning att hata små äckliga inrikesplan.
Känslan av att sätta sig i en liten plåtbuss som skakar sig upp 10 000 meter ovan mark gör mig bara mer och mer nervös.
Men, bor man en massa mil från familj och vänner har man inte så mycket att välja på.
Om man inte vill åka tåg i 15-17 timmar, med kupéer som luktar gammal raggsocka och som såg sina bästa dagar under tidigt 70-tal.
Jag vet att flygolyckor är betydligt ovanligare än att krocka med bilen, men flygvärdinnornas frenetiska säkerhetsgenomgångar är oroväckande.
De ger en känsla av att flytvästen behöver användas dagligdags.

Sundsvallshelgen var helmysig. Jag spenderade mycket tid i den bekväma soffan, frossandes i inredningstidningar.
Mina materialistska drömmar frodas och nu vill jag ha sjukt mycket pengar, ett litet hus någonstans inom en radie på 2 mil från Uddevalla... och tokinreda.

Måste även erkänna att det blev en liten, liten tur till Ikea. Bara för att titta. Titta kostar ju inget, eller ja, det kostade ganska exakt 700 spänn, men vi var ju ändå där.
Så kan det gå.

Usch, i natt är det fullmåne igen. Jobbigt!

Mjau!
/Maria

Hemma igen

Vi är hemma i Skellefteå igen. Det är lite segt att ta sig de 80 milen fram och tillbaka mellan här och Sundsvall, men det är det värt för att få se sonen i ögonen då och då. Absolut. Dessutom fick ju min mor komma sig ut en sväng och hälsa på en av sina barndomsvänner som bonus, och det var mycket uppskattat. Allt väl alltså.
Sundsvall, förresten, är en trevlig stad. Runt 95 000 människor bor i kommunen, och den känns som mycket mer STAD än Umeå. Även om det numera bor fler i den kommunen, runt 110 000, så känns den inte lika stadsmässig alls. Kort sagt, Umeå är ett skämt. Enda anledningen att den staden lever och växer överhuvudtaget är för att det finns ett universitet där, jag lovar. Annars skulle ingen bo i den hålan.
Gonatt!
/ Håkan

Sundsvall

Jaha, så var vi då i Sundsvall. Resan gick bra och mamma hängde med fint hela vägen, men lite trött var hon allt. Det kröp nämligen fram att hon varit vaken sedan 02.00!! Hon hade vaknat då och inte vågat somna om av rädsla för att försova sig. Vi skulle resa iväg vid sju-draget på morgonen, och eftersom hon inte lärt sig hur man ställer klockradion på ringning så tänkte hon att det var bäst att hålla sig vaken tills vi skulle åka. Det är inte lätt att bli gammal. Måhända skulle man köpa en gammal hederlig väckarklocka utan tekniska krusiduller till henne, så hon törs sova utan rädsla för att försova sig.
Takhöjden i Linus och Toves lägenhet är nu preciserad till 3 meter och 40 centimeter. Man kan lugnt säga att det grym volym på den. Rätt coolt faktiskt.
Annars tar vi det bara lugnt, och pratar om ditt och datt. Maria är fortfarande lite spak och känner inte direkt för att rasa runt på stan och jaga i affärer.
Tove är inte hemma ännu. Hon och hennes band Marble håller på att spela in sin fullängdsplatta i dagarna, så de kör tolvtimmarspass med det varje dag i princip. De började i torsdags och ska vara klara nästa helg, då producenten åker tillbaka till Stockholm, för att göra finslipningen där. Den kan nog bli bra. Jag har bara hört demospåren och det brukar ju inte bli sämre när man sätter en riktig produktion på låtarna. Skoj!
Det var allt för nu.
/ Håkan

IKEA - En mänsklig rättighet

Idag har jag varit på jobbet.
En förhållandevis lugn dag. Kändes faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka.
Dessutom hade min luftfuktare kommit.
Lyckades få upp luftfuktigheten i rummet från 14% till hela 27%.
Rekommenderad nivå för hälsan är förvisso mellan 40 och 60%. Men det är ju alltid något.

