KULtur

Vi har lyckats pallra oss iväg på bio för en gångs skull. Det var länge se'n sist av olika anledningar. Mest kanske för att vi inte känt den rätta orken.

Men det är så sant som det är sagt. film ÄR bäst på bio. Om inte annat så är bilden himla mycket större...

Vi såg Simpsonsfilmen. Såsom varande trogna Simpsonstittare på TV, kändes det som ett måste att se även filmen. Och såsom varande trogna Simpsonstittare på TV blev vi inte besvikna.

Familjen skötte sig precis som man kunde förvänta sig, dvs Homer gjorde bort sig mer än en gång, Marge var (oftast) överseende. och kidsen gjorde det de skulle.

Man fick också lära sig vilken förödelse som kan komma av en grisskitsilo.

Gillar man Simpsons ska man naurligtvis se filmen, har man svårt att ta till sig humorn och karaktärerna kan man nog lika gärna stanna hemma, då kan en långfilm förmodligen bli för mycket.

För övrigt har det regnat kopiöst mycket idag fram till eftermiddagen, sedan har faktiskt solen tittat fram, så kvällen har varit helt okej.

Nää, nu är det nog dags för kvällskaffet och en glasspinnne, eller nå't.

/Håkan

Årets första förnedringsfika

Vädret gjorde en tvärvändning strax efter mitt tidigare blogginlägg och eftermiddag/kväll har faktiskt varit riktigt solig.
Vi gick, som skrivet, en sväng på stan och strosade runt lite i affärer.
Ingen av oss var speciellt shoppingsugen så det samlade resultatet blev ett par solglasögon, en blomma, lite sminkattiraljer och en kattleksak.
Efter avslutad shopping bestämde vi oss för att ta en fika, en sk. "förnedringsfika" på ett ställe här i stan som är lite känt för sina strikta regler.

När vi satt oss på uteserveringen överhörde vi ett samtal mellan caféägaren och en av gästerna, en gäst som troligtvis inte fikat där innan och uppenbarligen inte kände till reglerna.
Han hade troligtvis bett om något som man inte borde be om... mer mat, mer sås, eller vad det nu var.

Man sitter på spänn och aktar sig för att göra fel...

Men jag kan inte hjälpa det, jag gillar det här stället.
I högtalarna spelas inte Rix FM, Mix Megapol eller annat tjoller utan fransk instrumental cafémusik.
Dukarna på borden är inte av sunkig vaxduk utan röd-vit rutiga i tyg och nytvättade.
Porslinet är vitt och klassiskt och han har jävlarimig stans godaste bullar!

/Maria

Semesterbilder

På allmän begäran kommer här ett urval av våra semesterbilder...



^ Håkans första semesteröl, på Tunbyn i Sundsvall.


^ Mamma och pappas lönnfeta katt, med det lämpliga namnet... Bacon.


^ Den enda stranddagen vi fick, Lindesnäs i Uddevalla.


^ Ett praktexemplar av den mediala nyhetstorkans räddande ängel - Mördarsnigeln.


^ En mycket stolt gudfar och lilla Elvira.


^ Utsikt över Smögenbryggan.


^ Här du, Anna, Foppatofflans förlovade land - På Smögen!


^ Sofia har pyntat Ulf.


^ En bild som säger allt, om lämpligheten att dricka vin på en parkbänk i Trollhättan...


^ ... så vi förflyttade oss bakom ett elskåp istället.


^ Två syskon på promenad runt Ryk.


^ Segerns sötma efter pokervinsten... och sur sambo.


^ Oslagbar utsikt från Sjöbastun på Näs.


^ Min schnygga Lillasyster.


^ På tur till Lysekil, har dock ingen bild på bandmasken vi fick höra om...


^ ... däremot två kattfiskar från Havets hus.


^ Sistkvällen med TP-spel hemma hos Gunnar och Lotta.


^ Glasblåsning i Kosta, Småland.

/Maria och Håkan

Vars ä sol'n

Idag hade vi tänkt ta tag i sommarens lilla friluftsprojekt.
Orientering.
Vi har införskaffat 2 Naturpasskartor över Vitberget och Anderstorp och tänkte traska runt och leta kontroller denna sommar istället för som förra året, Gå alla gator i stan.
Men...hör och häpna: DET REGNAR!!
En kollega till mig sa dagarna innan vi gick på semester då vi spekulerade i vilket väder vi kunde vänta oss de fyra närmsta veckorna:
"Summan nederbörd är konstant, allt ska ner, snö eller regn".
Vi hade en snöfattig vinter och med tanke på att Skellefteå hade alla sina soldagar de veckor vi var söderut innebär troligtvis att det kommer att vräkregna resterande två veckor.