I morgon ska vi till Sundsvall och hälsa på Linus och Tove.
Ska bli intressant att se om de gjort något nytt i deras mycket trevliga lägenhet med drygt 3 meter i takhöjd. Det brukar hända en del mellan gångerna vi är där eftersom vi tyvärr inte åker ner så ofta.

Det är 40 mil till Sundsvall och därigenom även 40 mil till närmsta Ikea.
Jag kan förklara för er söderöver, som är bortskämda med inte bara ett utan TVÅ Ikeavaruhus i Göteborg, att Ikea för norrlänningar är som Ullared för sörlänningar... som Mekka för muslimer.
Norrlänningar vallfärdar till Ikea i Sundsvall.
Men, snart ska de öppna ett Ikea i Haparanda. Då blir det "bara" 25 mil för att kunna frossa i bokhyllan BILLY, soffan LILLEBERG och oändliga mängder värmeljus.
Dessutom kan man ju göra en tvärtur över till Finland och gå på Alko och köpa SPRIT!

Dessvärre kommer vi nog inte att åka till Ikea under helgen, men det tiger man om här uppe eftersom att åka till Sundsvall utan att gå på Ikea vore lika konstigt som att bege sig till Alperna utan att åka skidor eller som att bre en smörgås för att sedan spola ner den i toaletten.

Nu är det sovdags, det blir tidig avgång i morgon.
Mamma Gunnel ska oxå med för att hälsa på några vänner.
Hoppas det är bra bilväder imorgon.

Godnatt!
/Maria

Osymmetri

Idag har jag min sista hemmadag.
Var därför tvungen att ge mig ut och provgå för att se så att världen där ute fortfarande existerar (har inte varit utanför lägenheten sedan operationen).
Begav mig till Ica Kvantum för att handla, tillsammans med hälften av stans pensionärer (andra hälften befann sig antagligen på Coop).
Under har skett efter en veckas frånvaro från jobb och stress.
Mina axlar är där axlar ska vara, inte uppe vid öronen.
Gick i lugnt temo utan att tänka på annat än det som fanns runt mig.
Härligt.

Handlingen gick bra, bortsett från att jag hyrde film och, pga. min fortfarande svullna tunga och såriga hals, fick upprepa mitt personnummer tre gånger alltmedan jag såg hur kassörskan sorgset tänkte "Jaha, ännu ett stackars offer för heroinmissbruk".
Nåväl.
Nu sitter jag här i soffan med en kopp kaffe och ska se Kalle och chokladfabriken.
Minns den från när jag var barn och den lästes på TV av Ernst-Hugo Järegård.
Tyckte egentligen att den var lite otäck... lite Kafka, men det kan ju ha berott på herr Järegårds lätt psykopatiska stämma.

Så till dagens I-landsproblem.
Jag har en liten egenhet, ett ticks, eller låt oss kalla det, lätt störning.
Mitt symmetribehov.
Jag vill att saker och ting ska stå rakt och i linje. I balans. Pappren på mitt skrivbord ska ligga i linje med kanten på skrivbordet, soffan ska stå så att det är exakt lika mycket mattkant på varje sida, filten på sängen ska ligga i balans med kuddarna etc, etc.
Till man FASA såg jag idag (nu när såren börjat läka), att kirurgen skapat en kraftig asymmetri i min hals, genom att karva/bränna bort mycket mer på högra sidan än på vänstra.
Mycket irriterande!
Jag hoppas verkligen att detta inte kommer innebära obalans i mitt liv framöver.

För övrigt, jag är en engelsk bulldog, som bor tillsammans med en Berner Sennen.
Vilken hundras är du? Gör testet!

Kram på er!
/Maria

Kanske i år...

Varje skelleftebo med självaktning har lidit mer eller mindre sedan 1990 när Skellefteå AIK åkte ur Elitserien. Från att ha varit ett stadigt elitlag sedan mitten av 70-talet har de senaste 16 säsongerna handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan som luttrad supporter i jakten på den åtråvärda elitserieplatsen. Närmast var det våren 2004 när man bara var ett mål från att gå upp. Frågan alla här(nästan i alla fall) ställer sig är: Ska det gå vägen i år?
Efter att ha spelat starkt under hela serien och tidigt kvalificerat sig för en plats i kvalserien ser det kanske bättre ut än någonsin. Men man kanske gör dumt i att hoppas. Man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten, liten tuva stjälper ofta stort lass osv...

Men faktum är att AIK har plusstatistik på alla sina kvalkonkurrenter från Superallsvenskan, dvs Malmö, Bofors och Rögle, samtidigt som Leksand och Södertälje från Elitserien inte ser alltför starka ut. Så kanske kan man hoppas lite ändå på att det ska ske i år.
I vilket fall som helst blir det en spännande månad fram till att kvalserien är färdigspelad den 10:e april...
/ Håkan

Don Corleone, kyla och mjölksprit

En vecka har gått sedan operationen och jag tillbringar fortfarande den mesta tiden i horisontalläge. 24-boxen är tyvärr slut så idag har jag iakktagit de två katterna när de slåss om ett sugrör samt sett på TV.

Discovery, kanalen som på kvällstid mestadels visar när medelålders amerikanska män med könshår i ansiktet målar eldflammor på bilar, är på dagarna en underbar källa till information och allmänbildning.
Såg i morse ett reportage om extrema väderförhållande.
Visste ni, att den europeiska stad där kyla skördar flest dödsoffer är London.
Stressade till sitt arbete står många Londonbor, dåligt klädda, och fryser. Blodet blir trögflytande pga. kylan och under dagen har det bildats en propp som senare leder till hjärtinfarkt.

Har även sett hur man bygger en vädertålig mongolisk nomadbostad, planerna kring bygget av en jättepyramid i Tokyo som ska rymma 750 000 pers samt lärt mig hur man gör sprit av mjölk.

Jag har även sett Gudfadern.
Jo, det är sant, trots att jag ser mycket film så har detta verk hittills varit osett.
I min tidiga ungdom såg jag början, men som den hästtjej jag då var slutade jag tvärt efter scenen med hästhuvudet i sängen.
Att sedan min skämtsamme bror hade placerat en teckning av ett blodigt hästhuvud i min säng morgonen därpå gjorde ju inte saken bättre.
Men, nu är det gjort. Ganska bra men kanske inte det bästa jag sett.

Planen är att gå till jobbet på torsdag, men som det känns i halsen idag så blir det inte aktuellt.
Vi får se...

/Maria

Förfall

Det är tragiskt, jag upprepar tragiskt...
I detta fall menar jag min kropps tillstånd.
Jag har väl aldrig direkt varit känd för att lägga på mig en massa onödiga kilon, och det är väl inte det som jag menar med förfall och tragik i detta fall, även om det kanske finns nå't extra kilo runt magen som inte fanns där för fem år sedan.
Nej, vad jag syftar på är hur jag den sista tiden förvaltat det skal som naturen givit mig. Och det kan jag säga, att så lite som jag tränat och motionerat de sista månaderna har väl aldrig skett tidigare. Musklerna på överarmarna har tynat bort, lårmusklerna lyser med sin frånvaro och magmusklerna som faktiskt en gång har funnits är numera snarare som en väljäst bulldeg i väntan på att knådas ut och fyllas med kanel och skjutsas in i en varm ugn.