Nu borde jag givetvis skriva de tröstande och tämligen patetiska orden:
"Det spelar ingen roll att det regnar, det är skönt att vara ledig ändå".
Men NÄ!
Jag vill faktiskt ha stekande sol och värme och långa dagar på stranden med böcker och korsord.
Nu styr vi inte över väder och vind, väder som dessutom är ett I-landsproblem (så länge det håller sig till rimliga nivåer och inte dränker städer och skövlar skogar) och det är som det är men blä vad jag är trött på't!
Istället får vi ta en tur på stan, konsumera och ta en kopp kaffe.

Apropå kaffe...
Igår var vi en tur till A-torp och träffade Anna.
Det är ett härligt liv på Anderstorp.
När vi kom dit var det bara Anna, hennes dotter, Håkan och jag.
Men under tiden vi satt där kom och gick det människor hela tiden, vänner, grannar och familj.
Anna sprang ut och in och fyllde på kaffepanna efter kaffepanna.
A-torparna lever en form av norrländskt kollektiv som är underbart gemytligt och även om vi kanske bor på "fel" sida älven så känns det ändå som vi får vara med i kollektivet.
Man känner sig alltid välkommen och kaffet är alltid varmt.

Nu har det tillfälligt sluta regna så nu ska vi skynda oss ut på stan.

/Maria

Zu hause...

Tillbaka i Skellefteå igen är vi.
Det är makalöst trevligt att resa ner och hälsa på allt och alla i de södra delarna av landet.
Men hur det än är så finns det ändå inget som slår den egna sängen när man kommer hem.
Tror vi sov inom en minut sedan vi lagt ner våra huvuden på kuddarna.
Det kan ju iofs ha inverkat att vi körde 130 mil igår, så det blev lite sent innan vi kom i säng.
vi tillbringade ju som Maria skrivit de sista dagarna i Växjö, så vi startade där vid strax efter åtta på fredagsmorgonen.
Efter att ha tagit vägen över Oskarshamn styrde vi norrut mot Eskilstuna för att kolla in omgivningarna runt huset dit Sophie och Dennis ska flytta i Augusti.
Vi anlände dit efter att ha ätit ännu ett McDonaldsmål (ryyys... må det dröja innan vi nödgas inmundiga dylik föda igen...) i Katrineholm.
Nästa paus förlades till Valbo utanför Gävle, där Maria hade några småärenden på Hööks.
Efter en tankning i Söderhamn gjorde vi ett stopp i Sundsvall, där vi köpte med oss lite mat från Max (vilket jag däremot kan tänka mig att göra igen...) som vi tog med oss hem till Linus (Tove jobbade) och åt upp där.
Ett kort men trevligt avbrott på hemresan.
Sedan brände vi de sista fyrtio milen hem i ett svep. Eller egentligen inte, vi var tvungna att stå stilla på E4an en halvmil söder om Skellefteå i tio minuter, eftersom det just inträffat en bilolycka som stoppade trafiken.
Sammanlagt har vi rullat 362 mil under dessa 13 dagar som vi varit borta.
Hur vi gör nästa sommar återstår att se, kanske blir det ett litet annat upplägg på resandet.
Den som lever får se...
/ Håkan

Dagens Googleträff: "allt förmynderi+ny demokrati"

"Varför är du uppe och smyger..."

Rubriken är citat av min 4-årige brorson när Håkan nyss tassade upp i hallen för att hämta sin mobil.

I morse hämtade vi upp mamma och for vidare genom Sverige hem till en av mina bröder i Växjö där vi ska stanna ett par nätter.
Det var två år sedan vi var här sist och det märks framförallt på mina brorsbarn där två år gör väldigt stor skillnad.

Håkan blev dock även denna gång efter en stund grabbens favorit, så han fick äran att fixa både tandborstning och godnattsageläsning.
Nu ligger vi nedbäddade i brorsdotterns säng där jag för första gången kommer att få sova med sänghimmel.
Och jag kommer att sova som en prinsessa för jag är så trött så trött.

I morgon ska vi till Kosta och titta på glasblåsning.
Trevligt och risk för att det kan bli dyrt om man hittar nå' fint ;-)

/Maria

Här är gudagott att vara

För många år sedan satt jag på en plats och sa:
"Om jag någon gång skulle behöva flytta härifrån är denna plats den jag skulle sakna mest av allt".
Mycket vatten har sedan dess runnit förbi klipporna i min dåvarande bygd, Havstensund.
Numera bor man 115 mil norrut och saker som man då tog för givet är inte lättillgängligt och självklart längre.
Hav, klippor, skaldjur och framförallt, platsen, som jag då hade så nära till.

Men igår var vi där.
Mitt gudbarn, hennes föräldrar och hennes lillebror bjöd oss och Lillasyster på middag...
Vid Sjöbastun i Näs.

För att ta sig dit traskar man fem minuter från deras hem genom skogen, förbi de perfekt placerade tallarna där vi spelat skogsbrännboll genom åren. Efter några hundra meter skymtar man havet och via en klippa med stentrappsteg tar man sig ner till sjöboden med vedeldad bastu. Numera utrustad med en fin veranda, regnskydd, dusch och t.om. diskho på utsidan.
Ca 20 meter från sjöbastun breder Sannäsfjorden ut sig med en badbrygga där ett gäng båtar ligger förtöjda.
Det luktar hav och tång, gamla humertinor, stearin och härlig bastusvett.