Nej, skandal är vad det är!!
Dessutom ser jag att det redan är den sjätte mars och BEACH-06 närmar sig med stormsteg! Oj, oj... Härmed lovar jag (bra med vittnen som kan kolla upp en) att ta tag i detta innan det gått för långt, och börja planera upp träningen. Annars får man väl skämmas för mycket när den varmare årstiden kommer.
Ska bara inmundiga ett schysst kvällsfika först, kaffe och glass vore gott.
Och träna kan man ju börja göra en annan dag, eller hur?
/ Håkan

Saker som irriterar...

Det var lääänge sedan jag hade ett gnällinlägg, så nu är det dags. Håll i er, för nu kommer jag inte att vara snäll. Här är några saker som stör mig:

* Bittra käringar som kör med butikspersonal. Vem är det som gett vissa äldre kvinnor rätten att fnysa och himla med ögonen så fort en yngre expedit inte är tillräckligt snabb enligt dem?

* Sportjournalister på kvällstidningar. Nästan allt ska handla om sidohändelser istället för att referera själva sporten. Varför? Och så fort en svensk överraskat och lyckats bli bland de tio bästa i nå't event så är han/hon ett guldhopp i kommande VM eller OS. Varför?

* Varför måste man uppge sitt personnummer i tid och otid? OK för banker och sjukhus/myndigheter, men varför måste man blottlägga det för att hyra en simpel DVD? De kan väl lägga upp sitt register på telefonnummer eller nå't. Tänk PUL, personuppgiftslagen. Skulle förvåna mig om alla småbutiker har tillstånd från DI för att hålla ett personregister.

* Hundägare. Varför tar vissa hundägare upp träcket efter sin gullvovve och lägger det i en plastpåse, för att sedan släppa påsen rätt ner på gatan?

* Personer som säger "Jag äter BARA kyckling och fisk" och samtidigt kallar sig vegetarianer. Uppmaning: Kolla upp den rätta beteckningen!

* Vissa idrottsföräldrar. Som gammal fotbolls-/innebandytränare har jag ofta förundrats över hur en del föräldrar fullständigt tappar allt förstånd över vad som är rätt och fel. Stackars vissa domare, de har det inte lätt. De dömer rätt men i vissas ögon alltid fel, om det drabbar det egna barnets lag. Skämmes...

* På förekommen anledning: Alltför nitiska parkeringsvakter.

* Åsså till sist ett kanske känsligt ämne, men det hoppar jag över, eftersom min sambo i detta fall censurerat mig... :-)

Nej, nu ska jag ta och lugna ner mig ett tag och ladda upp för Vasaloppet imorgon. För övrigt kollade jag på damernas 45-kilometerslopp idag. Mycket imponerande kört av norskorna Marit Björgen och Hilde G Pedersen. Respekt! Det är Marit på bilden.










/ Håkan

Störd verklighetsuppfattning och håravfall

Under natten som gick fick jag äta upp det där jag skrev om att det inte gjorde så ont i halsen. Till slut gick jag upp och tog hästmedicinen som jag tidigare skrev att jag ska undvika pga. biverkningarna. Vad annat fanns att göra...
Smärtan försvann, taket började röra på sig och jag somnade om, drömmandes om att sortera tvätt.

Är rädd att jag måste stoppa i mig de där grejerna några dagar till men efter att ha läst på FASS om Diklofenak är jag förundrad över att det ens får finnas saker med biverkningar som:
Hjärnhinneinflammation, håravfall, kraftiga hudutslag med blåsor, depression, minnesstörningar, förvirring, störd verklighetsuppfattning, kramper, känselbortfall, blödningar i hud och slemhinnor, inflammation i tungan... osv osv.

Förvisso är de ju sällsynta, typ 1 av 1000 patienter, men om man jämför den risken, med risken att bli smittad av H5N1, så känns den ju överhängande hög.

Det står även att man ska kontakta läkare om det uppstår "halsont och/eller sår i munnen".
Heh, borde jag kanske ringa...?!