Platsen går inte att beskriva med ord, eller ens med bild (om jag nu hade kommit ihåg den där förbannade kabeln) och känslan den väcker är troligtvis olika för var och en som är där.
Men för mig så är denna sjöbastu så starkt förknippad med så oerhört många fina minnen.
När vi kom ner och jag stod på klippan och blickade ut över havet kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Hur rätt hade jag inte, då - för så många år sedan - att denna plats var något jag skulle sakna så mycket.

Det blev en väldigt trevlig kväll vid havet. Med sanslöst god mat. Det finns ingen, och då menar jag verkligen INGEN som kan marinera kött som Rulle och Ewa.
Kött som var så mört att det smälte i munnen innan man börjat tugga.
Vi bastade och badade (t.om. Håkan badade) och när mörkret lagt sig traskade vi hemåt igen.
I bilen hem satt jag och log och kände mig lycklig.
En kväll jag kommer att leva länge på...

/Maria

Semesterrapport #2

Det är lördag, en veckas semester är avverkad och tiden har gått fort.
Lite rapport om vad som hänt sedan senaste bloggingen.
Som nämnts tidigare kan vi inte få med bilderna som tagits pga. glömd kabel, men de kommer senare.

Onsdagen...
tillbringade vi i Uddevalla och träffade gängets nykomling, Elvira.
En bedårande liten människa och hur söt som helst.
Efter det gav vi oss in i shoppingförbannelsens Mecca - Torp köpcentrum.
När man kommer in i detta inferno inser man varför Uddevalla centrum kan te sig aningen dött.
Efter ett antal timmar hade vi ändå lyckats hitta det vi skulle ha och kunde svettiga bege oss vidare mot stan och en After Work (för de som jobbade, för oss andra var det ett vanligt krogbesök) på Butlers.

Vid denna middag fick jag ett spännande telefonsamtal från Sofia, Annas syster, något jag återkommer till senare.

Torsdagen...
startade med en biltur upp till Aleviken, för att hämta Lillasyster. Lillasysters mamma hade med stor möda lyckats hålla kvar min fd katt Lilleman som för ett antal år sedan adopterades bort och som numera lever i ett kattparadis på landet med egen ingång till köket, kossor i hagar och troligtvis en och annan räka till middag.
Han var precis lika arg som han brukar vara och jag fick några rejäla välkomstrivsår på armarna.

Från Grebbestad bar det sedan, via ett antal kustsamhällen och av badjävlar fyllda semesterparadis, av mot Smögen där vi skulle möta upp med vännerna från Uddevalla.

På Smögen var det... hysteriskt mycket folk.
Vi hittade dock ett bord och åt lunch medan vi ägnade oss åt stilstudie av bla de brats som minglade runt på bryggan.
Brats med rosa pikettröja, backslick, knickers, och glasögon som täckte hela det lilla sockersöta ansiktet. Med segelbåtar i en prisklass som troligtvis hade kunnat försörja ett medelstort afrikanskt land till fullo under ett helt år.

Nåväl, efter vår stilstudie tog vi en promenad, satt på klipphällarna och åt jordgubbar o hallon och begav oss därefter hastigt mot bilarna - detta efter att Håkan och jag fick veta att parkeringen vi ställt oss på hade P-automat, något vi missat fullständigt.
Vi klarade oss dock utan böter denna gång och lättade for vi hem.
Upp till Rabbalshede för avlämning av Lillasyster och därefter via Hedekas mot Färgelanda.

Vägen över Hedekas var oerhört kurvig och detta ihop med en blåsig dag vid kusten gav mig sådan huvudvärk att jag fick gå och lägga mig väldigt tidigt.

Dock pratade jag en stund i telefonen med Sofia, Annas syster, men mer om detta senare.

Fredagen...
var till att börja med en slappardag. En promenad med broder hem till pappa där vi fikade och därefter hem för en snabbdusch inför kvällens event.
Fallens dagar i Trollhättan.
Vi tänkte vara lite miljömedvetna och åka kollektivt (inofficiell orsak - vi ville båda dricka pilsner) så vi tog bussen både dit och hem.
Trevlig kväll som började med vinpimpling vid ett elskåp på Spikön (lite av en tradition), därefter mat och öl på festivalområdet och bussen hem via Uddevalla.
Här har jag helt utan att skämmas eller ens fråga stulit en bild från Ulfs blogg:

Lördagen, idag...
har vi tagit det väldigt lugnt.
En långpromenad runt Ryk med broder och jag har kommit till den smärtsamma insikten att min broder är i betydligt bättre kondition än jag.
Han och Håkan knatade på likt två duracellkaniner och jag halvsprang bredvid så gott det gick.
Vi tittade på omgivningarna och min bror och jag pratade gamla minnen och var nostalgiska.
På vägen hem öppnade sig himlen och regnet vräkte ner.
Hur mycket vatten ska egentligen komma denna sommar?

Sofias samtal då...
Mja, detta kräver nästan ett eget blogginlägg så det får bli en cliffhanger för er som inte redan vet vad det handlade om. :-)

I morgon bär det av uppåt bohuskusten igen.
Hälsa på Lillasyster, kanske en tur till Louise och Elvira och därefter sjöbastu på Näs.
Jupp, så är planen.

Tack och godnatt.
/Maria

Semesterrapport

Efter en lyckad pokeromgång fick jag till straff att blogga.
Vilket jag gladeligen gör...
Med en skopa tur och rejält bluffande vann jag över broder, svägerska och sambo.
Hade jag bara kommit ihåg att packa med kamerakabeln hade segerns dokumentation publicerats här.
Detta får dock vänta till senare.

För övrigt har vi fullt sjå med att fira semester.
I lördags for vi ner till Sundsvall, övernattade hos Linus och Tove och fortsatte därefter resan mot Färgelanda under söndagen.
I går såg vi solen!
Med rädsla för att måndagen skulle bli vår enda soldag åkte vi till Uddevalla och solade för kung och fosterland vid Lindesnäs. Tillsammans med Ulf och Sofia.
Trevlig dag med efterföljande kopp kaffe och glass på café Snäckan.

Dagen har vi tillbringat hemma hos Ulf, reparerat hans dator, gjort ett besök hos pappa samt ätit gomiddag och spelat poker hos Gunnar och Lotta.
Åskan har rullat över oss då och då men vi har nog varit ganska förskonade jämfört med andra delar av landet.

För övrigt kan jag trösta Anna med att det finns de som är lika, om möjligt ännu mer, disträ som henne.
Min bror innehar oxå denna egenskap och berättade hur han en gång lyckades slarva bort en nyinköpt ost.
Den återfanns dock en tid senare... i micron.
Men jag antar Anna, att du redan har tittat efter limpan där. ;-)
Han har dessutom kokat ägg i 50 minuter samt slagit ut telefonerna i vårt barndomshem genom en tveksam sammankoppling av el- och telefonnät vilket jag inte vet om det beror på allmän förvirring eller genomtänkt exprimenterande.

Nu är det sovadags.
Klockan är 23:40 och ute är det beckmörkt.
Något jag inte längre är van vid under sommarnätterna.

I morgon bär det av till Uddevalla igen.
Då ska vi få träffa lilla Elvira för första gången.

Godnatt!
/Maria

Skitskitskitskit!!!

Sitter på jobbet och mår apa.
A-P-A!
Lugnet som var förra veckan har gjort ett kraftigt omslag denna, min sista vecka innan semestern.

Det finns ett, ETT, system som bara inte får krångla.
Andra system kan användare klara sig utan, åtminstone en stund, men just detta är kritiskt och får bara inte gå ner.
(Jag nämner inte vilket - av utredningstekniska skäl)

Teknisk ansvarig har givetvis semester och ensam på Drift som man är så sitter man här, med skägget i brevlådan.

Förstår inte varför jag tar åt mig så.
Fyra tekniker hos leverantören har varit inblandade hittills (och man hör ända hit hur de kliar sig i huvudet).
Ärendet är i allra högsta grad överlämnat i varma händer till de som begriper sig på det, ÄNDÅ tar jag det som en personlig förolämpning att det hände just under min vecka.

Suck.
Måste gå och äta.

/Maria, aningen överstressad.

Mellanlandning på jobbet

Arbetsvecka 1 av 2 snart avklarad.
Det känns faktiskt helt okej att jobba.
Lite trist att sitta inne när solen skiner, men å andra sidan, är det bra väder kan man äta lunch i Brinkenbacken och få åtminstone några minuters sol.
-------> dagens lunchutsikt

I måndags blev ett backupproblem som legat som case hos Symatec sedan i vintras äntligen löst. Bättre start på arbetsveckan kan man inte tänka sig. Eufori!
Jag hade så gott som redan gett upp och tänkt överlämna den för ändamålet dedikerade servern till annan verksamhet.
Men utbyte av en liten, sketen fil och lösningen var ett faktum.
Mycket trevligt!
... men att det skulle behöva ta ett halvår att skaka fram den där filen är lite av en gåta för mig, men, huvudsaken är att det fungerar nu.

Mindre trevligt är att oavsett hur ostressad jag för tillfället är så fixar inte min tröttsamma mage att vara tillbaka på jobbet. Efter att ha blivit så gott som återställd efter två veckors semester så var magstatus på söndag kväll precis lika jävligt som vanligt.
Förstår bara inte varför.
Det är inte det minsta stressigt på jobbet nu, jag känner ingen ångest elller oro för eventuella incidenter, jag tänker inte på jobbet överhuvudtaget när jag kommit hem och läget är fullständigt under kontroll.
Ändå beter sig magen som vid ett smärre Salmonellaanfall och lunchen drygas ut med Omeprazol.
Skitjobbigt, bokstavligt talat.