Ska försöka att inte skriva så mycket mer om halsproblemen i fortsättningen, men det händer inte så mycket annat i mitt liv just nu.
Men i kväll blir det schlager igen, kanske inte så mycket "lock'n loll", men trevligt ändå ;-)

/Malia

Lite lyteskomik

Jag älskar min sambo, tro inget annat, men man måste få skämta även i svåra stunder. Efter operationen så märks det att Maria blivit ganska misshandlad i halspartiet av kirurgen. Bland annat har de tydligen bänt upp munnen rejält och halvt vridit den ur led, vilket gjort att hon numera har ett litet, men dock, underbett. Dessutom har de ju måst klämma ihop tungan för att hålla undan den under ingreppet, vilket gör att den fortfarande är ganska öm, och svullen. Den är väl närmast att jämföra med en välmatad dansk fläskfilé, eller nå't liknande.

Detta har fått till följd att hon i nuläget, förutom att hon låter lite "burkig" också har lite begränsad rörlighet i tungmuskeln. Vi upptäckte idag att bokstaven R inte är helt lätt att uttala. Uttrycket rock'n roll låter snarare som om det uttalas av en kinesisk (fy Håkan, vad tarvlig och fördomsfull du är) restaurangkypare. Det låter mer som lock'n loll...

Men, hon är vid gott mod, och även om hon ännu inte steppar runt i lägenheten med massor av energi så har hon i alla fall skrattat lite idag. Skönt... :-)

/ Håkan

Hudibudidum...

... så låter jag när jag pratar.
Som den svenske kocken i mupparna.
Hoppas att ljudeffekterna försvinner när svullnaden gått ner.

Det har varit tre ganska annorlunda dagar i mitt liv.
Operationen gick ju bra. Mycket märklig känsla att ha varit med om något, troligtvis ganska slafsigt och otrevligt, utan att minnas ett enda dugg. Hade jag inte varit så blödig skulle jag vilja ha sett hur de gjorde efteråt, på film.

Minns att jag låg och tittade upp i taket på en clown. Jag slöt ögonen och när jag öppnade dem igen var clownen borta... och halsen öm.
Resten av dagen är mest ett suddigt drogtöcken av snälla sköterskor och Ketogansprutor.
Lyssnade på CD-boken jag tog med mig, samma skiva om och om igen eftersom jag somnade ifrån den hela tiden. (Minns fortfarande inte ett dugg av boken) . Håkan kom och satt hos mig en stund och höll mig i handen när jag sov.

Igår fick jag åka hem, det var skönt att få vara hemma igen.
Sov bort i stort sett hela dagen och proppade i mig de preparat doktorn sa att jag skulle behöva för den enorma smärtan.
Jag kan bara be att få tala om att denna enorma smärta som en del skrämt upp mig för (läkare och sköterskor på önh) är aningen värre än vanlig halsinfektion. Visst, det gör ont, men bara när man sväljer eller pratar. Och det gör man ju faktiskt inte hela tiden.
Preparaten däremot, som jag skulle stoppa upp där bak, lindrade förvisso smärtan i halsen, men i gengäld blev jag toktrött, yr och illamående.
Smörgåsen som jag lyckades pressa ner i morse gjorde ganska ont på väg ner men det var ingenting mot vad den kändes när den kom upp igen.
Så nej, hädanefter håller jag mig till Panodil. Hellre ont än illamående.

Idag har jag fördrivit tiden med Jack Bauer, Zelda och en del sömn.
Tack för alla gästboksinlägg och kommentarer.
Känns jätteskönt att ni tänker på mig. :,-) *snyft*

Kram!
/Maria

Inte än

Om det är någon som har förväntat sig ett inlägg av Maria så måste jag göra er besvikna. Det blir inget idag iallafall. Hon är alldeles för trött för att orka med något annat än att dricka vatten/nyponsoppa och sova. Så en närmare rapport från huvudpersonen om hur det var att ligga under kniven får vänta till senare.
På återläsande.
/ Håkan