Nåväl, får jag ha fyra bra-i-magen-veckor till under semestern så är jag nöjd.
Man får vara tacksam för det lilla.

För övrigt är projekt flytt av moder/svärmoder avklarat.
Hon har kommit i ordning i sin nya lägenhet och jag kan inte låta bli att förundras över äldre människors förmåga att knyta nya kontakter.
Jag menar, visst hälsar vi på våra grannar som hastigast när man träffas till och från lägenheten, kanske byter ett ord om väder och vind men inte mer än så.
Gunnel har redan, efter inte ens en vecka på det nya stället, massor av nya vänner.
De fikar, traskar ut på stan ihop och samordnar färdtjänst till olika paltätartillställningar.
Underbart!

Har fastnat för en ny deckarförfattarinna, Mari Jungstedt. Skriver som Läckberg och de andra, fast om Gotland. Lättsmält, spännande och snabbläst. Bra strandlektyr. Tror hon gjort 5 böcker... jag har två i min ägo. Har tänkt köpa resten i morgon.

Men först på läskö står Gangsters, Klas Östergrens efterföljare till Gentlemen.
Bra bok hittills, och bara 69 spänn(!) på rea.
Så, nu ska jag lägga mig och läsa, har jag tur kanske jag somnar före tolv.

/Maria

Flytt och lössläppta naglar

Mina naglar håller på att lossna.
Iallafall känns det så.
Anledningen till detta är att jag låtit mina händer tillbringa 8.5 timmar i en hink med vatten och rengörningsmedel.
Håkan säger att naglar inte kan lossna bara sådär, men jag tvivlar.
Hade jag tagit i med tång och gjort ett litet ryck hade de släppt, garanterat.
Men jag tänker nog inte testa.

I dagarna två har vi flyttat Håkans mamma till hennes nya lägenhet.
I går kånkades det möbler och kartonger.
Håkan och hans bror bar och lastade och de hade god hjälp av en bekant till Håkans syster som vi, utan att jag närmare behöver beskriva hans fysiska egenskaper, kallade Hulken.
En flyttkartong med köksprylar som Håkans mor och jag, med kaftig ansträngning, släpade ut i hallen lyfte han upp i ett nafs - plus en lika tung låda som stod under... samtidigt!
Makalöst!

Idag har Håkan med syskon fixat till moderns nya lägenhet medan jag själv tog med min lilla städhink till den gamla lägenheten för operation urstädning.
Nej, jag drog inte nitlotten.
Saken är den att jag tillhör de där galna människorna som tycker det är roligt att städa.
Så, med radions sällskap (popdunka? Nej, givetvis P1, P1 är en underskattad kanal och jo, jag börjar nog bli gammal) skurade jag skåp och lådor, spis och kyl och frys och allt därtill och nu...
...håller naglarna på att lossna.

Ändå har jag inte hunnit så mycket mer än köket.
Har förstått att gamla människor tillbringar mycket tid i sina kök.
Efter tredje omgången med ugnsrengörning höll jag på att tappa modet fullständigt.
Nivån på lägenhetsutstädning har jag lärt av min exsvärmor Margareta och även om jag inte alls är lika noggrann som hon så är jag nog oerhört petig.
Iallafall om man jämför med hyresbolagets "såkallade" urstädning av Gunnels nya lägenhet, som enligt mig var kraftigt underkänd.
I ren ilska fick även detta kök torkas ur i går kväll.
Hmpf.

Nåväl, saker börjar falla på plats och det känns som om vi håller tidsramarna.
Två dagar återstår tills man åter ska tillbaka som kontorsråtta.
Ute i sommarkvällen hörs skrål och scenljud från årets Stadsfest, i år ännu inte besökt.
Men i morgon!!
Då blir det fest, förfest här och sedan bär det av till festivalområdet.

Men, först måste här städas...
;-)

/Maria

FyrtioEvaår

Idag har vi ägnat oss en hel del åt 40-årsfirande.
Eva, som gjort en flytt till Bureå tidigare i sommar, har lyckats kravla sig över 40-strecket.
(Denna charmerande kvinna visade sig förra sommaren till bådas vår förvåning, efter den sedvanliga skelleftesedvänjan av allmän släktgenomgång när man träffar en ny person, vara kusin till min hädangångne far).

Det hela inleddes med ett antal timmar i Äventyrshuset, en anläggning inne i ett berg strax norr om centrum av staden.
Där ska ett antal rum av olika slag överlistas med en blandning av logiskt tänkande, vilda gissningar samt, i vissa rum, ett visst mått av fysisk förmåga.
Vi var indelade i olika lag, en mix av småknoddar runt 10 år (smidiga typer bra att ha i vissa rum) samt bastanta 50-åringar (typ undertecknad) som mest tog plats och var i vägen.
Nåväl, det var trevligt på många sätt och tävlingsdjävulen fanns mer eller mindre representerad i alla lag.
Sedan blev det förflyttning till Bureå för smörgåstårta och presentutdelning.
Vi åkte dock hem rätt tidigt för att ladda för morgondagens flytt av moder till ny lägenhet.
Mer om denna flytt kommer kanske i ett framtida inlägg, vi får se...

För övrigt måste jag tillägga att friidrott kan vara en makalös TV-underhållning.
Centimetrar och sekunder (eler tio- och hundradelar därav) kan skapa spänning helt utan manus och regi. Iallafall om man som jag är lite idrottsintresserad.

/ Håkan

En hyllning till en liten norrländsk stad

"Piteå är en liten täck och snygg stad, mindre än Umeå men vida trefligare och bebodd af äkta Westerbottningar, det vill säga ett godlynt, redigt, vackert och välviljande slägte.
Dagdrifvare och finska sjömän syntes här icke alls till"
citat Nils Arfwidsson 1835, Linnéutställningen Piteå museum.

Vi tog en tur till Piteå igår, Håkan och jag.
En eller ett par gånger per år gör vi det.
Piteå är en mycket speciell stad.
Ett ställe där man känner sig välkommen på något sätt.
Man blir glad av att vara i Piteå.

I Pite får man parkera gratis i tre timmar.
I Pite kan man gå på Ekbergs konditori och äta Sveriges godaste jitterbugg... eller slabang, om man är lagd åt det hållet. På Ekbergs kan man beställa vanligt svart kaffe utan att de glostirrar konstigt på en och undrar vad "svart kaffe" är.




<----- Slabang från Ekbergs.


Sveriges Linedanceföreningar har namn som: Highland Grand Dancers, Burn Valley, Bootstompers Line Dance och Gold town feet of fire...
Pites linedanceförening heter Lillpite Ullstrumpers! ;-D

Piteborna är ett stolt folk. De älskar sin stad och det känns i luften. De är stolta över de kändisar som kommer från stan och hyllar dem med en egen Walk of fame.

Det finns dock föredetta Pitebor som talat illa om sin hembygd. En kvinnlig, mycket känd deckarförfattarinna gjorde detta misstag och så gör man bara inte.
Det har talats om huruvida hennes stenplatta borde sprättas upp från Stjärnornas gata, men jag vet inte jag.
Inte hade de väl behövt riva upp hela gatan?!
<---- stenplattan syns int' nå' mer...

Vi fikade, gick en sväng på museet (som kanske inte var så mycket att se, men gratis) och shoppade.
Lite kläder och skor och givetvis... ett gäng böcker.
Bla köpte vi boken som Håkan suktat efter här i stan som var ganska mycket billigare i Piteå,
De norrbottniska satansverserna, En faksimilutgåva av (sådant man inte med bästa vilja i världen kan) KALLA FAKTA OM PITEÅ.
Av Ickebröderna Ronny och Lasse Eriksson.

En bok av och om Pitebor med underbara citat såsom:
"Det bästa med att bo i norrbotten är att man aldrig behöver köpa några trädgårdsmöbler, man sitter på sparkstöttingen."
och...
"En pitebo mår bäst när han mår lite dåligt"

Texterna i boken är inlindade med tankarna hos en man, Lennart Sjögren, som gått genom isen och långsamt sjunker till inre Pitefjärdens botten med skoterskor som tunga sänken.
"Hade han lyckats klamra sig fast vid iskanten skulle någon ha ropat:
- Ligg int' å klös av dig naglarna mot svagisen. Ge dig av åt botten!"
Lennart hinner tänka mycket, eftersom han "var van vid syrefattiga miljöer då han innehade politiska förtroendeuppdrag".

En liten, trevlig och rolig bok som beskriver detta folk med värme, charm och en rejäl skopa självdistans.
Går inte att beskrivas, måste läsas!

En trevlig dag hade vi.
Så, alla som får chansen, ta en sväng till Piteå.
Drick en kopp kaffe, strosa runt på gatorna och åk därifrån med en varm gokänsla i kroppen och ett leende på läpparna.

/Maria

Ljuset

För tre år sedan firade jag min första norrländska midsommar.
Då som nu är jag oerhört fascinerad av de ljusa sommarnätterna.
Dessa kort är tagna nu i natt, kl. 01:15 på väg hem från midsommarfesten hos Micke, som även firade sin 35-årsdag.
Mycket trevlig fest.
Bilderna är tagna under nattens "mörkaste" tid.



För att citera vår gode vän Ulf: "Om ett halvår sitter vi inte här".
Så, Glad midsommar på er... eller Gott Nytt År! ;-)
/Maria

Brev som roar

Måste få göra ännu ett inlägg.
På stan igår, när vi inhandlade nedan nämnda tyg, köpte vi även ett gäng böcker.
Bl a två böcker där jag förvisso redan läst den ena, men som tillhör böcker man vill äga.
Två små tunna pocketböcker av en författare som besitter humor i en klass helt för sig.
"Brev till samhället" och "Brev till utlandet", av Eric Ericson.

Böckerna är en sammanställning av brev som denne Eric skickat till diverse företag och organisationer och svaren han fått, till Sverige (Brev till samhället) och andra länder (Brev till utlandet).
Sjukt roligt.

Brevens innehåll varierar från att han ämnar besöka olika företag och organisationer på angivna datum i sällskap av ett gäng från t.ex. Sudan eller Argentina för att grilla, klappa hundar, baka i deras bageri el. dyl. och om det inte passar måste de höra av sig.
Ofta kommer han i sällskap av ett stort antal djur, där några är arga (dessa får man inte klappa) och några är snälla som han tänker släppa ut i deras kontorslokaler eller bara donera bort.
Förståeligt nog får han ofta ett svar skrivet i panik att det absolut inte passar, att han inte är välkommen och att det måste ha skett ett missförstånd.

Han har även en lång brevkonversation med en chokladtillverkare om varför de placerat ett spelkort (klöver fem, som bifogas brevet) i hans chokladask.
Han börjar smått upprörd och irriterad, men blir efter ett antal brev argare och argare och tänker skicka en egen privatdetektiv till deras fabrik (som ankommer den 28 april!) för att ta reda på vem som lagt kortet i asken, han har misstankar om att denna person är anitsemit och har gjort detta med religiösa och politiska motiv.
Chokladtillverkaren är förtvivlad och vill ersätta honom men tvärt vänder Eric, ber så mycket om ursäkt eftersom han förstått att kortet i asken måste vara en hälsning till honom från någon som vill ha kontakt med andra civilisationer. Han bifogar 200 dollar(!) för att de ska kunna skicka tillbaka kortet till honom med Fed-Ex.
Både pengarna och kortet kommer dock tillbaka till honom av en troligtvis mycket lättad chef på chokladfabriken.

Men det roligaste (och detta skrattade jag åt så jag grät i går kväll) har ändå varit ett brev till ett zoo i Kairo.
Eric skriver å familjen af Silfverhufvuds vägnar om en dvärg som de haft som maskot i familjen en längre tid.
Men nu har barnen blivit stora och tröttnat på dvärgen och af Silfverhufvud har därför bestämt sig för att donera sin lilla dvärg (som levereras den 21 februari!) till detta egyptiska zoo.
Så att... "more people are able to get some joy out of this little creature"

Brevet i sig är ju helt sjukt, men det värsta av allt är svaret!
Djurparken är häpnadsväckande nog intresserade av den lilla dvärgen, vill ha mer information och gärna ett foto!
Nästa brev innehåller mycket riktigt ett foto (av en grabb, troligtvis nån polare till Eric) samt nytt datum för ankomst.
Men denna gång drar de sig ur och vill inte längre ha dvärgen... man undrar varför?

:-D

Mycket roliga böcker som jag starkt kan rekommendera!

/Maria

Fåtölj av slaktad mupp

Pga. brist på solsken under vår semester samt ohälsosamt sug efter att fortsätta sy tog vi igår tag i ett projekt som vi tänkt göra länge.
Klä om vardagsrumsfåtöljerna.
Sagt och gjort, tyg inhandlades på stan.

Det låter kanske inte så svårt att sy ett fodral för en rektangulär dyna, med vanligt tyg på insidan och slaktad mupp på utsidan, men JO - det var svårt!

Det tog mig åtskilliga timmar att tänka och vrida och vända och sprätta och svära över eländet.
Trots att vi var två som tänkte så blev det ändå fel och efter att muppfanskapet gått igenom symaskinen och sprättats upp lika många gånger så tog jag i vredesmod en paus och fortsatte arbetet idag.

Visst hade det gått att få det bättre, men det här är bra nog.
Fåtöljen är iallafall lurvig och mjuk och vår fyrbenta familjemedlem älskar sin nya sovplats.

Before-.... och afterbilder




För stunden så har faktiskt mitt sömnadsbehov stillats... kraftigt!
Trist eftersom vi har två stolar och bara den ena är klar.

Men, först tar vi lite midsommarfirande så får vi se när jag orkar fortsätta.

GLAD MIDSOMMAR allihop!!

/Maria

The umbrella man

Idag har jag fått följa med Håkan till Blodgivningscentralen.
Av tre orsaker...
1. Ren nyfikenhet, har aldrig varit där och ville se hur det går till.
2. Tänkte höra mig för om även jag kunde få dra mitt strå till den samhälleliga stacken och skänka mitt blod.
3. Se till att min sambo inte tog ännu ett paraply som ersättningsgåva eftersom vi nu har så många att vi snart kan öppna paraplybutik.

Min nyfikenhet blev stillad, stället där man lämnar blod såg inget märkvärdigt ut. Det mest spännande som hände var väl att vi träffade en bekant.

Mitt blod ville de inte ha, mina blodvärden är i den nivå att jag snarare behöver påfyllning.

Så, vi lämnade stället 30 minuter senare... med ännu ett paraply i handen på min nöjda sambo.
Nåväl, det blir kanske en regning sommar.

Projekt hissgardin modell HUGE avslutades idag.
Att sy en hissgardin var inte så svårt som jag först trodde.
Visst svor jag en stund innan jag fick in rutinen med att färsta tygöglorna baktill som linan ska löpa igenom, men så är det alltid då man syr.
När man väl hittat en metod som fungerar går det som smort.
Håkan har sågat och filat till trä- och stålpinnar, fixat med upphängningsanordningen samt hjälpt mig att tänka och mäta de gånger jag drabbats av hjärnsläpp.
Nu återstår bara att se om gardinen passar i fönstret där den ska hänga...

Alltså, boken som skulle läsas under denna vår tvåveckorssemester är utläst, gardinen som skulle sys är klar så nu sitter jag och funderar på vad man ska hitta på innan nästa stora projekt drar igång:
- Flytt av svärmor från stor lägenhet till liten lägenhet.
Förhoppningsvis får vi tillgång till lägenheten innan helgen och har vi tur hinner vi klart innan festivalen nästa helg.
Det är iallafall vår plan.

/Maria

Ankor, gröt och en smula sorg

Sommarvärmen har kommit av sig något.
Men likväl for vi ut på stranden och tillbringade dagen i varsin solstol och med varsin bok.
De stunder då det inte blåste var det riktigt skönt.
Det fanns t.o.m galningar som badade men vi höll oss på land.
Med jämna mellanrum kom en lite kompis fram till oss och tiggde Bragokex.
När sommaren är slut kommer ankorna runt Falkträsket att vara de fetaste ankorna i landet.

Kan även meddela att jag under kvällen påbörjat ett sorgeabete.
Luftslottet som sprängdes, som jag hade räknat med att njuta av under semestern är redan utläst.
700 sidor borta i ett nafs.
:-(
OCH NU FINNS DET INTE FLER BÖCKER AV STIEG LARSSON!!!

Hur ska man någonsin kunna hitta en författare som skriver lika bra böcker?

Det har varit en bra dag hursomhelst.
Har även påbörjat arbetet med hissgardinen och kommit en bra bit på väg.
Det där med att sy är lite speciellt.
När jag väl kommit igång är det väldigt svårt at sluta.
Men grovgörat är klart så nu sparar jag resten till i morgon.

Håkan kokade gröt till mig i morse, Grahamsgrynsgröt.
Ett steg närmare till ett nyttigare liv.
Faktiskt riktigt gott, och vem kan motstå en sådan här tallrik till frukost :-)

/Maria

Grattis pappa...

... på födelsedagen idag.
Hoppas att presenten hann fram, annars kommer den på måndag :-)

Det är en sådan här dag man känner att avståndet till sina nära och kära är alldeles för långt.
Just idag har jag haft en oerhörd hemlängtan och saknat er alla där nere i södra Sverige.
Klumpen i halsen har suttit som en golfboll hela dagen och hade jag haft möjlighet hade jag tagit första bästa flyg ner till er... NU!

Jag vill promenera på kapp med min numera dagligen promenerande storebror.
Jag vill spöa honom i poker efter att ha ätit mig vrålmätt på Lottas goda tacos.
Jag vill dricka kaffe med mamma och pappa och lyssna på alla underbara historier om de gamla gubbarna från förr som berusade sig med eter eftersom spriten inte längre bet.
Jag vill vara med när min vän Louise får sitt första barn.
Jag vill åka till Koster och cykla.
Jag vill ha mullafest med glada skratt och drag under galoscherna.
Jag vill kasta ris på vännerna som gifter sig på lördag.
Jag vill sitta på den lilla balkongen i Uddevalla och dricka vin med Ulf och prata om livets väsentligheter.
Jag vill sortera foton i album när Ulf ser på fotboll och njuter av Tysklands hårda, maskinella spel.
Jag vill sitta i sjöbastun på Näs och sjunga "Här är gudagott att vara", dricka pilsner och hoppa naken i en svalkande Sannäsfjord.
Jag vill ta en fika på Snäckan med alla mullakompisarna.
Jag vill krama om och prata meningen med livet med Lillasyster.
Jag vill stå på Tjurpannan med vinden bitande i kinderna och se ut över det stormande havet.
Jag vill äta musselsoppa på Skaldjurscafét i Havstensund.
Jag vill göra allt som förr var så självklart och som numera ska hinnas med på några få sommardagar.

Norrland är underbart, på många sätt, och jag ångrar inte att jag flyttat hit.
Men just idag hade Sverige gärna fått vara ett litet land, med max en timmes bilväg till allt som jag saknar så mycket att det gör ont i hela mig.

:,-(

Men, det är iallafall semester nu, två veckor, därpå två veckors jobb och SEN, åker vi söderut.
Håkan är på fest med sin barndomskamrat.
Grannen under spelar musik så rutorna skallrar.
Katten har kompis hemma och jag ska lägga mig tidigt och titta på Rainman, en film man kan se om och om igen.

Kram allihop!
/Maria